Övergången

Nu är träden nästan kala och de gula löven som dekorerat marken har tagit en mer brunaktig ton. Hösten är på väg att lämna Nyköping för den här säsongen och vintern står utanför och vill in. Det lär snart bli vinterbilder som får illustrera bloggen under några månader, men innan dess ett antal bilder som legat och samlat damm. Bilder från en höst när träden fortfarande hade merparten av sina löv kvar och marken var mer gul än grön.

Det var inte enkelt att hitta något grönt under den helgen när bilderna i detta inlägg togs. Två veckor sedan var det närmare bestämt. Fast intill ån och upp mot Mariebergs vackra natur klängde den här alldeles intill vattnet.

De klassiska garagen vid Hemgården är inte vackra att skåda. Allt mer slitna och allt mer demolerade. Fast i motljus under en av björkarna som kantar området ser det rätt behagligt ut.

Ägaren till denna bilen är nog glad så länge det ligger nedfallna löv på och omkring den. Snart möts han/hon av nedfallen snö och isiga rutor.

Frugan och min cykel stod ett tag parkerade i ett hav av nedfallna löv. Idag är löven borta från grusgången, men ligger fortfarande och multnar på gräsmattan utanför vår bostad.

En enda svamp fanns att finna nere vid Tovastugan. Vad den heter har jag ingen susning om och inte heller om den är ätlig….vilket jag i.o.f.s. betvivlar.

Inga ädelfiskar i laxtrappan idag…

…men väl den populära hägern som ser ut att kaxa upp sig….

…eller om den bara skakar på vingarna i frustration över utebliven lunch. Ett löv är ett löv och knappast aptitlig ens för en hungrig fågel.

Inte mycket sprut i Svalorna, men väl en ganska vacker spegling i vattnet.

Uppe vid Nya kyrkogården hamnar jag och frugan ofta på våra promenader. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är för det finns alltid något motiv att rikta kameran mot. Kanske jag borde haft ett kortare skärpedjup för att framhäva det ensamma trädet bättre, men ibland får man ge vika och acceptera att en fotorunda helst bör ske mol allena eller tillsammans med likasinnade.

Rätt genom Hållet bakom kyrkogården drar en asfalterad väg fram. Den slutar tvärt några meter innan motorvägen, men om jag inte minns helt fel kunde man ta sig upp hit med bil från det område som idag är lasarettet. Rätta mig gärna, det skulle bara glädja mig.

Som avslutning på den aktuella helgen tog vi den natursköna vägen från kyrkogården och ned mot Högbrunn. Syns inte mycket av stigen, men den finns där under alla löv.

Byggnader

Inte så mycket att orda om. Byggnaderna nedan passeras under mina promenader. Några är välbekanta för Nyköpings invånare, andra mer okända. Några har ett historiskt värde, andra är bara värdefulla för ett fåtal. Några bilder är tagna med känsla, andra bara knäppta i all hast.

Hursomhelst bjuder Nyköping på en varierad meny av byggnader när hösten sakta men säkert förvandlas till vinter.

Känner ni igen alla? Vet ni var bilderna är tagna? Ni som inte känner till Nyköping får ursäkta frågorna, men i det här fallet är det invånarna i vår stad jag vänder mig till.

Längs med ån

Å-promenaden som slingrar sig i symbios med Nyköpingsån är en av stans turistattraktioner. Vintertid kan det vara vanskligt att ta den promenaden då man stundtals tvingas pulsa genom snö eller spänna muskler för att inte glida omkull på hala isgator. Sommaren kanske är den mest nöjsamma årstid att ta promenaden från en till den andra änden, inte minst när man på flera ställen kan slå sig ned på en uteservering och inta en svalkande dryck…eller två.

Hursomhelst är det en fröjd att gå denna vackra promenad genom centrala Nyköping. Bilderna nedan visar lite av det man ser längs med sträckan och de är tagna under flera motionsrundor de senaste veckorna.

