A room with a view

Ibland behöver man inte gå över ån för att hitta vatten. Ibland räcker det att blicka ut genom fönstret för att hitta det där lilla extra som det känns värdefullt av föreviga.

Det var en sådan kväll. En snabb blick genom fönstret på övervåningen och jag såg grannhuset lysa så där härligt varmt i kvällssolen. Raskt ned två våningar och lika raskt upp två våningar, den här gången med kameran i sällskap.

v1617_166

En inbjudande värme, trots den kyliga omgivningen. Ni från Nyköping förstår säkert att bilderna inte är dagsfärska. Visst har vi lite snö på gårdsplan, men täcket blir allt tunnare för var dag och de snötyngda träden lyser inte längre vita.

Synen från fönstren på andra sidan lägenheten var egentligen inte sämre den. Här skymtade det sista av solen när den sakta sjönk bakom träden och den intilliggande Gripenskolan.

v1617_167

Nu kanske inte vyn från sovrumsfönstret är den mest intressanta, så jag klädde istället på mig varma kläder, gick ut och de få meterna till andra sidan vägen. Här är vyn lite mer intressant, även om solnedgången inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Jag hade väntat mig en mer färggrann sådan och solens sista strålar som svepte in träden i ett varm sken, men nej.

v1617_168

Alla grannar verkar inte uppskatta vintern. Det hörs inte bara när den tunga snön skottas bort från trapporna, när vinterstövlar halkar runt på de isiga grusgångarna eller när de isbelagda vindrutorna på bilarna skrapas rena. Det syns också.

v1617_169

Den här grannen verkar inte så kär i sin bil som stått på samma plats sedan vintern gjorde entré.

 

Ur en passagerares synvinkel

Frugan och jag har ingen bil och det har vi inte haft under de snart femton år vi känt varandra. Vi hade bägge valt bort bil av ekonomiska skäl och har sedan vi inledde ett förhållande valt att inte skaffa en.

Givetvis är detta på gott och ont. Att ha bil innebär utgifter, ofta stora sådana och de pengar vi sparar på att inte ha någon använder vi till annat, som exempelvis resor. Att vi inte har bil har dock inget med miljödebatten att göra. Vore det så skulle vi varken flyga eller äta kött, men inget av detta ämnar vi avstå. Merparten av våra vänner bor dessutom inom gång- och cykelavstånd, så därav är behovet av bil inte särskilt stort. Jag själv har gångavstånd till jobbet och frugan har ännu närmare till det miljövänliga tåget som tar henne till jobbet utanför huvudstaden.

Nackdelar då, finns de? Ja, det gör det. Delar av våra familjer bor fortfarande kvar på den landsbygd där både frugan och jag växte upp och besöken dit blir ofta få, alltför få och när de blir av är vi beroende av att få skjuts. En annan nackdel är att vi inte har möjlighet att storhandla, såvida vi inte utnyttjar de stora kedjornas hemkörning, vilket vi gör någon gång per år.

Avsaknaden av bil är egentligen bara stor under våren och sommaren, då man gärna skulle vilja komma utanför stadsgränsen av olika anledningar. Nyköping är förvisso en kuststad, men en kuststad utan bad. Till närmsta badplats är det cirka 5 km och då den platsen är tämligen liten, brukar den fyllas av badgäster ganska fort. Vill man utnyttja de riktiga bad som finns inom området Nyköping/Oxelösund är det för våran del cykel som gäller och då en tur på cirka 30 minuter som närmast. Brukar funka bra dit, men är lite trögare hem. Annars finns det fina bad, både vid havet och vid insjöarna, men då är det bil som gäller och där är vi lite bundna. Att ha bil för att komma till dessa fina bad är bara en del i den avsaknad man kan känna under den varma delen av året, en annan är att kunna ta bilen på en åktur runt om i vårt vackra landskap. Det  finns så mycket att se, så mycket att upptäcka och är man hobbyfotograf är det kul att kunna vidga vyerna lite. Bilder på hamnen och slottet har jag gott om, precis som alla Nyköpingsbor med kamera.

Nu finns givetvis möjligheten att hyra bil någon eller några veckor under året. Det har vi gjort, om än ett fåtal gånger och här är frugan och jag överens om att det borde bli oftare, så vi får se.

