Minisemester – del 1

När detta skrivs är vi (jag och frugan) just hemkomna efter en kortare semester på sydligare breddgrader. Min far fyllde 80 i helgen och det var honom som jag, mina syskon, respektive och min brors dotter åkte ned för att fira. Under några inlägg får ni följa med på resan.

Frugan och jag har valt bort bil för att istället satsa på ett eget hem. Dock är det inga problem med att hyra bil emellanåt och det gjorde vi under denna minisemester. Tidigt i torsdags morse gav vi oss iväg från Nyköping. Vi såg fram mot resan av många skäl. Att familjen träffas och har trevligt, att resmålet är välbesökt och mycket trevligt, samt att meteorologerna utlovade sol och värme hela helgen.

Kanske att det här bilden ger en liten hint om vart vi är på väg?

Nej, dum fråga. Klart det inte gör när jag avslöjar att Gotland inte var slutmålet.

Dock var vårt första stopp i Oskarshamn. Meningen var att stanna till i Västervik för en fika, men plötsligt säger frugan från passagerarsätet att det stod Västervik 15 km….åt andra hållet. Vi hade bägge lyckats med att missa avfarten och drog förbi. Det ni!

Det blev Oskarshamn där vi tog en fika bestående av kaffe och en fantastisk god blåbärspaj med hemmagjord vaniljsås. Mums! Stoppet blev inte så långt, då vi hade en bit kvar att åka.

Det blev några stopp till på färden söderöver. Bl.a. på detta resmål.

Nu tror ni att Öland var slutdestinationen? Fel, fel, fel…som en känd svensk komiker skulle utropat. Nej, varken Öland eller Kalmar var slutmålet, men när vi ändå åkte förbi passade vi på att beskåda ett par av Sveriges mest kända turistattraktioner. Ölandsbron och…

Kalmar slott.

Detta magnifika slott som började uppföras i slutet av 1100-talet och som tillsammans med Älvsborgs fästning, Viborgs slott och Tre Kronor (det ursprungliga slott som stod där dagens Stockholms slott står, men som brann ned 1697) ansågs vara Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.

 

Tyvärr han vi inte betala entré för att besöka innandömet, men jag inbillar mig att det besöket skulle vara värt de 115:- det kostade att gå in.

Slottet ligger mycket vackert på Slottsholmen och besöks årligen av tiotusentals turister. Väldigt kul att höra flertalet olika språk under vårt korta besök. Svensk historia drar. 1611 belägrades slottet av danskarna, men redan 1613 lämnades det över till Sverige igen. I slutet av 1600-talet lät man slottet förfalla, inte minst dess inre. Oscar I lät sedan påbörjar en upprustning på 1850-talet och ända in på 1920-talet pågick denna och idag anses Kalmar slott vara Sveriges bäst bevarade renässansslott.

Vem den förnäma damen och trumpetaren ska gestalta vet jag inte, men några historiska figurer med koppling till slottet förmodar jag att är.

Alldeles intill slottet ligger en annan turistattraktion.

Stadsparken som ni ser utkanten av på bilden ovan. Vi hade gärna tillbringat lite tid här, men tyvärr…tiden rann ifrån oss. Blomsterprakten var dock bedårande, även om rosorna sjöng på sista versen. Det fanns andra växter att njuta av, bl.a. de nedanför vars namn jag inte kan.

På den här korta semestern valde jag att låta mitt reseobjektiv (18-300 mm) vara hemma. Mitt vanliga (18-55 mm) fick sitta på och i vissa lägen kanske detta inte är optimalt, som när man fotar växter, djur eller avlägsna mål. Skulle visa sig vara ett litet misstag, men skam den som gnäller.

Vi fortsatte längre söderut, stannade för att äta middag i Åhus. Det var min tur att köra igen och just i det ögonblicket ångrade jag att jag tog körkort som 18-åring. Värmen, solen och semesterkänslan fick mig att längta efter en kall öl, i synnerhet när paret intill satt och drog i sig varsin.

Gott var det hursomhelst och efter avslutad måltid for vi så vidare.

Vidare till nästa och det sista stoppet på vägen…förutom lite inköp av matvaror i Simrishamn.

Stoppet ja.

Brösarps backar.

