Förra inlägget slutade där vi stod i Splits hamn och inväntade en lokalbuss som skulle ta oss ned längs med den kroatiska kusten.

Det här inlägget börjar när vi sitter på bussen och ser det fantastiska landskapet i den Makarska rivieran svepa förbi utanför fönstret. På ena sidan av bussen kantas den slingriga vägen av höga berg och på den andra tittar man ut över Adriatiska havets klarblå vatten. Små byar och lite större orter passeras längs vägen innan vi kliver av vid vårt slutmål.

I den lilla byn Brela med sina knappt 2 000 invånare bodde frugan och jag när vi besökte Kroatien för fem år sedan. Vi vill göra ett återbesök när vi ändå befann oss i närheten och dagen skulle bjuda på växlande väder, så det passade oss utmärkt.

Från busshållplatsen som ligger ganska högt upp fick vi gå ett antal hundra meter för att komma ned till själva byn och de hotellkomplex som ligger som radband längs med vattnet.

Visst kände vi igen oss, även om vi förvånades över att vi varje kväll hade gått så långt för att komma in till själva byn, matställena och de vackraste vyerna. Som ni ser på bilden ovan hängde regnet i luften och vi tittade oroligt över vindens riktning och vart ovädret var på väg.

Fast så här långt var vädret bra och temperaturen behaglig. Den här lilla klippformationen är jag säker på att många av er sett och den om något kännetecknar Brela.

Lite oväder på gång, men blickade vi söderut på den strandpromenad på vilken vi var på väg såg det betydligt bättre ut.

Lite hungriga och törstiga var vi efter bussresan och promenaden, så vi satte oss ned på en av de många uteserveringarna där vi njöt till fullo av både mat och dryck. När vi sitter där känner vi regndroppar som sakta ramlar ned från himlen. Inte många, men de förvarnade om något. I en hast tömdes den steniga stranden nedanför restaurangen på folk.

Nu blev det inte mycket av regnet annat än ett väldigt glest nedfallna droppar. Vi drog oss vidare söderut på den långa strandpromenaden i riktning mot Brelas grannby, den något större orten Baska Voda med sina drygt 3 000 invånare. På vägen passerade vi det hotell där frugan och jag bodde under vår vistelse här. Hotell Berulia som ligger ganska mitt emellan de bägge byarna. Från stranden vid detta hotell ser man bort mot Baska Voda och de höga berg som kantar orten.

Strax innan vi kom fram till Baska Voda ökade antalet regndroppar och plötsligt kom en rejäl skur. Vi såg oss tvingade att gå in på en uteservering under tak när en kall Gin&Tonic slank ned med välbehag. Det kändes lite motigt att regnet kom när vi hade så mycket kvar av dagen, men skuren blev kort och snart kunde vi fortsätta vår promenad i omgivningen. Nere vid hamnen drog en turistbåt förbi, förmodligen med riktning mot själva staden Makarska som ligger cirka en mil från Baska Voda.

Vi tittade oss omkring i den lilla byn och kände igen mycket av det vi såg och upplevde för fem år sedan. Tyvärr eller dessbättre hade inte turistsäsongen börjat och vi slapp trängseln på både strand, i butiker och bar. En kroatisk guide som vi hade med på en kommande tripp (mer om denna i nästa inlägg) berättade att det under högsäsong bor runt 25 000 personer i denna lilla by och det är inte svårt att föreställa sig hur det är knökfull på både ständer, restauranger och i butiker. Nej tack, säger jag.

Statyn av Sankt Nickolas är kanske Baska Vodas mest kända landmärke.

Förra gången vi besökte Kroatien gjorde frugan och jag en promenad den dryga milen från Baska Voda till Makarska. Det tog ett antal timmar, men var värt nästan varje steg längs med det vackra havet, de höga höjderna och genom de små byarna. Vi hade varken tid eller lust (jo, frugan hade) att ta den långa promenaden, men vi gick ändå ett par kilometer innan vi vände och gick tillbaks.

Vi vände vid ett ställe som hämtat ur den populära zombie-serien The Walking Dead. För fem år sedan såg det precis likadant ut. Om hotellkomplexet förlorat i kampen om turisterna eller om det är resterna av den kommunistiska ockupationen vet jag inte, men det ser verkligen övergivet och tråkigt ut. Den lilla bit av den långa promenaden mellan Baska Voda och Makarska man inte vill skriva hem om.

Är ni lite mer intresserade av promenaden mellan Baska Voda och Makarska, kan ni läsa och se mer om denna på min gamla blogg.

Efter att vi vänt vid detta ödsliga ställe satte vi oss ned vid vattnet och njöt av solen som gjorde sig allt mer påmind. Vackert, varmt och i lä från blåsten. Jättehärligt, men frugan spejade oroligt efter ovädret som kantade vår väg…

…och hon spejade vidare…

…och visst fanns ovädret därute. Närmare bestämt över ön Brac som ligger utanför den Makarska rivieran. Av medpassagerare på nästa tur fick vi veta att det hade regnat rejält den här dagen och visst kunde vi skåda det hela där ute i vattnet.

Själv tog jag det med ro…

…och något oväder drog aldrig över oss.

Vi promenerade tillbaks till Baska Voda och tittade upp mot bergssluttningarna som inramades av den vackra ginsten som lyste upp landskapet i gult.

Om vi av en händelse ser en svensk blondin ute bland den gula växten, så sitter hon på huk och tar kort, inget annat.

Vi kom åter till Baska Voda där vi satte oss i en solstol och intog en läskande god Aperol Spritz. Vi blickade ut mot ön Brac och ovädret som belägrade ön. En segelbåt drog förbi långt där ute och den bilden gjorde sig bäst i svartvitt.

Vi gick upp till Vingkontoret som ligger precis ovanför de strandrestauranger där vi satt. Syftet var att boka den resa som jag kommer till i nästa inlägg. Vi hade tänkt ta en bit mat efter detta, men efter att ha frågat om busstider insåg vi att vi inte skulle hinna.

Med den dåliga erfarenhet av bussar vi hade med oss från besöket för fem år sedan, begav vi oss upp mot busshållplatsen. För att göra en lång historia kort, så slutade det den gången med att vi klev på en fullsatt skolbuss med förskolebarn. Huh, säger jag bara.

Den här gången gick det bättre och vi hann inte stå där så länge innan bussen kom. Jag hann precis ta den här bilden av en vallmo innan den dök upp….femton minuter för tidigt, så det var nära att vi hade missat den. Bussen var den sista för kvällen intill Split.

Det blev ett trevligt återseende av de två byarna Brela och Baska Voda. Några regnstänk, en större skur där vi ”tvingades ta en GT under tak, en kort och trevlig promenad och minnen av ett fantastiskt landskap.

Nästa inlägg tar upp hela resans höjdpunkt.