De duggar tätt nu, julmarknaderna.
Frugan och jag valde att i år besöka Grönborgs julmarknad. En julmarknad som faktiskt varit oss okänd, trots att den hållits under ett antal år. I det oerhört trista novembervädret tog vi oss till fots från Högbrunn på leriga grusgångar och våta asfaltsbanor. Skulle det vara några besökare så här en söndag när konkurrensen från andra marknader kanske lockar?
När vi gick uppför backen och närmade oss Grönborg såg det inte så farligt ut…
…men en liten hint fick vi utanför anläggningen.
Jisses vad folk det var och enligt en bekant jag träffade var det minst lika mycket folk på lördagen.
De som känner mig vet att trängsel och Stefan Karlsson är en dålig kombination. På julmarknader och andra tillställningar vill jag gärna gå omkring och titta på det som erbjuds. Suget att handla något brukar vara stort, men lusten försvinner när man knappt ser vad som finns på hyllorna och man mest känns i vägen. Fast jag höll mig förvånansvärt lugn efter omständigheterna, även om jag gärna hade sett att antalet besökare var hälften till antalet.
Fast jag unnar verkligen ägarna och personalen detta intresse och de fick nog sälja en hel del denna helg.
Grönborg förknippas mest med växter och växter fanns det gott om.
Fast sedan några veckor tillbaks är Björkelunds möbler och inredning inhyst i lokalerna och det lär med säkerhet dra mer folk till stället.
Sedan har vi förstås Café Lugn & Ro som man finner allra längst in. Jag måste erkänna att buffébordet med kakor var det som drog mig hit allra mest. Inte blev jag besviken när vi klev in i denna del av Grönborgs och banne mig om det inte fortfarande rinner i mungiporna. Tyvärr blev det ingen fika då alla bord var upptagna och trängseln lite för stor. Fast hit lär vi återkomma vid lugnare tillfälle, om nu buffébordet med kakor är uppställt även vanliga helgdagar?
På en julmarknad ska förstås julen dominera och visst fanns det mycket som påminde oss om att julen står för dörren. Givetvis den traditionella tomten och vid det här tillfället i både konstgjord…
…och levande form.
Självklart såldes det också prydnadssaker med jultema och de klassiska julblommorna gick åt som smör. Jag föredrar julmarknader som denna, då det som säljs ofta håller högre kvalitet än det många gånger krimskrams som säljs i stånden på de traditionella julmarknaderna i städernas centrala delar. Det här känns mer äkta på något vis. Så mycket jul fanns det inte i denna produkt, men det glädjer ett fotbollshjärta att tillverkaren har känsla för det goda och det klassiska.
Vi blev inte kvar så länge, då trängseln gjorde att vi kände oss lite obekväma med situationen. Några trevliga samtal med bekanta hann vi med och visst handlades det innan vi lämnade lokalerna. Frugan köpte en hyacint som med sin underbara doft hör hemma i ett juldekorerat hem. Dessutom köpte vi två böcker av en lokal författare som erhållit Selma-priset för sina verk. Det är intressant att läsa deckare som utspelar sig i kommunen där man bor och inte minst när en av de två böckerna har en handling som delvis berör min uppväxtort, Tystberga.
Det sista vi såg innan vi lämnade innandömet var dessa vackra julkulor som hängde i taket och som påminde oss om det som komma skall.
Julstämning då? Tyvärr inte, då vädret i Nyköping är lika förb…at trist den 24:e november som det varit de senaste veckorna. På en julmarknad vill man ha snö, några minusgrader och en klarblå himmel. Då först infaller den stämning som vi minns från jularna i unga år. Även om arrangörerna gör sitt yttersta för att locka fram känslan från den annalkande julen, vill det sig inte riktigt.
Fast visst är det en viss känsla att titta in genom julpyntade fönster och se hur hemtrevnaden sprider sin värme över frusna själar.
Å andra sidan vore det mer hemtrevligt om det låg snö framför stugan och fönstren var vita av frost…
