Dagen innan vintern slog till…igen

Snön kom och med den också vintern. Snön försvann och med detta fylldes luften av vårkänslor. Snön återkom, så också kylan och nu är det vinter igen.

Knepigt väder när man slits mellan hopp och förtvivlan, när det ena dagen är -8° och nästa +5°. När man ena dagen halkar omkring på isiga trottoarer och dagen efter vadar i enorma vattenpölar av smält snö. När man ena dagen huttrar under en mössa och man dagen efter fäller upp luvan för att skydda huvudet från regn.

Knepigt som sagt och som gjort för att bli förkyld och förkylda är det många som är, inklusive jag själv. Man känner sig så sexig när man vaknar var 20:e minut av en hostattack, när man försöker somna om men är så täppt i näsan att man knappt får någon luft, när man försöker somna med öppen mun och det bildas så mycket saliv att känslan av att drunkna ligger till hands.

Ja ja, söndagen som var bjöd på fint väder och vårkänslan fanns där. En kort promenad runt Lindbacke där snön var borta och det vita på marken bestod av morgonfrost. Några bilder från den promenaden. Egentligen hade jag tänkt ta lite kvällsbilder i hamnen ikväll, men förkylningen gjorde att jag avböjde.

Bilden på Ryssbergsbacken är inte från samma promenad, utan från början av året innan snön draperade landskapet i vitt. Kände ändå att den passar in i sammanhanget.

Vårkänslor som sagt.

 

Hej du vinterland

Här följer den sista delen i trilogin om den vackra vintervecka vi nyligen begåvades med.

En längre promenad med frugan genom ett Nyköping som visade upp en sida man önskar någon gång per år. Så här såg det ut när vi klev ut på trappan.

En klarblå himmel, några minusgrader och nyfallen snö. Precis de förutsättningar man önskar på julafton, men då den var lika mild och gråtrist som de senaste åren, får man nöja sig med det som erbjuda. Det finns egentligen inte så mycket att orda om, utan bilderna på välkända Nyköpingsmotiv får tala för sig själva.

Fast något måste nämnas om detta. Fiskare är ett släkte för sig. Intresset av att kliva ut i svinkallt vatten för att i bästa fall få med sig en ädelfisk hem, är något jag inte förstår mig på. Fast mängden fiskare i Nyköpingsån säger att jag förmodligen har fel. Ser dock inte särskilt lockande ut.

Vid Storhusfallet hade omgivningen börjat få de isformationer som lockar stans invånare med kameror i olika skepnader. När detta skrivs har de försvunnit och jag vet inte om de återkommer mer under den här vintern.

Någon omtänksam själ hade försett Pilten med både mössa och halsduk. Kanske samma person som satte en mössa på Gert Fredriksson nere vid Rökeriet?

Stans vackraste byggnad bakom en fond av snö. Duger minst lika bra som när Sparbankshuset omges av frodig grönska under årets lite trevligare period.

Om vi får se en vacker vinterskrud i Nyköping mer den här vintern återstår att se. Vissa vill det, andra inte. Själv längtar jag till våren, men inser att det är tre månader kvar innan man kan blåsa faran över och vårkläderna plockas fram ur garderoben.

Den lilla stugan

Min bror och hans flickvän har sedan ett år tillbaks funnit sin egen lilla dröm, ett litet soldattorp att ha som sommarställe mitt ute i den sörmländska myllan.

Ni märker snart att bilderna inte är tagna idag eller ens igår. De utgör en fortsättning på de bilder jag hann med under de fantastiska vinterdagar som ramade in Nyköping med omnejd förra veckan och den gångna helgen.

Det här var mitt och frugans första besök i det lilla röda torpet, skam att säga. Det var också lite av en slump att vi hamnade där efter uträttat ärende i närheten. En smal liten väg leder fram till torpet, turligt nog plogad av markägaren. Ett bedårande vinterlandskap mötte oss under den klarblå himlen. En lite kyligare luft fick dimman att dra in över de öppna gärderna och skapade lite extra magi runt det hela.

Några pulsande steg i decimetertjock snö och vi var framme. En röd stuga med vita knutar är en typisk svensk sommarbild som gärna pryder turistbroschyrer som kan läsas av människor från världens alla hörn. En svensk flagga och gula rapsfält framför en tät granskog, brukar inte sällan förgylla dessa bilder. Fast man måste också erkänna att en röd liten stuga inbäddad i nyfallen och orörd snö, inte heller det går av för hackor.

Det blev ingen titt inne i huset då inga nycklar fanns att tillgå. Den titten tar vi i sommar, eller hur…?

En liten idyll mitt i det sörmländska landskapet. På mina cykelturer runt om i trakten har jag tyvärr sett hur många liknande idyller står tomma och förfaller. En tragisk syn och man undrar om inte ansvariga skulle kunna göra något bättre av detta? De historier som finns bakom väggarna är för viktiga att kasta bort och i mångt o mycket är soldattorp som detta en bit av det Sverige åtminstone jag höjer till skyarna, till skillnad från andra områden i landet.

