Om det var kallt i torsdags, var den kylan inget mot den som mötte mig när jag tidigt på morgonen traskade ut i vintern. Termometern i köksfönstret visade då -23° och det föranledde mig att plocka fram hela understället, kombinerat med tjock tröja, varm jacka, mössa och handskar. Nu var jag redo för en promenad med bara kameran som sällskap.
Det redan utstakade målet var åter Storhusfallet. Det är där man kan finna riktiga vintermotiv, precis som för ett år sedan när området visade sig från sin rätta sida. (Bilder från min förra blogg)
Riktigt så långt gånget var det nu inte, men i motljus syntes fukten som steg upp från det nu påsläppta vattnet i fallet, en garant för att området snart är så underbart vackert som förra vintern.
Med solen i ryggen blev utfallet ett helt annat, men ångorna från vattnet svepte in både fall och park i en gråvit sörja. Fortsätter kylan är det nog åter läge för Nyköpingsborna att bege sig hit med sina kameror igen.
Hamnbassängen lockar förstås. Jag vet inte vad det är med mig och vatten, men något speciellt är det. Morgonsolen gjorde sitt för att värma frusna själar. Så vidare bra lyckades den nu inte, även om de tjocka kläderna skyddade kroppen från den värsta kylan, men fingrarna…fingrarna. Handskarna åkte av i parti och minut för att klara av fokuseringen på ett önskvärt sätt och då kändes det att temperaturen låg under de 20. Fast nog visade sig hamnbassängen från sin bästa sida när den sveptes in i ett guldliknande skimmer med vattenångor som steg upp från det alltmer isbelagda vattnet.
På väg hem till värmen gjorde jag en kort avstickare till Storgatan och vyn över Nyköpingsån. ”Svalorna i ån” står så ensam där ute, men utgör ett motiv många turister älskar att ta bilder på. Merparten gör det på sommaren när fontänen är i full gång, men även vintern kan erbjuda en fotogenisk vy.
En kortare promenad än torsdagens, men minst lika intressant. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, lyder ett talesätt. Det finns ingen kyla som avskräcker, bara varma kläder kroppen täcker, är ett jag kom på precis nu.
Du fångade verkligen vinterdagen i dess finaste ljus. Förvisso svinkallt men vad gör man inte för konsten. Fallet i Nyköpingsån är en plats som verkligen belönar den som tar sig dit under dessa kalla vinterdagar.
Skoteroverall kanske kan vara något? Det skulle bli en snackis i stan om du stövlar runt i en sådan med kameran på magen… Och visst är det ett dilemma med frusna fingrar när man ska manövrera sin kamera i kallt väder. Jag brukar ta tunna skinnhandskar som kan användas utan att ta av dem. Problemet är just att de är tunna, är det kallare än -10 grader fryser man om fingertopparna i denna typ av handbeklädnad.
Ha-ha, skoteroverallen låter jag nog bli. Det är inte bara fingrarna som kylan påverkar, också kameran har svårt att fungera i temperaturer som denna dags. Nu är det fuktigt i luften och fryser det till kan vi snart förvänta oss samma vackra isbildning vid fallet som förra vintern.