Månad: maj 2017

Grannlänet

Stefan2 kommentarer

Ingen kan väl klaga på helgens väder? Jo, möjligen de som avskyr värme och de norrlänningar som vaknade till drivor av nyfallen snö.

Själv besökte jag vårt grannlän Östergötland med några vänner. En riktigt trevlig tur under en klarblå himmel och värmande sol.

Det här fiket känner många till.

Café Säterdalen heter det och ligger strax intill färjeläget som tar bilister med färja från Säter till Skenäs. Färjeleden i sig heter Skenäsleden, är 450 meter lång och tar 6 minuter från ena till andra sidan. Gratis är det dessutom och det är det inte mycket i Sverige som är.

Här stannade vi som vanligt och tog en fika innan färden över Bråviken och till Vikbolandet. En fantastisk utsikt bjuds besökarna och redan här kom det första suget efter årets första dopp.

Ute på Bråviken närmade sig en liten roddbåt med far och som som sedermera klev i land för att ta en fika eller möjligen köpa en glass. Ja, den som väntar på något gott får ofta göra vissa ansträngningar för att nå målet.

Säsongen har inte riktigt kommit igång, vilket märktes på färjan som bara var fylld till hälften. Tar ni färjan över till Vikbolandet under semestertider, vet ni att den är fylld till sista plats av såväl inhemska- som utländska turister och givetvis ortsbor som är beroende av att färjan avgår.

En av medpassagerarna är en sån där ni vet? En sån där som använder Canon och inte Nikon. Vad som erhåller hans intresse? Ja, det skulle ni vilja veta…

Bara några hundra meter efter färjeläget i Skenäs kan man ta av på en liten slingrande grusväg som leder till…

…Mauritzbergs slott.

Vackert ligger det där vid Bråvikens strand. Tyvärr var själva slottet abonnerat dagen till ära, men vi då chansen att se oss omkring lite extra. Inte bara omgivningen är vacker, så är också slottet. Det är andra gången jag besöker Mauritzberg, men ännu har jag inte besökt slottets inre. Förra gången räckte tiden inte till, den här gången var slottet abonnerat som sagt. Slottet hette först Björsätter och har anor från 1500-talet. Sedermera bytte slottet namn och döptes efter Mauritz (Morits) Birgersson Grip, kunglig rådgivare under 1500-talets senare hälft. 1719 brändes slottet av ryssarna, något vi i Nyköping känner till från härjningarna som skedde i våra trakter. 1922 byggdes slottet upp igen och detta genom Claes Ekeblad d.ä., också han riksråd. Sedan 1990 drivs slottet som hotell- och konferensanläggning.

Strax nedanför slottet ligger ett litet kapell.

Det uppfördes 1720 och är Östergötlands enda fristående gårdskapell. Det hade varit intressant att titta in, men ingen av oss kände på dörren för att se om det var öppet. Av bilder jag sett från interiören, finns det mycket intressant och vackert att skåda.

Vi tillbringade en tid vid slottet och nere vid den privata bryggan uppstod ett ännu större sug efter årets första dopp. Varmt, klart vatten och dessutom spegelblankt. Vad kan vara fel, förutom då temperaturen som inte direkt lockar till ett dopp. Jo, jag vet att en del tagit årets första dopp i trakterna kring Nyköping.

Så, farväl till Mauritzberg och vidare till nästa stopp.

Nästa anhalt ligger längre in på Vikbolandet och tillhör en av pärlorna man kan besöka, Arkösund.

Efter en pizza och 1,5 liter välsmakande och välbehövlig dryck (öl) gick vi ut på bryggan som slingrar sig runt öarna och kobbarna i den lilla orten (cirka 150 invånare). Arkösund lever upp på sommaren när sommarboende och turister anländer i stora skaror.

Bryggvandringen tar en från centrala Arkösund, ner till färjeläget och set berömda hotellet. En trevlig promenad.

Den här villan är kusligt lik Villa Villerkulla och de boende har en oförskämt fin utsikt över havet. Den lär väl kosta därefter misstänker jag.