Det kanske finns chans att återkomma med fler inlägg från detta torp, som säkerligen har en historia nedpräntat i något arkiv. Fast så länge får ni nöja er med detta och ett par detaljer som kännetecknar små torp i vårt vackra land.

Brödköp

Det är just nu många inlägg om den vinter som ”äntligen” nått Nyköping. Inläggen med tillhörande bilder kommer inte i kronologisk ordning, som den uppmärksamme kanske noterar, men det gäller att passa på innan plusgrader och regn förstör allt det vackra.

Lördagar brukar vi äta frukost med nybakat bröd, inköpt på Ohlsons. Det är bara på helgerna som frugan och jag har möjlighet att äta frukost tillsammans och då är färskt bröd att föredra framför det vanliga och torra bröd som annars ligger i brödlådan. Därför är det värt att promenera de kilometer fram och tillbaka det innebär att bege sig från hemmet till bageriet.

Vi turas om varannan vecka och lördagen som gick, var det min tur att ta denna runda. Tur hade jag också med vädret och därav begav jag mig av lite tidigare för att med kameran som sällskap, ta en extra runda innan inköpet.

Nere i Hemgårdsområdet står en ljusklädd gran som inte vill släppa taget om julen som vart.

Den lyser vackert dessa arla morgnar, som många väljer att sova bort. Fast sova kanske inte alltid är så lätt när snön fallit under natten. Traktorerna far som illrar längs med vägar, gångbanor och trottoarer. Många är säkert de som ligger i sängen och svär när stora traktorer drar förbi deras sovrumsfönster 06:00 en lördagsmorgon.

Det blev ingen längre promenad den här morgonen. Jag nöjde mig med att passera förbi slottet och bilden nedan har kunnat ses på både mitt Instagram och Facebook-konto (gruppen Du vet att du är från Nyköping). I skrivandets stund har den fått 88 respektive 472 likes och placerar sig därmed på topp 3-listan över publicerade bilder. Det gör givetvis att fotorundor som denna blir extra givande och att det inspirerar.

Östra Storgatan låg ganska öde den här morgonen.

Efter brödköpet fanns det därför möjligheter att ta bilder av detaljer man kan se på sträckan innan och på bron.

Anlände sedan till ett folktomt torg, där varken blomsterhandlaren eller det ambulerande thai-köket kört fram med sina fordon. Även på Stora torget står granen kvar och utgör en bra fond för alla vi som vill ta bilder med vintermotiv.

Notera gärna att bilden ovan och bilden nedan är tagna från samma plats, men bara någon minuts mellanrum. Skenet skiljer sig och som den amatör jag är, hävdar jag att det beror på var fokuset ligger. På bilden ovan mätte jag på Länsstyrelsens vita fasad och på bilden nedan på Rådhusets gulaktiga.

Även Västra Storgatan låg tämligen öde. Helgen som gick kallas för årets ”fattigaste” och kanske var det därför som Nyköpingsborna valde sängen den här morgonen, eller möjligen var det kylan?

Jag såg på klockan att det snart var dags för frukost och ilade nedför gågatan. Kylan blev mer påtaglig när jag kom upp på viadukten och nedanför backen hade dimman börjat svepa in. Därför blev det en sista bild över Nyköping en kylig lördagsmorgon i januari.

Kommande inlägg kommer också att behandla vinterteman, trots att ni förmodligen kommer läsa dessa när både regn och plusgrader dragit in över stan. Bilderna finns där redan och bara väntar på att publiceras.

Lunch på Öster Malma

Igår bar det av till den sörmländska pärlan Öster Malma, Svenska jägarförbundets fantastiska anläggning ett par mil utanför Nyköping.

Mina föräldrar fick en lunch i julklapp av oss odågor till barn. Tio stycken var vi som begav oss de två milen till anläggningen. Området ligger mycket naturskönt och rekommenderas starkt för er som vill se vad Södermanland har att erbjuda av flora & fauna. Dagen till ära var det ett oerhört vackert vinterlandskap som omgav oss hela vägen ut och själva Öster Malma formligen badade i vitt och allt under en klarblå himmel.

Bara att njuta.

Restaurang Öster Malma ligger i en av sidobyggnaderna och här njöt vi av en fantastisk lunchbuffé med stort salladsbord, vildsvinspepparstek, fisk & skaldjursbiff, kryddig soppa, rotfruktsgratäng, rödvinssås m.m. och som avslutning en hallon & blåbärspaj med vaniljsås. Vore jag inte så mätt, skulle jag förmodligen suttit till bords än idag. Suveränt gott….

Omgivningen är både spännande och vacker. Förvisso mer livat på sommaren och på den årliga julmarknaden, men icke desto mindre trevligt att ta en promenad på maten.

Sedan har vi givetvis själva barockslottet från 1660-talet. Ett litet, men vackert slott som ligger inbäddat i grönska…eller som igår, inbäddat i nyfallen snö.

Jag rekommenderar er att besöka Öster Malma, om inte för en trevlig lunch eller god middag, så för dess skönhet och attraktioner.

Läs mer här innan du sätter dig i bilen eller på cykeln. Har redan nu bestämt mig för att ta cykeln hit i sommar. Häng på vet ja.