Då slog den till

I veckor har jag i inläggen tjatat om den uteblivna vintern och saknaden av fina vinterbilder. Nu var det dags.

När jag vaknade i torsdags morse hade vintern slagit till med full kraft. Inte bara ett decimetertjockt snötäcke dolde den färglösa och tråkiga marken i Nyköping, temperaturmätaren hade klättrat långt nedanför nollstrecket. Eftersom jag var ledig gällde det att utnyttja tiden då man aldrig vet när kylan lämnar oss och ersätts av mildare vindar.

Redan vid åttatiden på morgonen drog jag på mig tjocka kläder och begav mig ut på en promenad som skulle bli betydligt längre än planerat, både tids- och kilometermässigt.

Den första bilden togs på fotbollsplanen intill den närliggande Gripenskolan och här hade solen nätt och jämt klättrat ovan horisonten.

v1617_110

På vägen till stan låg saker i diket som ännu inte gömts i snö, men som säkerligen kommer att dyka upp i tö.

v1617_111

Centrala Nyköping var fantastiskt tom på folk så här dags på morgonen. Det var jag och två flanörer som förmodligen var på väg till sina jobb. Ni som inte var ute så här dags missade det guldskimmer som solen skapade på de byggnader som vette mot den. Det stela och arkitektoniskt fula stadshuset låg i välbehövlig skugga, samtidigt som solen belyste de betydligt vackrare byggnaderna mitt emot.

v1617_113

Färden gick nu mot Storhusfallet i förhoppningen att fukten hade skapat de underbara formationer som gladde Nyköpingsborna förra vintern, men så var inte fallet än. Därför blev det inga bilder på fallet, men väl på den här skylten som förklarar att det kan vara svårt att ta en promenad på stigen intill ån.

v1617_118

Nästa anhalt blev på det lilla Östra Torget mellan Alla Helgonakyrkan och Prosten Pihls gård. Så mycket till torg är det nu inte, men det omgärdas av gammal och vacker bebyggelse.

v1617_119

Som så ofta är det vid hamnen det händer. Vill man kan man hör finna mängder av motiv att föreviga. Ett litet förtvinat bär kanske…

v1617_120

…eller statyn av vår egen idrottshjälte Gert Fredriksson som iklätts ett vitt lager av snö.

v1617_121

På andra sidan Hamnvägen har vi småbåtshamnen och vattensportstadion som drar så mycket folk på sommaren. Lite tunnare med besök på vintern, men även vintertid finns här saker att göra…som att ta bilder av den nyligen installerade vintern.

v1617_127

Området vid hamnbassängen är så här års ganska tom på folk, förutom de som passerar på sin dagliga promenad och en o annan hobbyfotograf. Tänk vad ni andra går miste om.

v1617_128

Känns ganska tråkigt att restaurangerna och fiken håller stängt så här års. Ett vinteröppet fik med tänd brasa och levande ljus på borden skulle nog kunna locka fikasugna gäster som vill ha lite ombyte från fiken på stan. Inte heller Tovastugan borta vid slottet har öppet så här års. Förvisso fullt förståeligt, men under sommaren är det nog svårt att finna ett mysigare ställe att fika på, om inte, det mest historiska.

v1617_129

Nyköpings turistmagnet nummer ett är nog ändå slottet och slottet i vinterskrud lockar fram andra motiv än samma byggnad i full sommarklädsel.

v1617_130

v1617_131

Att alla inte är lika förtjusta i snö och kyla märks på de bilar som verkar lämnade åt sitt öde.

v1617_132

”Don’t Eat The Yellow Snow” får sin förklaring när snön ligger vit på marken.

v1617_133

Snart var jag tillbaks på Stora Torget, eller som i det här fallet, baksidan av det. Rådhuset där ett dubbelbröllop ägde rum för drygt tio år sedan.

v1617_134

Det var lite fler människor i rörelse på torget nu, men ändå förvånansvärt få. Man kan nästan tro att vi svenskar inte vant oss vid att kylan kommer varje år, vare sig vi vill eller inte. De stora snöhögarna gjorde sitt till för att skymma lite stressade stadsbor som huttrade under kylan.