Detta kuperade landskap på Österlen där man bara kan sitta och njuta för en stund. Här har ett antal filmer spelats in, som Äppelkriget och Bröderna Lejonhjärta. Här finns också en gammal museijärnväg som kör passagerare på sträckan Brösarp – St Olof. Nu hade vi inte tid med detta, men detta är en begivenhet som bör prickas av på listan framöver.

Sträckan runt Brösarp är inte bara vacker, utan också kul att köra. Kuperat, kurvigt och inte olik den engelska landsbygden.

Filminspelningar, kurviga vägar och charm i all ära. Det är naturen man njuter av på denna plats i södra Sverige.

Några av er vet vart vi är på väg, andra kanske kan gissa. Svaret kommer i nästa inlägg.

 

Det ger mycket – del 1

Det ger mycket att gå långa promenader, både för hälsan och upplevelsen. I två inlägg får ni se vad jag såg under några dagar i juni. Del ett hämtas från mer stadslika miljöer…

…som den här gamla byggnaden vid Nyköpings lasarett. Tror jag haft både trevliga och mindre trevliga upplevelser därifrån.

Även denna bild från lasarettsområdet. Lite extra träning skadar ingen.

Storgatan i sommarskrud, sett från Teatertorget.

En av de groteska figurerna i fontänen vid Nytorget.

Lite mer vattensprut, nu i Teaterparken.

Det nya museet, välkommet och kritiserat. Skulpturen utanför…nja…

Silohuset en lugn söndagsförmiddag.

Man kan och ska kritisera kommunen för mycket, men här har de lyckats. Ännu inget klotter, ännu inga märken efter knivar i trät och väldigt rent.

Tyvärr kan/vill man inte bada i Stadsfjärden, men njuta intill densamma går alldeles utmärkt.

Stadsfjärden ja. Turisterna börjar anlända nu. Jag har lärt mig att man hissar flaggor efter besökarnas nationaliteter. Stämmer det?

Det var bangolfare i stan.

Vid slottet hade man dekorerat inför årets Gästabudsspel.

Alldeles intill lystes området upp av denna vackra buske.

Fortfarande kvar vid slottet och lite Stairways To Heaven. Såg inte duvan som fladdrade förbi förrän jag såg bilden i datorn.

Vår kanotkung tittar hungrigt mot ett stängt Rökeriet.

På väg att möta upp frugan vid tågstationen…

…där personal var fullt sysselsatta att serva ett lok.

En sista blick från station och mot Sunlights industriområde.

To be continued….

 

Schools Out

Våra barn och ungdomar har just nu ett efterlängtat sommarlov och lärarna inleder snart en semester, dubbelt så lång som min. Sveriges skolor gapar snart tomma i väntan på att nästa läsår inleds. Nygamla elever väntar på ett nytt läsår, nya elever ser spända fram mot att möta nya klasskamrater och de lite äldre ungdomarna ser fram mot det sista året i skolan.

I Nyköping står den nybyggda gymnasieskolan öde inhöljd i glas och betong.

Ni vet vilken skola jag menar, men om inte kanske den här symbolen utanför den gamla gymnastiksalen ger en ledtråd?

Medan ni tänker och funderar, även om jag tror ni hittat rätt redan, får ni lyssna på en låt där musiken var viktigare än attityden.

”Schools Out” med Alice Cooper, en låt från en tid när undertecknad var på väg upp till mellanstadiet och tillbringade läsåren på en liten landsbygdsskola.

Skolan i det här fallet är förstås…

…eller Gripenskolan som man också säger. Dagens Gripen är flashig, både utanpå och invändigt. Ett antal miljoner har skapat denna koloss där långt fler elever nu går än då jag tillbringade tre år på den naturvetenskapliga linjen.

Fast ett mynt har två sidor, så också en skola. Nu tänker jag inte på de problem vi kunnat ta del av i SN och hört vänner med barn i skolan vittnat om. Nej, jag talar om baksidan av Gripenskolan. En tråkig basketplan och en risig fotbolls-dito är vad som erbjuds.

Fast många lär för livet och det är trots allt det som skolan är menad till, vare sig det gäller praktiska eller teoretiska läror.

Att bilderna i detta inlägg visas i svartvitt har sina skäl. Baksidan av skolan är nämligen långt från lika flashig som den främre delen.

Här finns det en del att önska och önskar gör nog många, men önskemål rimmar inte sällan illa med de ekonomiska villkoren. Kan tänka mig att skattemiljonerna inte räckte till allt man ville de skulle räcka till.

