Nu är det grått

Hur trist är inte vädret på en skala 1 – 10?

Grått, vått, färglöst och så jädra trist. T.o.m. en hobbyfotograf som jag känner att vi befinner oss i en mellanperiod. Saken är inte ett dugg bättre av att jag i morse upptäckte att någon stulit min cykel, så just nu är det ilska som gör det hela mer grått än det som årstiden erbjuder utanför fönstret.

Får avreagera mig med bilderna jag tog under söndagens promenad. När det ändå är grått och trist, är det lika bara att konvertera dem till svartvitt för att fånga stämningen på ett mer lämpligt sätt. Här är det gjort i det utmärkta tilläggsprogrammet Silver Efex Pro.

Att det ser ut så här under bron som leder E4:an över Hemgårdsområdet är det inte all som känner till.

v1617_189

Hemgårdsområdet som är ett ökänt, men ändå lite spännande område med stora, tomma och slitna byggnader som lämpar sig mer i svartvitt än färg.

v1617_190

Järnvägen drar förbi i området och någonstans där borta i slutet önskar jag att det finns en liten ljusning, både vad det gäller vädret och min stulna cykel.

v1617_191

Bortom järnvägen och nedanför Blommenhov ligger Vesterlunds krog. Den lite undanskymda byggnaden har anor från 1730-talet och användes till en början som ett bränneri. Sedermera har byggnaden också inhyst en smidesverkstad och ett kopparplåtslageri vars verksamhet upphörde 1970. Idag ägs byggnaden av Wedholms och drivs sedan 2011 av Vesterlunds vänner. Idag kan man hyra den historiska byggnaden för fester och andra tillställningar.

v1617_192

Lite modernare är trappan som leder upp till perrongen vid järnvägen.

v1617_193

En annan industrihistorisk mark i Nyköping är Sunlights gamla område. Delar av den vittnar om ett sönderfall, men håller på att saneras från nedslitna byggnader och gammalt bråte. Vad som planeras här vet jag inte, men klottret antyder att de av områdets ungdomar som saknar vettig sysselsättning har hittat kryphål i det trasiga stängslet. Hade man plockat bort A:et i ordet hade det känts bättre än det grå som vädret och cykelstölden lämnat efter sig.

v1617_194

Tänk att det finns någon skitstövel som hellre stjäl andras egendom än köper eget. Det stängsel jag hoppas han (jag tror jag har sett skitstöveln i fråga) hamnar bakom är både högre, tätare och toppas med taggtråd.

Dessa tidiga morgnar

Jag erkänner. I motsats till ungdomsåren när jag var kvällspigg och morgontrött, är jag idag kvällstrött och morgonpigg. Vilket som är att föredra är en smaksak.

Att ge sig ut tidigt på morgonen med kameran hängandes över axeln är inte bara mumma för själen, det är också att föredra om man vill fånga bilder med det lilla extra. Oavsett om det gäller makrofotografering av insekter, en stad som sakta vaknar eller en härlig himmel som färgas när solen stiger över horisonten, är och förblir tidiga morgnar min och min kameras bästa vän.

Det är något visst med lugnet innan omgivningen vaknar och vardagen/helgen möter en med allt det den bjuder på. Hamnen i Nyköping erbjuder många chanser till bilder med det där lite extra. Ni har läst det förr, ni har sett det förr och här kommer mer av det ni läst och sett.

En tidig lördagsmorgon i området kring hamnen och slottet. Lite småkyligt, men vad tusan…lite umbäranden får man stå ut med.

v1617_180

v1617_181

Och så var det det här med miljön…

v1617_182

…vilket förmodligen de nya invånarna i hamnområdet inte bryr sig om när deras nya bostäder speglar sig i vattnet.

v1617_183

v1617_184

Lite småkyligt och dimmigt, men den kombinationen skapade lite extra atmosfär till slottsområdet.

v1617_185

v1617_186

v1617_187

Porten till svensk historia lyste inbjudande.

v1617_188

På detta följde sedan en varm kopp te och nybakat bröd. Helgen är här.

Mera macro

Det här inlägget är en fortsättning på det förra.

När jag ändå hade stativet, macro-objektivet och min egentillverkade bakgrund framme, passade jag på att ta lite fler bilder på stillastående motiv. När vädret inte behagar en hobbyfotograf, får hobbyfotografen finna något att föreviga i hemmets lugna vrå.

