Utgångspunkten är att under mina semestrar göra en lång cykeltur varje vecka. Då menar jag inte till hamnen eller andra välbesökta platser i centralorten, utan just lååååååånga.

Sagt och gjort. Tidig morgon slängde jag ena benet över stålhästen och begav mig iväg mot beslutat mål. En av de årliga cykelturerna tar mig till orten där jag växte upp, Tystberga.

Jag vände varv denna sommaren och började trampa norrut på gamla Riksettan. Den hiskligt tråkiga Svärtarakan var därmed avklarad i början av etappen. Tyvärr var jag medveten om den långa och branta backen vid infarten till Förola gruvor och upp mot gamla Hedvigsfors kvarn (Borrvindskvarn). Det gick ändå bra, förmodligen för att benen fortfarande var pigga och flåset bra.

Apropå Borrvindskvarn, har här funnits en rad begivenheter som dansloge, restaurang och bensinmack. Apropå bensinmackar. Ni från Nyköping kanske minns dessa som låg centralt, men som är borta sedan länge?

Jag rullade vidare på vägen och gjorde bara ett oplanerat stopp innan Tystberga och det var vägen förbi Lövsund och ned mot Uppsa Kulle.

Den gamla kungshögen från järnåldern ligger där, fint belägen med utsikt över öppna landskap och sjön Runnviken. Något specifikt besök blev det inte i år, utan jag vände och cyklade tillbaks mot gamla Riksettan och passerade därför Lövsund igen. Mäktiga halmbalar låg på åkern mitt emot herrgården och visst hade man väl gärna sett de traditionella hässjorna därute…

Vid Lövsund ligger Runnvikens pensionat & rekreation, som verkar bli allt populärare. Här finns också möjligheten till Bed & Breakfast och du kan köpa färska grönsaker till rimligt pris. Värt ett besök m.a.o.

Jag svängde inte in mot Tystberga via den första avfarten, utan cyklade uppför backen och stannade vid parkeringsplatsen på dess topp. Därifrån tog jag bilden på Näsby säteri…

och också denna över sjön Runnviken.

Runnviken med dess djup på 10,5 meter och en yta av 4,29 kvadratkilometer, är den sjö som ligger närmast Tystberga, Östersjön inräknad. Tyvärr finns det inga egentliga badmöjligheter här och som gammal Tystbergabo kan man tycka att det är synd. Tänk en ordentlig iordninggjord badplats med sandstrand, bryggor ut i havet och ett sommaröppet fik. Något för kommunens turistsamordnare att tänka på?

Egentligen var planerna att ta sig upp till den lilla borgruin som ligger på toppen av berget mellan de två avfartsvägarna till Tystberga. Jag har aldrig varit där och lär väl aldrig komma dit heller, då stigen upp var helt igenväxt. Synd att kommunen inte har intresse av att bevara mindre kända, men historiska platser. Det skulle räcka om man slog gräset och röjde bort sly och nedfallna träd, men men…

Snart var jag på plats i min uppväxtort, här sett från Hembygdsföreningen.

På den här turen var inte ett närmare besök i samhället inplanerat, utan var mer koncentrerad till omgivningen. Dock kan man konstatera att Tystberga och andra mindre orter i kommunen fått klockan att stanna. Det händer tyvärr inte mycket, samtidigt som det ena storsvulstiga byggprojektet efter det andra påbörjas i tätorten. ”Landsbygden ska leva” är en slogan politikerna använder för att värva röster till valen, men bakom orden klingar det tomt. Tystberga, precis som övriga mindre orter, verkar förvisso sakna intresse hos kommunens ansvariga, men precis som på övriga småorter vittnar byggnader om fornstora dagar när politikerna insåg vikten av en levande landsbygd och inte bara ord använde orden på affischer.

Som den gamla silon som sjöd av liv, men som idag står där som ett monument av en svunnen tid…

…och är en kontrast till det senaste och kanske sista byggprojektet i samhället, Tystbergas eget Bullerbyn, Seniorum. Seniorum som skapats av lokala eldsjälar och inte genom kommunens försorg.

