1919 startades ett verkstadsföretag i Nyköping av Charles Westerberg. Företaget kom att heta Cewe och har varit ett av Nyköpings största och mest profilerade företag sedan dess.

Den klassiska och välkända logotypen kan ses på denna gamla trälåda från anno? Bilden är lite modifierad av mig i Photoshop för att frambringa känslan av något gammalt.

Cewe startade sin verksamhet i en liten lokal vid Källbrinken 3 (idag huvudkontor för Lennanders Fastighetsförvaltning AB), då med reparationer av transformatorer och elektriska motorer. 1936 hade man vuxit ur lokalerna och en magasinsbyggnad från 1700-talet köptes av dåvarande ägaren, Hargs Fabrikers AB. Ni kan se den på bilden nedan (hämtad från kommunens bildarkiv) och ni som bor i Nyköping känner säkert igen den.

I åtta år pågick verksamheten i denna byggnad. 1944 utökade man verksamheten och även denna gamla byggnad blev då för liten för ändamålet. Därför köpte man Wedholms Mejerikärlsfabrik som låg i hörnet av Kungsgatan och Fruängsgatan. Bilden på denna är också hämtad från samma bildarkiv som bilden ovan.

När dessa lokaler blev för små för den utökade verksamheten flyttade man in den nybyggda fabrik där man haft sin verksamhet till dags dato.

1970 såldes Cewe till ASEA och drevs som Cewe-Selfa AB med Charles Westerbergs son Hans som verkställande direktör. Sedermera upptogs man i världskoncernen ABB där man i många år gått under namnet Cewe-Control AB.

1981 kom jag in i bilden. Efter ett knappt års militärtjänstgöring på A1 i Linköping, sökte jag upp dåvarande Arbetsförmedlingen och hänvisades ganska snart till Cewe där jag fick jobb efter bara någon vecka och det företaget har jag varit trogen ända sedan dess.

När jag började min anställning på Cewe (har alltid hetat så i mina ögon och kommer alltid att heta så) fanns här tillverkning av olika slag. På fabriken tillverkade man egna skruvar och muttrar, man tillverkade stift och hylsor till produktionen, man hade en egen målningsanläggning, egna gjuterier (både press- och sandgjuteri), egen verktygsverkstad, egen plasttillverkning, eget lager och så givetvis montage av en rad produkter.

Under de år jag jobbat på företaget har här producerats allt från små anslutningsdon och bilvärmare till stora kabelskåp och energimätare. Själv har jag arbetat med det mesta som gått att arbeta med, både som fast anställd eller som utlånad.

Självklart har också Cewe hängt med i den moderna utvecklingen och moderna maskiner och robotar har i mångt och mycket ersatt personal genom åren. Det har också märkts på personalstyrkan. När fabriken på Spelhagen var som mest produktiv, jobbade här cirka 600 personer. När jag anställdes 1981 var vi drygt 400 och det senaste halvåret så har vi inte varit fler än cirka 60. En givetvis dyster bild av en verklighet som inte bara drabbat Cewe, utan många andra företag i kommunen och runt om i Sverige.

Fast det är inte det tråkiga man minns i första hand. Mycket skoj har hänt, många roliga minnen och många nya bekantskaper. Visst minns man än idag många av de härliga profiler som kommit och gått. Här träffade jag också min förra flickvän och här lyckades jag få in min nuvarande fru på extrajobb under ett antal månader.

Cewe var ett aktat namn i Nyköping. Cewe var också ett företag som alltid syntes. På Drakbåtspaddlingarna var Cewe alltid närvarande, alltid med flera lag som ställdes på startlinjen. Den stadskamp som arrangerades under ett par år såg givetvis lag från Cewe ställa upp. SN-rocken var ett populärt arrangemang under några år och även här kunde Cewe ställa upp med ett band som påhejades ivrigt av något överförfriskade, men glada, arbetskamrater. Korpserierna hade alltid närvaro av lag från Cewe. Fotboll, innebandy, rinkbandy, badminton, bordtennis m.fl. I företagets egen gymnastikhall pågick träning nästan varje kväll och det arrangerades också interna turneringar där de olika avdelningarna möte varandra i både fotboll och innebandy.