Byns brandstation inhyses i ett gammalt lokstall. Förr i tiden gick järnvägen ut hit och framför lokstallet/brandstationen finns spåren efter en vändplatta där loken gjorde helt om i sin returfärd mot Norrköping. Framför byggnaden står en minnessten till ära av Arkösunds grundare, borgmästaren C.A.R. Lothigius, som också var Vikbolandsbanans förste grundare.

Så här såg det ut i Arkösund när tågen trafikerade Vikbolandet. Tyvärr är nedlagda stationshus och järnvägsspår en vanlig syn i dagens Sverige. Trist, tråkigt och onödigt, inte minst med tanke på miljötänket. Tåg är det miljövänligaste färdmedlet idag och det är något att tänka på för politiker och  tjänstemän.

Det blev ett par härliga timmar i den lilla byn, innan det bar av hemåt igen. Samma väg och snart stod vi och stirrade efter färjan som precis lagt ut från Säter på andra sidan.

Nu hade temperaturen sjunkit ett par grader och det kändes riktigt behagligt.

Minns ni när det inte fanns någon AC i bilarna? Jag minns en lång färd från Öland med min syster för ett antal år sedan, när AC inte fanns (åtminstone inte i bilen jag ägde) och jag satt i bara kalsonger bakom ratten och svetten bara rann utmed hela kroppen och vattnet vi köpte vid diverse stopp nästan var slut innan jag hann vrida om kapsylen. Det var tider det.

 

Matmarknad

Stefan2 kommentarer

Den har blivit ett stående och välbesökt inslag i Nyköping. The International Street Market.

I år hade marknaden minst sagt tur med vädret. I strålande sol kunde invånarna handla mat och inta goda rätter från olika delar av världen. Sanningen är att dagen för vårt besök var den enda under de fyra där himmelen inte var blå och temperaturmätaren låg över 25:an.

Nåja, kanske var det tur. Mycket folk innebär trängsel och trängsel innebär irritation och när det är riktigt varmt har åtminstone jag nära till just denna irritation.

Vi tog två varv bland alla stånden och fastnade för paella som vi tog med oss till en bänk framför Rådhuset. Här hade vi bra utsikt över folkvimlet och den aldrig sinande kommersen.

Som sagt. Mat från världens alla hörn, som Thailand, Kina, USA, Australien och europeiska länder och från något afrikanskt land kunde man köpa grytor och annat gott.

Det mest exotiska får man ändå säga såldes i detta stånd.

Vi smakade inte och det kändes inte heller nödvändigt. Vi såg en del som ändå köade och åt burgarna med ett leende på läpparna, så det kanske inte var så otäckt ändå?

Det var inte bara paella vi köpte. Bland ostar, korvar, pasta och annat gott man kunde köa med sig hem, fastnade vi för varsin tårtbit som vi tog till kvällskaffet. Hela detta långa stånd var fyllt med kakor, tårtbitar och annat onyttigt från Italien.

Mumma för en godis- och bakelsefreak som mig. Fast priset var inte direkt mumma. 90 kronor kostade en tårtbit, bara så ni vet tills nästa år. Med detta faktum i färskt minne begav vi oss hem till dofterna av mat från olika delar av vår allt otryggare värld.

Marknadens Facebook-sida

 

Djur

StefanLämna en kommentar

Förra onsdagen hade Automobilsällskapet i Nyköping sin första träff i hamnen. Jag jobbade och hade ingen möjlighet att närvara, vilket jag försöker vara så fort tillfälle ges. Därför blev gårdagen sommarens premiär och nog kan man säga att vi hade tur med vädret.

