Månad: november 2017

Frost eller inte?

StefanLämna en kommentar

Lindbacke igen. Detta naturreservat i Nyköpings direkta närhet är en ständig källa för inspiration och avkoppling. Inte ens en lite småkylig morgon förminskar värdet i det som naturen ger oss.

Det var lite småkyligt och på håll såg man hur Lindbackes skuggsida låg under ett täcke med frost. Även på nära håll, såg man hur frosten bitit sig fast efter nattens kyla.

Det fick bli lite närbilder i motljus på denna skuggiga del av naturreservatet.

Det började sakteliga att tina i takt med att solen värmde och på både växtlighet och statiska motiv sågs vattendroppar från den smälta isen och frosten. De två bilderna nedan är på samma motiv. Den första med fokus långt bort i fjärran och en andra med fokus på dropparna. En smaksak vad man gillar bäst.

Solen gjorde sig allt mer påmind och dess strålar började hitta också till skuggsidan.

Man kände nu värmen och de stela fingrarna började sakteliga tina. På andra sidan av Lindbacke fanns ingen tillstymmelse till frost. Här hade solen gjort sitt och smält bort den frost som fanns. Den lite trista färgen i omgivningen visade nu upp sig.

Med solen i ryggen och en brunsörjig markyta framför, var en siluett av detta träd det bästa som gick att åstadkomma.

Nej, på denna sidan av Lindbacke var det inte lätt att finna intressanta motiv. Hade hoppats lite på en  del djur att föreviga, men de hade tydligen annat för sig. Därför ägnade jag mig några minuter åt att experimentera. Lång slutartid och en rörelse från toppen av träden till marken och denna något spöklika bild tog form. Förr skulle denna ratas direkt som ett gediget misslyckande, men när man lärt sig lite av fotograferandets alla möjligheter, inser man att detta kallas för fotokonst.

Från Lindbacke är det några kilometer till Silohuset i Spelhagen. Fast med ett objektiv på 300 mm krymper avståndet och hela bilden skapar en vision av att landskapet framför är betydligt mer hoptryckt än i verkligheten.

Djurlivet då? Som sagt, väldigt sparsmakad även om man hörde småfåglar kvittra bland träden. De enda djur jag såg under denna förmiddagspromenad var dessa två duvor som förskrämda lättade från åkern så fort ett tyngre fordon får förbi på Oxelösundsvägen.

 

Kvällspromenad

StefanLämna en kommentar

Att vandra genom ett Nyköping i sommarskrud är en fröjd för ögat…om man väljer att ta promenaden genom väl utvalda områden vill säga.

Att vandra genom Nyköping under andra årstider och perioder på dygnet kan vara minst lika intressant. Exempelvis en klar, men lite småkall höstkväll.

Hamnområdet erbjuder av naturliga skäl vatten och vatten i kombination med en vacker kvällshimmel är för en fotograf som ett glas 55-årig Glenfiddich för en whiskyälskare. Vackert är ordet som jag först tänker på.

När solen gick ned bakom Värmeverket färgades himlen i det gyllene sken som innebär en kall natt. Det var lite småkyligt, inte minst för händerna som greppade det stativ som är nödvändigt när man ska ta bilder under lite mörkare förhållanden.

I hamnbassängen krusade sig vattenytan något, men med en lång slutartid skapades det silkeslena vatten man ser på många bilder i fototidningar.

Inte för att jag på några vis vill eller tänker jämföra mig med proffsen som får sina bilder publicerade, men även en renodlad amatör kan få till det om utrustningen och inställningen är den rätta.

Promenaden ledde mig vidare mot slottet och intill slottet ligger Vallarna och ståendes nedanför Vallarna kunde man skåda toppen av skorstenen vid Värmeverket.

På toppen av den kulle ni ser ovan, får man en bra utsikt över Svandammen, Spelhagen och den arbetsplats där jag tillbringat alla mina yrkesverksamma år. Törs inte avslöja hur många de är, men de är ett antal…

Det blev allt kallare ju längre ned solen försvann i fjärran och egentligen var mitt nästa mål hemmet för en varm dusch och en välbehövlig måltid, men…

…det var svårt att motstå förhållandena denna kväll och därför beslöt jag mig för att tillbringa mer tid i Nyköpingskvällen. Bl.a. på andra sidan Nyköpingshus där välbekanta motiv väntade.

Först slottet, sedan NK-villan tvärs över ån…

…för att sedan avsluta denna lilla sejour med att blicka över bron och mot Bryggeriet.

I tankarna fanns motiv som Storhusfallet och Stora Torget, men kylan och hemlängtan blev övermäktig och istället för att sätta upp stativet vid nämna platser styrde jag kosan mot hemmet, fast…

…helt klar med kvällens åtaganden var jag nu inte. I området där jag bor finns några motiv jag haft i åtanke under en tid. Därför stannade jag till vid Sunlight, där den gamla fabriksbyggnaden fick se sig förevigad.