I samtliga fall har promenaden inletts vid hamnen. En hamn som ligger ganska öde tills det är dags att öppna för säsongen någon gång i april/maj nästa år. De människor man möter den här årstiden är antingen motionärer eller medborgare som hastar förbi från punkt A till punkt B. Många stressar på så att de missar det vackra som även hösten bjuder på.

Restaurangerna står öde just nu, så där finns inte mycket att hämta för en amatörfotograf, så vidare över Hamnvägen och mot slottet som ligger där alldeles intill ån.

Det är väl en smaksak om slottets omgivning klär bäst i prunkande grönska eller höstens färger. Oavsett är detta en historisk del av Nyköping, tillika också vacker. Det finns mycket historia att berätta längs med ån och det görs också på de informationsskyltar som tack o lov får stå tämligen orörda för stans klottrare. Jag skulle kunna dra åns och dess omgivnings historia, men det skulle göra inlägget så långt att ni skulle ledsna redan här. Bättre att ni som bor i stan tar denna promenad och läser själva. Ni som inte har turistat i Nyköping än, rekommenderar jag att ta å-promenaden från hamnen och ända upp till Hållet. Fast gör det gärna på sommaren.

Slottet ja. Nyköpings kanske största turistattraktion och mest kända byggnad.

Strax intill den punkt där bilden ovan togs passeras andra klassiska byggnader som vi Nyköpingsbor känner till och ni utsocknes bör besöka någon gång. En av dessa är Bryggeriet som är byggt på en plats där ett Franciskanerkloster låg mellan 1280 och till mitten av 1500-talet. Här har sedan klostret funnit en yllefabrik, ett stärkelsebruk, ett färgeri och som ni förstår av namnet, också ett bryggeri. Idag tillhör platsen en kulturförening där olika konstnärer och föreningar håller till.

Bilden är tagen från Fiskbrons ena ände och bilden nedan är tagen från den andra änden och upp mot Slottsgatan.

Å-promenaden kan långa sträckor tas på bägge sidor ån, men upp till centrala Nyköping rekommenderas den högra sidan från hamnen sett. Från Bryggeriet kan man vända sig om och se ut över Nyköpingshus som stått där i olika skepnader sedan 1100-talet. Det man ser av slottet idag är det som återstår av den stora branden 1665. Att döma av bilder och en modell som finns att skåda på det lilla museet i slottets Kungstorn, hade Nyköpingshus som det såg ut under sin storhetstid varit en turistattraktion som vore svår att slå i vår del av Sverige.

Visst är slottet pampigt på sitt sätt där det ligger vackert intill Nyköpingsån, men på den här bilden som hämtats från Nyköping kommuns bildarkiv visas en modell av hur det faktiskt såg ut innan branden förstörde stora delar av slottet.

På den relativt nybyggda bryggan till Bryggeriet passerar man sedan genom konstnärernas tillhåll. Brukar vara ett populärt ställe att stanna till på under den populära Ljuspromenaden på Nyårsafton.

Strax efter denna byggnad kan man välja om man vill fortsätta på höger sida av bron eller om man vill gå över den lilla Behmbron och vidare längst den vänstra. Oavsett kommer man snart fram till Folkungabron, den kanske vackraste av Nyköpings broar.

Jag föredrar den högra sidan som är mer lummig och vacker. Från den har man också en bättre utsikt över en annan klassisk byggnad, Storhusqvarn med sina anor från 1400-talet. Du passerar också genom den lilla Sågarbacken där också Storhusfallet ligger. Inga bilder från detta område i detta inlägg, men ni har sett bilder härifrån förr och kommer att få se fler i framtiden.

Från Storhusqvarn rekommenderas vänster sida av ån. Vackrare och med en bättre utsikt över de byggnader som ligger i området, bl.a. Sparbankshuset som i en tävling utsågs till Nyköpings vackraste. Ni som följt den här bloggen har sett åtskilliga bilder från den. Det få ni inte den här gången heller, men jag har precis fått en idé om ett nytt inlägg och där kommer ni att få se bilder från nu och då. So Stay Tune!