En underbar försommarkväll mötte besökarna och hur inleder man en underbar försommarkväll i Nyköpings hamn? Jo…

Kvällens tema var ”Djur” och på hemsidan kan man läsa att 102 fordon ställdes ut under kvällen. Mustanger var flest, följt av jaguarer och därefter olika modeller varierande antal. Det var inte det myller av folk man annars kan se under semesterperioden. Det kändes som de flesta hade parkerat sig på hamnens restauranger och caféer. Fast detta till trots var åskådarleden täta och det innebär som vanligt svårigheter att ta de bilder man vill, inte minst de vinklar man vill uppnå.

Därför fick jag i första hand koncentrera mig på närbilder och det är inte alltid så illa.

Alla uppställda bilar ingick dock inte i ”Djurens tecken”, men var väl värda att kasta en blick på ändå. De stod lite vid sidan om och möjliggjorde därför lite mer övergripande fotografering. Som det här ekipaget från anno …?

Eller denna ombyggda variant.

Är ni uppmärksamma upptäcker ni bloggägaren som försöker huka sig ur bild på vissa av dem. Inte lätt att tygla sin skugga när man har solen i ryggen.

Så därför blev det också några bilder i motljus.

Bilden nedan är en mustang, lackerad i en färg som skapar uppmärksamhet. Reaktionerna var både många och varierande: ”Läcker färg”, ”Hur tänkte de här”, ”Nej”, ”Ja”…

Blandade känslor från min sida.

En härlig kväll led mot sitt slut och när solen började gå ned bakom silon var det dags att bege sig hemåt för att se Manchester United vinna säsongens upplaga av Europa League.

Fast det blev ett stopp på vägen. Jag tyckte solens strävan att leta sig genom de allt tätare molnen, skapade en härligt kontrastrik himmel.

Läs gärna mer om Automobilsällskapets träffar i Nyköpings hamn. Det gör ni på deras hemsida som ni hittar här.

Svanviken och jakten på fåglar

Stefan2 kommentarer

Bortom Lindbacke ligger Svanviken.

På vägen dit passerar du Ärila golfklubb och alla individer med stora plånböcker som finner nöje i att slå på en boll med en klubba. Varken sporten eller dess utövare intresserar mig särskilt. Fast å andra sidan, förena nytta med nöje är inte att förakta.

Personligen förenar jag nytta med nöje när jag har med mig kameran på promenaden eller cykelturen. Cyklade gjorde jag till Svanviken för att se om det fanns fåglar att föreviga, gärna då de rovfåglar som jag ibland kunnat skymta en bit bort.

Svanviken är en liten, men intressant plats med en flora och en fauna man inte ser överallt. Fast, nog borde ansvariga lägga lite krut och pengar på att fixa träbron ut till fågeltornet. Det lutar betänkligt och när vassen växer in över gången kan det på sina ställen vara svårt att passera.

Vass ja. Det växer gott om dem och på sina ställen så högt att de skymmer värmeverket någon kilometer bort.

Nej, några rovfåglar syntes inte till. Inte heller de svanar, änder och gäss man kan få se ute på den plana ytan mellan Svanviken och Stora Kungsladugården. Småfåglar hördes, men syntes inte…bara vass, vass och mera vass.

Eller vass förresten? Är det vass, eller är min biologiska kunskap begränsad trots tre år på Naturvetenskaplig linje?

Strunt samma. Det blev en kvart ute vid fågeltornet, sedan vände jag tillbaka mot cykeln.

Fåglar, jo de hördes, men syntes inte. Känns det igen? Trots både nygjorda och gamla fågelholkar som är uppsatta intill träbron, var närvaron av dess invånare total. Fast de fanns i närheten, det kunde man höra.

Desto fler växter i sankmarken som omgärdar bron mellan parkeringen och fågeltornet. Jag vet inte namnet på dem, men de fyller sitt syfte för en amatörfotograf som undertecknad.

En och annan fjäril passerade på snabba vingar. De är inte lätta att fånga på bild, särskilt inte när de strategiskt väljer att landa på växter en bit ut från bron. Ett zoomobjektiv på 300 mm hjälper givetvis till, fast handhållet är det svårt att få de där riktigt skarpa bilderna.

