Birdie nam-nam

Ett ganska anspråkslöst inlägg om det ännu så länge ganska begränsade fågelliv man kan se på sträckan från Tovastugan till Hållet.

Vänd inte ryggen åt den ivrige fotografen…

Under attack…

The silhouette at the old castle…

Ska jag våga….?

Yeeeees…..!!!

Märkligt hur fåglar anpassar färgen efter de moderna arkitekturen…

Inte första gången man smugit med kameran och förevigat tje….förlåt, fåglar i vattnet…

Sist hem får städa…

Japp, en vanlig dag på den dryga två kilometer långa slingan från Tovastugan till Hållet. Frånvaron av mer sällsynta fåglar var som synes total.

Med sikte på våren

Ska man lita på TV:s meteorologer, på appen eller på det man ser med blotta ögat?

Frågan accentuerades idag. Meteorologen stod på TV igår och sade att söndagen skulle bjuda på sol och upp emot 18°. Våra mobilappar visade en sol när vi satt vid frukostbordet. Verkligheten visade en mulen himmel och ca 7°.

Vi hade hursomhelst bestämt att ta en långpromenad på förmiddagen. Igår köpte vi fikabröd som skulle medhavas och intas i en solig sluttning vid Lindbacke. Jag kan direkt avslöja att både kaffetermosen och fikabrödet fick stanna hemma. Vi skippade meteorologens fagra löften, mobilappens stora sol och förlitade oss på det vi såg med våra ögon.

Den här bilden som är tagen från Gumsbacken och bort mot Lindbacke förklarar varför.

En ganska gråmulen himmel som passade sig bäst att föreviga i svartvitt. Lägg därtill en liten irriterande blåst som rörde upp lite torr sand på gångbanan och ni förstår att en fika vid en solig glänta i naturreservatet kändes avlägsen.

Kameran var förstås med, främst för att fånga vårkänslor. Så mycket av denna vara såg vi inte när vi traskade gång och cykelvägen förbi köpcentret och in på Sörmlandsleden vid Stora Kungsladugården. Desto mer härliga motiv, som den här stugan vi ständigt funderar över när vi passerar. Vad används den till?

Träden är fortfarande spretiga och lövfria. Med sina långa grenar och tjocka stammar visar de att de stått där i många och långa år.

Stigen ut mot Lindbacke brukar under vår och sommar kantas av frodig grönska, fjärilar och andra småkryp som lever upp när värmen kommer. Under promenaden såg vi inte det minsta lilla vårtecken i dikeskanterna. Inga tussilago, inga blåsippor och andra vårtecken vänner och bekanta berättat om. Det kändes lite grått som bilden nedan visar.

Fast ju närmare naturreservatet vi kom, ju mer sprack molntäcket upp och plötsligt kändes det bättre att ändra kamerans inställning till sitt ordinarie bruk. Plötsligt kändes det bättre att föreviga omgivningen i färg.

Vi tog de små stigarna runt Lindbacke och vid dess västra sida hade merparten av molnen skingrats och solen värmde plötsligt i ansiktet. Nu ångrade vi att kaffetermosen och mazarinerna stod kvar i köket. Skönt, skönt, skönt…

Lindbacke är en gammal plats med anor från järnåldern. Det märks inte minst på träden som känner av tidens tand. Fler och fler börjar luta betänkligt och många börjar tappa grenar som antingen hänger i sina sista senor eller ligger på marken nedanför. Det syntes också spår av naturvårdare som kapat träd och rensat bort sly. Lindbacke besöks av många Nyköpingsbor och då måste man självklart se till så inga skadas av nedfallande träd och grenar.

Djurlivet då? Förutom de närvarande fåglar man ofta hör, men sällan ser, så var det dött på den fronten. Fast de här små liven vittnar ändå om att våren är kommen och att vi snart man besöka platsen med en fikakorg utan att behöva förlita oss på meteorologer eller mobilappar.

I väntan på

I väntan på den kära upplevelsen att få gå till jobbet, använde jag tiden igår förmiddag att ställa in mitt reseobjektiv 18-300 mm, som jag i ett tidigare inlägg trott haft lite fel fokus. Jag skrev ut ett testark från en fotosida, följde instruktionerna och ställde in fokusen med olika inställningar. Bilderna med inställningen -3 syntes vara de som hade fokus på rätt ställe.

Lite olika motiv testades och även om ni inte kan jämföra, så känns det mer rätt och kommande makrobilder tagna med detta objektiv har förhoppningsvis ett mer önskat resultat. Under bilderna kan ni öppna en pdf-fil och se hur testet utfördes.

Artikeln och Testarket

Förströelse

Lite tid över när vinterns sista? snö föll utanför fönstret.

Tyvärr har vi själva inga fågelbord, men grannen har. Därför är det en njutning att sitta i fönstret på övervåningen och titta ut när traktens fåglar tar för sig av det som bjuds.

Trots min begränsade kunskap i ornitologi, vill jag ändå hävda att de fåglar som syns på bild är blåmes, talgoxe, kaja och koltrast. Ett stativ vore givetvis önskvärt för ändamålet, men sitter jag lite förstrött och tittar på fåglar är kvalitén inte det viktiga.

 

Lek med bilar

När ett barnbarn glömmer lite leksaker kan man väl som vuxen få uppleva lite barndomsminnen och leka lite med dem, fast på vuxet sätt förstås…

The sun goes down…

The cold winter breeze…

Drive carefully in the starry night…

The original…