Fortsätt över Storgatan, förbi St Nicolai kyrka under Repslagargatan, förbi andra klassiska byggnader (som ni heller inte får se bilder på i detta inlägg) och vidare upp mot mindre bebyggda områden. Fast ett på bilder på den vackra spegling som följde mig längs promenaden bjuder jag gärna på.

I det moderna Nyköping är det inte bara historiska byggnader och gamla industrilokaler som kantar promenaden. Numera är det också nybyggda och dyra bostäder man ser längs med stigen. Finns inget intresse från min sida att föreviga dessa, men väl den vackra omgivning som de boende kan njuta av.

Har du kommit så här långt befinner du dig i slutet av å-promenaden och här kan du med förkärlek gå över bron som väntar på dig för att sedan fortsätta på höger sida av ån.

Från bron, vars namn jag inte kan…om den ens har ett namn…, är det bara några steg kvar till Mariebergs/Hållets naturreservat i vilken promenaden har sin slutstation. Det är inte många år sedan hela området bestod av skog och mark. Numera har bostäderna krupit allt närmare, men än så länge är detta en grön lunga där man kan njuta av det som både djur och natur kan erbjuda.

Med denna bild avslutas denna promenad och detta inlägg. Hoppas inlägget inspirerar er Nyköpingsbor att ta denna promenad och er utsocknes att göra det när ni turistar i Nyköping nästa gång, för det tänker ni väl…

Sex projekt

Ibland är vädret för ruskigt att vistas ute i. Då kryper man gärna ihop framför TV:n till en bra film eller fotbollsmatch. Eller så ägnar man tid till några fotoprojekt med enkla hjälpmedel.

Höst innebär också tända ljus och visst är det något visst när skenet och värmen lyser upp lägenheten.

Ett av få gröna löv spändes fast i ett stativ för mobiltelefoner, belystes av en extern led-lampa och den gröna bakgrunden ”lånade” jag från jobbet och består av ett enkelt A4-ark.

Tomaten kommer faktiskt från vår egen odling. Den sköljdes av och placerades i den ljusbox jag köpt från Kina och som fungerar bra när man vill ta bilder på mindre ting.

I en fototidning såg jag en underbar makrobild av en maskrosboll som omgavs av silvrigt matglitter och denna bild inspirerade mig att göra något liknande. Jag letade bland stans närliggande matbutiker och hittade så småningom detta glitter som annars används till att dekorera bakverk. Någon maskros fanns av naturliga skäl inte att tillgå, men en blomma som hade ramlat av en blomkruka fick duga. Lite svart bakgrund, underexponering och så på med glittret….Det blev inte på långa vägar den fantastiska bild jag såg i fototidningen, men den får duga till nästa år när ett nytt försök kommer att göras.

En närbild på frugan med fokus på ögat.

Ett självporträtt. Vid tillfället var jag ensam hemma och då ligger den stora utmaningen i att få till fokus där man vill att fokuset ska ligga. Blev kanske inte som jag tänkt, men får duga. Bilden är tagen utan blixt och därför skruvades ISO-värdet upp. Därav den något korniga bilden, som i.o.f.s. kan passa bra till just svartvita. Den svarta bakgrunden består av ett lakan som hängdes upp mellan två dörrar och sidobelysningen är den externa led-lampa som användes till bladet ovan och som fästes i ett av mina två stativ. Av anständighet och respekt för er besökare valde jag att klippa bilden där den klipptes.

Himla vackert

Få saker är så vackra och föränderliga som himlar. En tråkig himmel är dock en molnfri himmel. Ledsen att säga så alla soldyrkare, men det är ett faktum och då talar jag ur en fotografs synvinkel, amatör som proffs.

Molniga himlar är däremot en fotografs dröm och de som ägnar sig åt denna underbara hobby förstår vad jag menar.

Bilderna nedan knäpptes under en promenad till Lindbacke. Handhållen kamera är givetvis inte optimalt, men dagens kameror klarar ljussvaga förhållanden väldigt bra och bruset i bilderna är försumbart. Dessutom kommer nog de flesta hellre hem med lite brusiga bilder som kan räddas i något bra bildbehandlingsprogram, än med oskarpa som är utom all räddning.