Nej, jag gav upp jakten på rovfåglarna och förövrigt alla fåglar. En cykeltur på ett antal kilometer för att fotografera fåglar och så kommer jag hem utan en ända fågelbild. Bra jobbat och lika långt som det var hit, var det sedan hem. Återigen passerade jag golfarna som med olika stilar och lycka svingade golfklubban mot den lilla bollen.

Strax efter att jag svängde av Nävekvarnsvägen och in på cykelvägen förbi Arnö Gård, stannade jag till, hoppas av och tog den här bilden på ett ”öde” torp som bara ligger femtiotalet meter från herrgården. Svårt att tro om man riktar kameran i rätt vinkel.

Arnö Gård som ligger där, insvept i grönska och som en perfekt kuliss för en svenskproducerad skräckfilm. Jag vet att någon bor där, åtminstone periodvis. Fast tänk er en scen ur en film där några av traktens ungdomar vill testa sitt mod och beger sig till herrgården för att tillbringa en natt. Knarrande dörrar, vinden som susar genom trasiga fönster, lågorna från stearinljusen som sakta fladdrar som om någon osynlig ande pustar ut i din närhet, tassande fotsteg som rör sig i mörkret, skuggor som rör sig över väggarna, skepnader som ingen kan förklara, en tyst suck från någon du inte ser, förnimmelsen att någon/något finns i huset och så….mobiltelefonen avger en notifiering om att att vädret ska bli fint nästa vecka.

Från Arnö Gård går denna väg som förr i tiden var flitigt trafikerad.

Snart var jag hemma igen. Utan bilder på några fåglar, men nöjd med motionen jag fick på köpet.

Skeppet

StefanLämna en kommentar

Nu börjar det åter bli liv och rörelse i Nyköpings hamn. En efterlängtad värme har fått restaurangägarna att öppna sina uteplatser och onsdagarnas veteranbilsträffar brukar vara ett tecken på att sommaren knackar på dörren.

Antalet besökare blir fler och fler, såväl Nyköpingsbor som turister från när & fjärran. Besökte Nyköpings hamn under veckan som gick, gjorde också detta skepp.

Skeppet tillhör organisationen Hållbara Hav, vars syfte är att göra Östersjön både frisk och levande. Antalet fiskar minskar konstant i detta innanhav och vi som hellre badar i havet än i insjöar känner till fakta. Så fort temperaturen är badvänlig driver algerna in från havet och gör upplevelsen av ett svalkande dopp allt annat än angenäm.

Ett synnerligen viktigt och lovvärt initiativ som förtjänar reklam och stöd.

Hållbara hav

Skeppet, eller briggen om jag ska vara noga, heter Tre Kronor Af Stockholm och har en alldeles speciell historia.

Briggen är byggd helt i trä efter gamla ritningar och har sin förebild i den svenska flottans brigg Gladan som sjösattes 1857 och seglade på haven fram till 1924. I arton år låg Gladan sedan förankrad vid sitt varv och användes som omklädningsrum för varvsarbetarna. 1924 sjönk fartyget och sprängdes sedan av dykare där den låg på botten.

Tre Kronor Af Stockholm som ses på bilden ovan, började sin resa på Sjöhistoriska museet i mitten av 90-talet. På en utställning avslöjades planerna på ett fartyg som tidigare initierats av en lärare vid Sjömansskolan. Några år och ett antal möten senare sattes planerna i verket efter att Stockholms stad gått in med 150 000 i startbidrag och föreningen Briggen AB gjorde en nyemission av aktier som inbringade närmare 1 miljon.

1997 inleddes byggandet av briggen och det skedde på anrika Skeppsholmen i Stockholm. 2005 var bygget klart och vid sjösättningen deltog Kronprinsessan Victoria som är briggens gudmor.

2007 gjorde Tre Kronor Af Stockholm sin första segling när den deltog i The Tall Ships´ Races i Stockholm. Numera anlöper fartyget hamnarna kring Östersjön i syfte att rädda detta innanhav för framtida generationer.

Tre Kronor Af Stockholm