Veckan som gick bjöd på en härlig försmak av den stundande sommaren. Efter en sedvanlig lång, grå, trist och kylig höst/vinter är våren välkommen och när sommaren knackar försiktigt på dörren känns det ganska behagligt.
Tyvärr, eller i dessa tider dessbättre, jobbade jag i veckan och såg vädret genom takluckorna och när dörren till lastkajen sköts upp i väntan på ankommande lastbil, men helgen kom då äntligen…Läs mer »
Idag har det varit en riktig försmak av den vår vi vet är på väg, kanske årets första. Därför blev det lite arbete i vår lilla trädgård och den altan vi hade tänkt byta ut i år, men där nya förutsättningar gör att vi får vänta tills nästa år…förhoppningsvis. Därpå kaffe och kaka som av någon anledning alltid smakar bättre utomhus.
Fast dessförinnan en tur med bilen och en promenad i utkanten av vår allt mer sönderbyggda stad.Läs mer »
Längs de vägar jag vandrar med min kamera passeras mycket historia. En del är välbekanta för oss Nyköpingsbor, andra mindre välkända. Den här dagen företogs promenaden förbi platser där industrihistoria gett kommunen en plats på kartan, där tusentals Nyköpingsbor passerat revy och där våra förfäder satt märken sedan tusen år tillbaks.
Promenaden börjar på bron över TGOJ:s gamla spår.Läs mer »
Vi i kompisgänget inledde en tradition på Nyårsafton för ett antal år sedan. Innan vi samlas för att fira in det nya året med en trerätters, så går vi Nyårspromenaden runt de centrala delarna av Nyköping. P.g.a. jobb och förberedelser inför kvällen blev det bara jag och frugan som gjorde denna vandring denna Nyårsafton.
Varje år vi gått runt den med marschaller upplysta sträckan har jag önskat att jag haft ett stativ att placera kameran på. Det har aldrig blivit av, förrän nu och jag ångrar inte att jag bar med mig detta, trots tyngden, trots omaket att fälla ut benen vid varje stopp och trots de stela fingrar som det lite kyliga vädret orsakade.
Första stoppet blev på Stora Torget där Baltic Harmony gladde åskådarskaran med skönsång.
När talet inleddes valde vi istället att bege oss ut bland de tusentals Nyköpingsbor som denna Nyårsafton, precis som tidigare, vandrade sträckan.
Vid Storhusfallet slog vi oss ned på sköna fällar och njöt av värmen från de uppgjorda eldarna.
Sträckan var lite omgjord i år. Istället för att följa ån ned mot Bryggeriet gick man upp för Sågarbacken och ned mot Alla Helgona kyrka. Vi valde dock att göra en liten avstickare ned mot ån och då insåg vi varför man dragit om promenaden. Vattnet från Storfallet hade gjort asfalten isig och man fick verkligen passa sig så man inte gled omkull. Fast jag kände att jag var tvungen att ta denna korta avstickare när jag äntligen hade stativet med mig och frugan hade inget emot detta.
Skälet var detta.
Jag har i tidigare inlägg tagit vägen förbi fallet för att fånga vattnet i en silkeslen skepnad, men varje gång mötts av en liten rännil av vatten som sakta slingrat sig nedför klipporna. Nu kastade sig vattnet nedför fallet i ett dånande brus och jag fick så äntligen min bild. När vi ändå stod där nere så vände jag kameran mot det uppbyggda klocktornet. Tanken var att fånga alla människor som passerade uppe på vägen, men med en lång slutartid försvann de i bilden. Man ser bara en grön strimma av ljus när en av flanörerna bar en grön led-lampa runt halsen.
Vi fortsatte därefter att promenera och landade så småningom vid ån igen. Denna klassiska vy hamnade på bild igen, men det är svårt att låta bli.
Lite längre ned vid ån ställde jag upp stativet igen. Jag ville fånga myllret av folk som rörde sig längs promenaden och med en lång slutartid passerade de oss som spöklika skepnader.
Nere vid hamnen blev det kallare som så ofta är. Vi såg fram emot att ta en värmande glögg nedanför slottet, men dessförinnan värmde vi oss inne i de delar av slottet som höll öppet och framför denna ljusskulptur som hade byggts upp under dagen.
Glöggen värmde och vi fortsatte vår promenad. Nu insåg vi att tiden går fort när man har trevligt och vi valde därför att avbryta promenaden vid slottet för att istället bege oss bort mot kvällens värdpar och det efterlängtade firandet.
Jag tycker denna promenad är en trevlig tradition som förhoppningsvis hålls vid liv. Det här årets (höll på att skriva detta års) version var i mina ögon det kanske trevligaste. Vädret, med en molnfri himmel och ett par minusgrader, spelade givetvis en roll i det hela. Man hade också kryddat med lite fler öppna butiker, en tipspromenad och det kändes heller inte lika trångt som det gjort tidigare år. Det här är också en promenad som borde uppskattas av nya Nyköpingsbor som lär känna sin nya stad och dess begivenheter på ett bra sätt. En sak saknade jag och den har jag saknat under de senaste åren.