Den här glasskulpturen exempelvis. Här med blixten påslagen…

v1617_173

…och här utan.

v1617_174

I bägge fallen saknades ljuset från någon lampa. Det enda sken som lyste på objekten kom från det intilliggande rummet där en nedgående sol speglade sig i glaset. Det blev därför ganska dunkelt, vilket märks i bild nummer 2. Dock tror jag att just den bilden skulle intressera fler på en utställning än bild nummer 1 som egentligen är ganska intetsägande. Den renodlade amatören skulle kanske föredra just den sistnämnda med snälla ord om objektets former och färg, men som sagt…smaken är som baken.

Att fånga eld med macro-objektiv är alltid en utmaning, så varför inte prova?

v1617_175

Kanske inte helt misslyckat trots allt? Att fånga röken från en slocknad låga är en ännu större utmaning. Här behöver jag träna, det märkte jag snart. Nu använde jag blixt för att frysa röken, men kanske en lång slutartid utan blixt vore att föredra? Det blir fler försök, tro mig. Inte minst behöver jag vara snabbare när lågan slocknar, för här missade jag den verkliga rökutvecklingen och knäppte av bilderna när de sista puffarna lämnade ljusveken.

v1617_176

Nära, närmare, närmast

Några timmar över och en orkidé i fönstret som bara väntar på att bli fotograferad. Fram med min egentillverkade bakgrund i svart, på med macro-objektivet och stativet och resultatet ser du nedan. Som vanligt är det vanskligt att hitta rätt fokus och jag vet inte om manuell eller autofokus är att föredra när man fotar motiv med macro-objektiv, men i fallet med orkidén valde jag manuell fokus i live-view läget.

Tusan vet var skärpan egentligen sitter, men övning ger färdighet.

Nära

v1617_170

Närmare

v1617_171

Närmast

v1617_172

En snabbis

Jag hade redan bestämt mig. Den gångna torsdagen skulle jag ta cykeln till Lindbacke för att ta bilder på naturreservatet i solnedgång.

Efter jobbet tog jag omvägen till Sunlight för lite styrketräning och simning. När jag låg i vattnet och tittade ut genom fönstren såg jag hur himmelen började färgas lite orange, tidigare än jag trott. Det blev därför lite panik och antalet längder i bassängen blev därför färre än tänkt. Nu bor jag inte så långt från området, så snabbt upp ur bassängen, en dusch, på med kläderna och hem efter kameran. Jag hade egentligen tänkt gå till Lindbacke, men känslan av att solen skulle försvinna bakom horisonten fick mig att ta cykeln.

Jag insåg ganska snabbt att solen inte skulle gå ned bakom naturreservatet, utan snarare bortom Gumsbacken. Därför ilade jag iväg åt det hållet och inte till den tilltänkta Lindbacke,

Vid McDonalds såg jag hur himmelen färgades röd bortom träden och nu fick jag lite extra fart på pedalerna, för detta skådespel ville jag inte missa. Att det var ishalka på många ställen fanns inte i tankarna, för nu var det bråttom. Strax intill Stora Kungsladugården stannade jag upp och kastade kameran till ögat.

v1617_177

Tanken var att svänga av på den lilla grusvägen som leder fram till Ryssbergen för att fånga solnedgången bakom de öppna fält som omgärdar vägen. Jag slog de tankarna ur hågen ganska snart. En blick på vägen talade om att där var det halt och halkan i kombination med mina smala cykeldäck skulle göra den korta turen till en riskfylld sådan. Därför ställde jag cykeln intill vägen och gick de få meterna upp till gravhögarna som ligger mitt emot den lilla grusvägen.

Utsikten var ganska skaplig härifrån också och den relativt lilla molnstrimman visade sig från sin bästa sida. Som en scen hämtad ur någon science fiction-film och man bara väntade på att ett stort flygande tefat skulle lösgöra sig ur molnmassorna.

v1617_178

Det blev några bilder med handhållen kamera, lite negativ exponeringskompensation, centrumvägd ljusmätning och auto-iso. Tyvärr är det svårt att undvika brus under ljusförhållanden som kvällens, men detta märks bara när man förstorar upp bilderna. Lite svårt kan det också vara att fokusera. I fallet med bilden ovan ligger fokus på vägbanan. Kanske fel val, jag vet inte.

På vägen tillbaks till stan blev jag tvungen att stanna till och ta några bilder över E4:an som passerar några hundra meter bort. Frågan är om inte himmelen var mer spännande i motsatt riktning mot solnedgången?

v1617_179

En snabbis på hala cykelbanor blev det, tack o lov utan incidenter. Kul dock att kunna lufta cykeln under dessa vintermånader och trots lite styrketräning och 250 meter i bassängen på Sunlight, kändes denna snabbis ut till Stora Kungsladugården som mer givande. Ibland behövs det så lite…