soldattorp

En strålande vacker och varm lördag. Vill man tillbringa en sådan i stan? Nej, man vill självklart bege sig utanför stadsgränsen.

Vi var bjudna på korvgrillning och fika i ett litet torp på den sörmländska landsbygden som min bror och hans flickvän hyr. Beläget i en glänta på lagom avstånd från hemstaden ligger det lilla torpet inbäddat i grönska.

Jag som älskar gamla miljöer och historiska platser, började givetvis googla på torpet och om jag kunde finna lite historik bakom. Jag vill inte avslöja det lilla torpets läge p.g.a. idag välkända orsaker, men det här kan man läsa om området på Bygdeband.se.

”XXX har bestått av tre mycket gamla gårdar. Mycket fornlämningar på ägorna. Äldsta belägg är från 1375 där det står Skarpenbergh och 1382 Skarpaberghom. År 1424 står Skarpaker. De avser förmodligen samma gård. De tre gårdarna – Södergård, Mellangård och Norrgård – på vardera 1 mantal. På 1840-talet har de gamla gårdarna försvunnit och slagits samman till en gård. Två soldattorp fanns på XXX”

Så här såg det lilla torpet ut 1988 och lite har hänt sedan dess.

Nu välkomnades vi av frodig grönska och ett gammalt torp som pyntats med attiraljer inköpta i lokala butiker och inhandlade för att passa in i denna historiska miljö.

Det är så här man vill uppleva en svensk sommar. I goda vänners lag och i en vacker natur där insekter fladdrar runt matbordet och bara fåglars kvitter stör en annars välkommen tystnad. Det som kanske saknas är en intilliggande sjö där man kan springa ned och svalka av sig. Många storstadsmänniskor skulle förmodligen känna en avsaknad av moderna faciliteter som dusch, toalett och bredband.

Nu kanske jag avslöjar en del, men på den här sidan kan man klicka vidare till intressant information. Det finns två soldattorp tillhörandes gården som idag äger dem och klickar du vidare på länkarna finner du information om de som en gång bodde här och tjänade som soldater i kronans tjänst (soldater vid detta torp).

Svårt att inte lockas till att tänka tillbaks på tiden då det begav sig. Hur levde man då, hur tog man sig till stan etc etc.

Tankarna bröts av ljudet från en rovfågel som seglade över våra huvuden. Vilken art kan jag tyvärr inte säga, då mina kunskaper i flora & fauna är begränsade.

Korv med tillbehör slukades glupsk, likaså glassen med hallonen till efterrätt. T-shirts åkte av och det var så behagligt att det nästan blev för varmt. Aldrig är man helt nöjd, eller hur. Fjärilar i mängder gjorde oss sällskap, bin och humor surrade kring benen, fåglar sjöng inne bland träden och växter av alla de slag inramade den lilla gräsplätt som utgör gård. Bl.a. det här vackra ogräset vars existens man försöker begränsa.

Själv anser jag att blomman är vacker att skåda, men det finns säkert skäl till att den utropas som ogräs

Några timmar på denna lantliga idyll och det var dags att bege sig hem till asfalt, betong, avgaser och störande ljud i forma av bilar, mopeder och annat man gärna undvarar under sin lediga tid. Grinden stängdes bakom våra ryggar, förhoppningsvis inte för sista gången.

Min bror och hans flickvän har sedan ett år tillbaks funnit sin egen lilla dröm, ett litet soldattorp att ha som sommarställe mitt ute i den sörmländska myllan.

Ni märker snart att bilderna inte är tagna idag eller ens igår. De utgör en fortsättning på de bilder jag hann med under de fantastiska vinterdagar som ramade in Nyköping med omnejd förra veckan och den gångna helgen.

Det här var mitt och frugans första besök i det lilla röda torpet, skam att säga. Det var också lite av en slump att vi hamnade där efter uträttat ärende i närheten. En smal liten väg leder fram till torpet, turligt nog plogad av markägaren. Ett bedårande vinterlandskap mötte oss under den klarblå himlen. En lite kyligare luft fick dimman att dra in över de öppna gärderna och skapade lite extra magi runt det hela.

Några pulsande steg i decimetertjock snö och vi var framme. En röd stuga med vita knutar är en typisk svensk sommarbild som gärna pryder turistbroschyrer som kan läsas av människor från världens alla hörn. En svensk flagga och gula rapsfält framför en tät granskog, brukar inte sällan förgylla dessa bilder. Fast man måste också erkänna att en röd liten stuga inbäddad i nyfallen och orörd snö, inte heller det går av för hackor.

Det blev ingen titt inne i huset då inga nycklar fanns att tillgå. Den titten tar vi i sommar, eller hur…?

En liten idyll mitt i det sörmländska landskapet. På mina cykelturer runt om i trakten har jag tyvärr sett hur många liknande idyller står tomma och förfaller. En tragisk syn och man undrar om inte ansvariga skulle kunna göra något bättre av detta? De historier som finns bakom väggarna är för viktiga att kasta bort och i mångt o mycket är soldattorp som detta en bit av det Sverige åtminstone jag höjer till skyarna, till skillnad från andra områden i landet.

Det kanske finns chans att återkomma med fler inlägg från detta torp, som säkerligen har en historia nedpräntat i något arkiv. Fast så länge får ni nöja er med detta och ett par detaljer som kännetecknar små torp i vårt vackra land.