Första året vi gick hade man en eldshow inne på Borggården till tonerna av tung musik. Så mäktigt och så saknat, men kan kan inte alltid få som man vill…
Nu återstod en lång promenad till utkanten av Nyköping där kvällens fest fortsatte. Det perfekta vädret fick mig att ställa upp stativet för att knäppa ett par bilder på välkända motiv.
Nere vi hamnen kunde jag bara inte låta bli. Upp med stativet igen och åter en för Nyköpingsborna ofta fotograferad vy.
Nästan tre timmar släpade jag på den relativt tunga utrustningen, men jag tycker det var värt det och vägrar gnälla. Kvällen flöt på med skratt, god mat, lika god dryck, ett kort strömavbrott och som sagt. När man har kul går tiden fort och 12-slaget närmade sig.
Det fanns ytterligare ett skäl till att stativet fanns med. Förutom att fotografera Nyköping i mörker, ville jag äntligen fotografera de mäktiga fyrverkerier som bruka avsluta det gamla året och inleda det nya. Upp med stativet några minuter innan midnatt för att ratta in lämpliga inställningar. Förväntningarna var stora och så swoooosch.
Ni ser den exploderande raketen längst nere till höger. Ungefär detta var vad vi såg av fyrverkerierna.
De nya reglerna har satt sina spår och kanske lika bra det. Vi har nu på morgonen läst om stollar som medvetet skjutit raketer mot djur och människor. Dessa idioter önskar jag ingen god fortsättning, men till er säger jag härmed.
En God Fortsättning på 2020!
Nu när vintertiden är här och det normalt mörknar allt tidigare behöver man inte vara uppe allt för sent för att ta de där bilderna man gärna vill ta över en stad där ljusen tänds. Fördelen med denna tid på året.
Vatten lockar alltid och i Nyköping har vi Stadsfjärden som alltid bjuder på en fotogenetisk miljö. Jag hade med mig kameran till jobbet och tog en lång runda efter avslutat dagsverke för att stilla min längtan efter ”de bilderna” jag avstått under vår och sommar p.g.a. de ljusa kvällarna.
Det här inlägget delas upp i två. Det första behandlar de bilder jag tog innan mörkret föll och det fortfarande gick att fotografera handhållet utan att skruva upp ISO-värdet alldeles för långt. Bilderna i detta inlägg togs under en timme, men att de ser ut att ha tagits under skilda delar av dygnet beror på inställningarna jag gjorde. Skiftande med matrismätning och punktmätning, exponeringskompensation, olika bländare och varvat med solen i ansiktet och ryggen.
Först en bild över tornen vid Rosvalla som badade i sent kvällsljus.
Jag som amatör ser också skillnaden med att ta bilder som denna under dagsljus eller med kvällsljuset i ryggen. Det blir mer mättade färger, toner man inte får under dagen och ett helt annat djup. Från den punkten där jag tog bilden ovan var det bara tiotalet meter tills nästa bild togs. Skillnaden med att plåta med solen i ansiktet och ryggen är påtaglig. Om bilden på tornen kan kallas kall, kan bilden på de nya utemöblerna intill strandpromenaden kallas för varm. Trots att bilderna togs från ungefär samma plats och med bara några minuters mellanrum, så blev det två helt skilda resultat.
Så blev det solen i ryggen igen och en bild bort mot Brandholmen som speglar den lite kyliga kvällen i Nyköping.
Den tyvärr lite slitna och till stora delar tomma byggnaden som har innehållit såväl speakertorn och restaurang får trots allt figurera på merparten av de bilder som tas nere vid Stadsfjärden. Visst önskar man att turister som lägger till i gästhamnen kunde mötas av något bättre än detta. Fast byggnaden gör sig fortfarande på bild och kvällen till ära hade några av stans kanotister ett litet träningspass. Kände mig inte särskilt avundsjuk där jag huttrade framför kameran.
Ännu en bild bort mot tornen, den här gången från den långa piren. Nu var jag tvungen att dra upp ISO-värdet då mörkret sänkte sig allt mer och lite tunga moln drog in över stan.
Som ni märker höll sig solen fortfarande över horisonten och kastade sina sista värmande stålar över tornen där borta vid Rosvalla. Det blev en bild till innan jag fäste kameran på stativet och en ny typ av bild stod på agendan.
Även hösten kan vara vacker, om än tråkig.
I nästa inlägg som är en fortsättning på denna fina, men kalla kväll, är kameran placerad på stativ och slutartiden uppskruvad rejält. Stay Tune!