Vem minns inte de år när Cewe sponsrade svenska handbollslandslaget? Vem minns inte när vi fick åka på landskamper och fick en föreläsning av ”Bengan” Johansson och när landslagsspelarna själva kom på besök på företaget. Per Carlén, Staffan Olsson, Stefan Lövgren, Magnus Andersson…bara några av de välkända spelare som besökte oss på vårt lilla företag.

Vi hade också fester på företaget, inte sällan i vår egen lunchrestaurangs lokaler. Pubkvällar, avslutningsfester med korplagen, avdelningsfester och ibland hyrdes lokalerna av anställda och deras kompisgäng.

När jag hade jobbat 25 år på företaget var jag på jubileumsfest i Västerås tillsammans med andra veteraner och några dubbelveteraner (50 år inom ABB). Vi var sex stycken från Cewe det året och vi hade våra respektive med och vi fick vara med om en riktigt trevlig kväll. Det negativa var att ABB året innan slutat med utdelningen av aktier till jubilarerna och att Carola stod för kvällens musikunderhållning.

Det har hänt mycket skoj på Cewe genom åren och visst bär man med sig många roliga minnen. Två bland många episoder minns jag än idag.

Som ganska nyanställd fick jag följa med min avdelningschef för att överlämna några paket till vd-sekreteraren. Hon satt i ett litet rum, högt uppe i en lokal på översta våningen. Vägen dit gick genom lokaler jag aldrig tidigare besökt, genom dörrar jag inte visste fanns, upp och ned för trappor. Väl framme vid det rum där sekreteraren satt, lämnades jag av chefen som hade brått till ett möte. Jag överlämnade paketen på rummet, växlade några ord med henne och skulle sedan gå tillbaks till avdelningen, men hittade inte…Företaget var då så stort och så fylld med lokaler att jag helt enkelt gick vilse. Jag fick fråga mig fram flera gånger och det kändes inte lite pinsamt.

En annan händelse var när jag för många år sedan skulle få en helt egen och helt ny montagemaskin till den produktion jag då ägnade mig åt. Innan den placerades på avdelningen skulle den testköras. Det gjordes i en tom lokal där bara maskinen och jag befann mig. På lunchrasten tog jag alltid en liten tupplur vid maskinen, med hakan bekvämt lutad mot händerna och armbågarna vilande mot ett hårt bord. I unga år lärde man sig sova varsomhelst och hursomhelst. En dag satt jag där, sussade så sött, men vaknade av ett ljud. Yrvaken tittade jag upp, såg mig omkring och tittade rätt in i ansiktet på vd:n och ett tiotal besökare som var där på rundtur. Ska tilläggas att det var på lunchtid de väckte mig och de gjorde det med leenden på läpparna. Dock inte mindre pinsamt.

Mycket har hänt genom åren, men så mycket mer kommer inte att hända. Nyligen kom beskedet att lagret (den kvarvarande verksamheten och där jag tillbringat de senaste sju åren) kommer att flyttas till Norrköping där ABB kommer att använda sig av en tredje part. I det här fallet Kühne & Nagel. Alla 22 som jobbar på lagret erbjuds att följa med och hur många som verkligen kommer att göra detta återstår att se.

En händelse som kanske inte kom som någon överraskning, men visst är det surt när man har sju år kvar att jobba fram till en allt mer efterlängtad pension. I ”Suckarnas gång” var det en gång i tiden så mycket folk på väg till och från omklädningsrummen att man fick armbåga sig fram. De senaste åren har ekot av steg ekat allt glesare och i november går jag och mina arbetskamrater där för sista gången. 38 år hann det bli för min del, betydligt fler för andra.

1919 bildades Cewe. I år firar företaget 100 år och det var just en fin jubileumspresent man gav oss.

Som en arbetskamrat skämtsamt sa i veckan…

Företaget som under årtionden köpte upp andra företag för att expandera, har nu köpts upp av andra företag som slutligen fick anrika Cewe att lägga skorna på hyllan. Undrar om inte Charles Westerberg roterat i sina grav de senaste tjugo åren?

Nyköping som f.d. industristad har sett stora företag som Cewe, Sunlight, SAAB-ANA, Wedholms m.fl brytas ned i molekyler för att sedan försvinna från kartan. Finns det överhuvudtaget någon framtid för den svenska industrin så är det inte i Nyköping.