Min bror och hans flickvän har sedan ett år tillbaks funnit sin egen lilla dröm, ett litet soldattorp att ha som sommarställe mitt ute i den sörmländska myllan.

Ni märker snart att bilderna inte är tagna idag eller ens igår. De utgör en fortsättning på de bilder jag hann med under de fantastiska vinterdagar som ramade in Nyköping med omnejd förra veckan och den gångna helgen.

Det här var mitt och frugans första besök i det lilla röda torpet, skam att säga. Det var också lite av en slump att vi hamnade där efter uträttat ärende i närheten. En smal liten väg leder fram till torpet, turligt nog plogad av markägaren. Ett bedårande vinterlandskap mötte oss under den klarblå himlen. En lite kyligare luft fick dimman att dra in över de öppna gärderna och skapade lite extra magi runt det hela.

Några pulsande steg i decimetertjock snö och vi var framme. En röd stuga med vita knutar är en typisk svensk sommarbild som gärna pryder turistbroschyrer som kan läsas av människor från världens alla hörn. En svensk flagga och gula rapsfält framför en tät granskog, brukar inte sällan förgylla dessa bilder. Fast man måste också erkänna att en röd liten stuga inbäddad i nyfallen och orörd snö, inte heller det går av för hackor.

Det blev ingen titt inne i huset då inga nycklar fanns att tillgå. Den titten tar vi i sommar, eller hur…?

En liten idyll mitt i det sörmländska landskapet. På mina cykelturer runt om i trakten har jag tyvärr sett hur många liknande idyller står tomma och förfaller. En tragisk syn och man undrar om inte ansvariga skulle kunna göra något bättre av detta? De historier som finns bakom väggarna är för viktiga att kasta bort och i mångt o mycket är soldattorp som detta en bit av det Sverige åtminstone jag höjer till skyarna, till skillnad från andra områden i landet.

Det kanske finns chans att återkomma med fler inlägg från detta torp, som säkerligen har en historia nedpräntat i något arkiv. Fast så länge får ni nöja er med detta och ett par detaljer som kännetecknar små torp i vårt vackra land.