Liksom den Katolska kyrkan vid det lilla Nytorget.

Nu var det bara några hundra meter hem där en varm dusch och en måltid väntade. Fast riktigt klar var jag inte. Jag tänkte mig att prova på något ja hittills inte gjort.

Att fånga stjärnornas färd över natthimlen med en extremt lång slutartid. Platsen där det skulle ske var vid Gripenskolan.

Jag vet att man bäst fångar detta motiv på natten och helst på en plats där man inte störs av andra ljuskällor. Definitivt inga optimala förhållanden m.a.o. och med tanke på kylan och hungern, avslutades detta test nästan innan det börjat. Är ni lite uppmärksamma ser ni dock några stjärnor på natthimlen och jag kan avslöja att dessa inte syntes med blotta ögat.

Jag hoppas kunna fortsätta med detta motiv, fast då under mer gynnsamma omständigheter.

 

Tudelat

StefanLämna en kommentar

Få platser är så omgärdad med tudelade åsikter som lasarett. Samtidigt som lasarett är den plats man kanske helst av allt undviker som vanlig medborgare, är lasarett samtidigt en plats omgärdad med lite mystik och spänning.

Kan på sitt sätt jämföras med kyrkogårdar, hur absurt det än kanske låter. Ska inte gå in närmare på detta, utan överlåter åt er fantasi att fundera.

Bilderna nedan är tagna från vinklar som inte hör till de vanligaste.

Höstens och förvinterns sista färger får lysa upp en annars gråmulen eftermiddag.

Hur fascinerande, spännande och skrämmande ett lasarett än är, så tillhör lasarett inte de mest arkitektoniskt intressanta byggnaderna. Ganska sterilt, fyrkantigt och färglöst. Bilder i svartvitt gör bilder på dessa byggnader mer rätt, i synnerhet under en mulen och lite småtrist hösthimmel.

De äldre delarna av Nyköpings lasarett är mer intressanta i sitt utformande. Det var bättre förr, är ett uttjatat begrepp, men ibland kan man inte låta bli att stämma in i den bakåtsträvande kören.

Några effekter i Photoshop och den gamla delen av Nyköpings lasarett får en touch av gamla tiders fotografi.

En liten strimma av ljus

StefanLämna en kommentar

Att fotografera ljusen från förbipasserande bilar har blivit en kär utmaning. Nu när årstiden tillåter denna typ av bilder, utan att man måste vaka halva natten, är det extra roligt att prova detta.

I och omkring Nyköping finns det givetvis bättre platser att placera stativet på, gärna med lite höjd ovan vägbanorna. Fast det var inte det jag var ute efter den här sena eftermiddagen. De vyerna kanske jag återkommer till, men nu var det främst kända riktmärken jag var ute efter.

Som Värmeverket fångat från Lindbacke innan mörkret gjorde sin intrång på allvar. Man ser den lite spöklika skepnaden av en förbipasserande långtradare på väg mot Oxelösund.

Här samma motiv, fast fotat en halvtimme senare och från en plats närmare Coop.

När mörkret sänkt sig kan man förlänga slutartiden och därför ser man inte samma spökliknande sken från en annan förbipasserande långtradare, utan bara de bakre ljusen. Ännu närmare stan och utanför Biostaden körde bilarna betydligt långsammare än på bilderna ovan, men ändå lyckades jag få till ljusstrimmorna från både fram- och bakljus utan att själva fordonen gjorde avtryck.

Det var en kall kväll och fingrarna kändes allt stelare när de kramade stativet jag bar med mig. Att jag inte tog på mig handskar fick jag ångra. Kvällens sista bild blev denna, där viadukten in mot centrala Nyköping ser bil efter bil passera på sin väg till och från stan.

Nu var jag inne på den här typen av bilder och begav mig ut i den sena eftermiddagen också dagen efter. Den här gången med riktning hamnen. Den här bilden hade jag i huvudet redan dagen innan. Jag hade hoppats på lite fler fordon och en mer strategiskt belägen plats, men det var fortfarande alltför många fotgängare i rörelse för att jag skulle ha möjligheten att placera stativet på gångbanan intill Rökeriet. Det blev istället en plats mellan samma restaurangs uteservering och statyn av Gert Fredriksson.

Om det var kallt kvällen innan, var det ännu kallare den här kvällen. Det blev därför inte så många bilder och kända riktmärken. Det känns som jag måste vänja mig vidd kylan innan jag ger mig ut på promenad med samma inriktning.

Den här bilden över Spelhagen kunde jag inte låta bli. Ståendes uppe på Vallarna blev den bilden den ända som togs från en nivå ovan vägbanorna.

Den bilden blev också den där ljusstrimmorna från förbipasserande bilar syntes allra bäst. Strax innan hemmet kunde jag inte låta bli att ta bilden nedan. Jag hade hoppats på en mer strid ström av bilar från och till Sunlight, men gammal industrihistoria går inte av för hackor, inte ens en småkall novemberkväll som denna.