Låter jag negativ? Det är jag delvis, då jag anser att denna koloss till skola knappast förbättrat Nyköpings elevers resultat. Om detta har inte bara SN rapporterat, utan detta har också florerat i diverse riksmedier. Personligen tror jag att mindre skolor och mindre klasser gynnar både elever och lärare, fast vad vet jag?

Självklart finns det en del spår av vandalism och eftermälet av skoltrötta elever som inte förmår att skilja på rätt eller fel.

Fast nu låter vi eleverna fira sitt sommarlov och lärarna som säkert är i behov av sina långa semester. I augusti är det dags igen.

En tradition i traditionen

I torsdags kväll satt vi och kurade inne när regnet vräkte ned utanför fönstret. Ja, en traditionell midsommarafton med regn och rusk? Nix, midsommarafton i Nyköping visade sig från sin allra bästa sida och en tradition i traditionen kunde genomföras med glädje och behag.

Med några undantag när vi firat midsommar i Dalarna, ha vi nu i många år firat ”Sverige riktiga nationaldag” på hemmaplan. Minnesvärd var det året när vi firade dagen i en carport, iklädda tjocka jackor, huttrandes i nio-gradig värme och med ett ihållande regn som smattrade på taket. Det gick det också och vi hade kul, vilket alltid är huvudsaken.

En tradition i traditionen är att cykla ned till Näsudden, eller Örstigsnäs som de flesta säger. Med flaggprydda cyklar begav vi oss iväg de cirka 7 kilometerna till denna ända egentliga badplats i närheten av centralorten.

Efter en traditionell drickapaus strax efter Arnö, rullade vi sakta ned mot sandstranden och möttes av en svensk sommardag i all sin prakt.

Det är alltid med en viss spänning vi anländer badplatsen. Vi vill givetvis duka upp sill, potatis, snaps och annat som hör till en midsommarlunch på ett bord. Det finns tre bord att göra detta på och vi har haft turen att kunna göra detta varje år vi intagit sillunch på denna plats. Törstig blir man efter en varm cykeltur och mindre begåvat av oss herrar, så hade vi överlåtit åt våra damer att ta drycken i sina frysväskor. Vi fick nämligen vänta alldeles för länge innan de dök upp bland träden.

En kall öl senare bestämde vi oss för att ta årets premiärdopp på hemmaplan. Under förra årets värmebölja gjorde vi denna premiär redan tre veckor innan midsommar, annars är den här dagen den då premiären sker…ibland. Vissa år har det varit så pass kallt i vattnet att inte ens värmen från två snapsar i varje ben hjälper. Jag gissar att vattentemperaturen igår låg på 18-19°. Fullt tillräckligt för ett svalkande dopp.

Maten och drycken smakade som vanligt bra. Själv är jag måttligt förtjust i sill, men dagar som dessa slinker denna ned…troligtvis för att den får sällskap av både öl och snaps. Ett par arrangerade bilder i solskenet hanns med…

…innan jag bad ett par solande tjejer att föreviga det midsommarfirande gänget.

Därefter tog vi våra cyklar för att bege sig hem till oss där del två i vårt traditionella midsommarfirande tog vid. Jordgubbstårtan med kaffe och en liten whiskypinne. Är jag lagom förtjust i sill, så är jag desto mer förtjust i bakverk och liknande godsaker.

Inga bilder på denna dock.

Därefter en stunds vila, en välbehövlig dusch och dags för del tre. Självklart ska det grillas en traditionell midsommarafton och det gjordes hemma hos syster och svåger. Bäst att utnyttja detta innan vi svenskar ska tvingas känna grillskam. Egengjord potatissallad intogs till köttet och till detta ett gott vin.

En citron, vad har det med midsommar att göra? Inget, annat än att citroner gör sig bra i både mat och dryck och att en citronskiva gör sig bra på bild.

Sedan måste det till några tävlingar och lekar. Ibland håller vi igång med kubb, men inte den här gången. En tipspromenad på badplatsen, en musikquiz på kvällen och så en lättare lek som en jobbarkompis tipsade om i torsdags (tack Helena).

Ni får fundera över vad leken går ut på med hjälp av bilden ovan, men den hade kunnat gjorts lite svårare. Bra att tänka på tills nästa gång.

Strax efter midnatt rullade vi hem och detta med insikten om att det nu vänder och blir mörkare igen.