Annars är det ganska behagligt att ta sig från punkt A till punkt B i passagerarsätet. Den där snapsen till julbordet skulle man inte kunna ta som chaufför och inte heller ta de där bilderna genom vindrutan som de nedan. På E4:an strax norr om Nyköping visade sig denna vackra himmel när vi var på åktur med svärmor från frugans dotters familj. Någon snaps hade jag inte innanför tröjan, men väl kameran i beredskap.

v1617_80

v1617_81

v1617_82

Svartvitt eller färg

Den något kyliga vintern försvann lika fort som den kom och lämnade ett Nyköping i slask och blask. Vi får se om den dyker upp bakom hörnet igen, eller om det är våren som gör sin efterlängtade entré lite tidigare än normalt.

Jag hann ändå med några långa promenader med kameran, vis av lärdomen. Dagens vinter är inte samma vinter som gårdagens, det får vi nog konstatera och det gäller att passa på när tillfället erbjuds. Bli inte förvånade när jag säger att nedanstående bilder togs vid hamnområdet, det är nämligen där jag ofta hamnar på mina promenader med kameran som enda sällskap.

Vintern den här dagen var på väg att tina bort. Till skillnad från tidigare långpromenader i 10-15 gradig kyla, orkade kvicksilvret knappt kämpa sig under nollstrecket och i luften hängde en fukt som bar med sig lite regnblandad snö. En dag som denna undrade jag om vinterbilder passar sig bäst att fota i färg eller svartvitt. Det blev en kompromiss och vad som är bäst är nog en smaksak. Finns färggranna motiv i närheten utgör dessa en härlig kontrast till den vita snön, men är omgivningen näst intill lika vit som marken kanske svartvitt är att föredra, i synnerhet när en blå himmel lyser med sin frånvaro.

Ja, döm själva.

v1617_159

v1617_160

v1617_161

v1617_162

v1617_163

v1617_164

v1617_165

Svinkallt

Om det var kallt i torsdags, var den kylan inget mot den som mötte mig när jag tidigt på morgonen traskade ut i vintern. Termometern i köksfönstret visade då -23° och det föranledde mig att plocka fram hela understället, kombinerat med tjock tröja, varm jacka, mössa och handskar. Nu var jag redo för en promenad med bara kameran som sällskap.

Det redan utstakade målet var åter Storhusfallet. Det är där man kan finna riktiga vintermotiv, precis som för ett år sedan när området visade sig från sin rätta sida. (Bilder från min förra blogg)

Riktigt så långt gånget var det nu inte, men i motljus syntes fukten som steg upp från det nu påsläppta vattnet i fallet, en garant för att området snart är så underbart vackert som förra vintern.

v1617_151

Med solen i ryggen blev utfallet ett helt annat, men ångorna från vattnet svepte in både fall och park i en gråvit sörja. Fortsätter kylan är det nog åter läge för Nyköpingsborna att bege sig hit med sina kameror igen.

v1617_152

Hamnbassängen lockar förstås. Jag vet inte vad det är med mig och vatten, men något speciellt är det. Morgonsolen gjorde sitt för att värma frusna själar. Så vidare bra lyckades den nu inte, även om de tjocka kläderna skyddade kroppen från den värsta kylan, men fingrarna…fingrarna. Handskarna åkte av i parti och minut för att klara av fokuseringen på ett önskvärt sätt och då kändes det att temperaturen låg under de 20. Fast nog visade sig hamnbassängen från sin bästa sida när den sveptes in i ett guldliknande skimmer med vattenångor som steg upp från det alltmer isbelagda vattnet.

v1617_153

På väg hem till värmen gjorde jag en kort avstickare till Storgatan och vyn över Nyköpingsån. ”Svalorna i ån” står så ensam där ute, men utgör ett motiv många turister älskar att ta bilder på. Merparten gör det på sommaren när fontänen är i full gång, men även vintern kan erbjuda en fotogenisk vy.

v1617_154

En kortare promenad än torsdagens, men minst lika intressant. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, lyder ett talesätt. Det finns ingen kyla som avskräcker, bara varma kläder kroppen täcker, är ett jag kom på precis nu.