Cykeln tog mig vidare och ett besök i Tystberga fyller mig alltid med en blandning av glädje och vemod. Glädje över alla roliga minnen man har härifrån, alla härliga vänner man hade och alla profiler man lärde känna namnen på. Vemod för att Tystberga är en av de orter i kommunen som politikerna vänt ryggen och uppenbart inte anser vara värt att satsa på.

Bedrövligt.

Jag skippade Nynäs slott som tillsammans med Stendörren är Tystbergabygdens turistmagneter. Istället tog jag den mindre trafikerade vägen ut mot kustvägen. Härligt landskap som visade upp en härlig variation av färger.

På denna mindre och kurvigare väg ligger ett annat slott. Mindre känt, mindre i storlek och inte lika turistanpassat, Björksunds slott.

Slottet från 1720-talet kan så vitt jag förstår endast besökas efter avtalad tid. Några allmänna guidade turer finns inte som på grannen Nynäs. Annars finns det stugor att hyra på ägorna, men framför allt handlar det om jakt och bl.a. har vår nuvarande kung varit här och jagat.

Mitt förhållande till Björksund är att jag under min tid som fotbollsspelare i Tystberga Gif gick som drevkarl under älgjakten i ett led att samla in pengar till föreningen. Jag jobbade också en sommar i den s.k. ”torken”, en verksamhet jag inte vet om den fortfarande är igång.

Den här fina allén leder till och från slottet och efter den gick min färd mot nästa stopp där medhavd lunch var tänkt att intas.

Platsen för stoppet var Helgö.

Här fanns förr en av alla nedlagda livsmedelsbutiker utanför Tystberga. Helgöhandel var en plats där vi ofta stannade och handlade ät- och drickbart när vi glin var på biltur med våra föräldrar. Butiken lades ned för många år sedan, tillsammans med Sättersta handel, Nynäs handel och två livsmedelsbutiker inne i Tystberga, som alla fick ge vika för konkurrensen från nya köpcentrum och billigare butiker i centralorten.

Under ett par år fanns här ett sommaröppet fik, men också här var konkurrensen mördande och det bar sig helt enkelt inte. Sedan några år finns här istället Helgö kajak som att döma av tillströmningen verka gå bra och varför inte? En kajaktur i Tystbergas vackra skärgård är banne mig inte fy skam och något som lockar folk från både när och fjärran. Här satt jag och åt min lunch, samtidigt som flertalet kanotister begav sig ut på Östersjöns lugna vatten.

Ja, en och annan motorbåt störde förstås tystnaden och skrämde bort sjöfåglarna som annars simmade sida vid sida med kajakpaddlarna.

Helgö har också en liten historia av fiske. Fisk som såldes i en av småstugorna utanför Helgö handel. Jag vet inte om man fortfarande bedriver denna verksamhet, men av den upplagda båten att döma gör man inte det.

Gamla slipers ned i vattnet och annan utrustning vid vattenbrynet vittnar ändå om att någon form av verksamhet ute på Östersjön har pågått.

Dagen var varm, så där lagom härligt varm. Lite drömmande tittade jag ut över vattnet och bort mot Helgö herrgård som ligger insvept i grönska (syns inte på bilden), herrgården som förövrigt ritades av samma arkitekt som skapade Centralstation i Nyköping.

Jag hade beslutat mig för att bada under den här cykelturen. Doppet i Brunnsviken tidigare under semestern räknas inte riktigt som ett bad, så det här var tänkt att bli den riktiga badpremiären. Lagom svett, lagom mätt och nöjd med dagen så långt, bröt jag upp och trampade ett par hundra meter till närmaste bad…

…Strömmingsvarpet, precis bortom Helgö herrgård. Här tillbringades många sommardagar när jag var ung och under en sommar var simskolan förlagd hit istället för vid insjön Likstammen på andra sidan Tystberga.

Det var mycket folk på den lilla badplatsen, men jag hittade en plats att bre ut handduken på och snart låg jag i vattnet och njöt av svalkan i det tjugogradiga vattnet.

Sedan kom givetvis det nödvändigt tråkiga. De cirka två milen in till Nyköping. De gick i sträck, då viljan att stanna inte var lika stor som viljan att komma hem. Det blev en heldag, cirka sex mil och förmodligen en hel del förbrända kalorier. Nytta med nöje heter det och en lång cykeltur på den sörmländska landsbygden förenar de bägge.