v1617_135

En blick upp mot Borgarberget lockade mig att gå den lilla stigen över berget och ned mot Culturum. Knappt skottat, men värt mödan. Klockstapeln från sent 1600-tal var en av få byggnader på väster som klarade ryssarnas härjningar på 1700-talet.

v1617_136

Nu bar färden av mot Hållet, men först en liten avstickare till bron över Nyköpingsån. Här kan man framför allt fånga fina höstbilder när de omgärdande träden fått sina vackra höstfärger, men det funkar även på vintern.

v1617_138

Nedanför den branta och jobbiga backen som leder till Hållets naturreservat står en informationsskylt som inte heller den får vara ifred för stans patetiska klottrare. Bedrövligt att det finns människor som måste bevisa sin existens genom att förstöra för andra. Det är nog inte bara en gång den sanerats från klotter och säkerligen inte den sista.

v1617_139

Här ligger också Fåfängan som är en underbar liten oas på sommaren, men som också den ligger öde under vintern. Förtjänar mer reklam och uppmärksamhet och det får den nu genom bilden nedan och den här länken.

v1617_140

På toppen av berget lyste solen upp den snötyngda träden…

v1617_142

…och nere i den lite mer långlänta terrängen gjorde den sitt bästa för att tränga igenom den ganska täta skogen.

v1617_143

Promenaden fortsatte genom Hållet, ut till Oppeby, vidare över väg 52 och fram till nästa lilla smultronställe. Frisksporttorpet från 1800-talet som ingen egentligen vet ursprunget på. En del hävdar att den användes som bostad åt skogvaktare, andra säger att den användes som soldattorp. Läs mer om dess historia här. Idag utgår tipspromenader härifrån varje söndag stora delar av året, med uppehåll under de kalla vintermånaderna. Här finns också banor för volleyboll och möjligheter att grilla. Ett trevligt och mysigt område som vi hoppas får vara ifred när kommunpolitikerna tydligen bestämt sig för att bygga både mycket och högt i närområdet.

v1617_145

Nu var jag nära hemmet och bara nedförsbacken nedanför Blommenhof återstod innan jag passerade över järnvägsspåren och de gamla barackerna vid Hemgården.

v1617_147

Så var jag hemma igen och konstigt nog frös jag inte en ända gång under promenaden, inte ens om fingrarna när handskarna åkte av vid varje fotostopp. Hur lång promenaden blev vet jag inte, men ni som känner till Nyköping kanske har en aning efter vägbeskrivningen ovan. Jag kan i alla fall avslöja att det tog cirka fyra timmar att ta sig runt, inklusive fotostopp.

Välbehövligt, nyttigt, kul och skönt. Prova själv vet ja. Med en kamera som sällskap går det lättare, tro mig.

Nästa inlägg kommer också att handla om de bilder jag tagit denna vintriga helg. Den promenaden blev inte alls lika lång, men var det kallt i torsdags, var det inget emot vad det skulle bli.

Interiör

Nu har jag länge tjatat om vita vidder, blänkande skare och blå himmel. Nu har vi det äntligen här.

Vad gör man då? Jo, man kurar inomhus och längtar förtvivlat till våren. Nej, skämt å sido tillbringade jag nästan fyra timmar på en långpromenad runt stan och dess utkanter nu på morgonen. Syftet var att motionera ned julmaten och kombinera detta med förhoppningsvis fina vinterbilder på vår vackra stad.

Dessa bilder kommer inom kort, men så länge får ni klara er med några bilder som visar att man också i värmen inomhus kan finna något att fånga med linsen.

Fast först ett välkomnande på ytterdörren.

v1617_102

Nyinköpt helgerna till ära…

v1617_95

v1617_96

Två bilder ovan som en viss syster kanske känner igen. Ni övriga som var med på Nyårsafton minns förstås inget…?

v1617_103

v1617_104

Sedan är det tur att TV:n finns, så att man kan slänga upp de långa på fotpallen och njuta av vackra vinterbilder från pågående Tour De Ski. Heja Stina!

v1617_105

Näst inlägg och förmodligen nästkommande och…lär handla om vintern som tyvärr/äntligen är här.

Före snön

Ledigt från jobbet några dagar och tid för lite nytta med nöje, vilket brukar innebära långpromenader med kameran.

Det blev inte en promenad, utan två. På förmiddagen begav jag mig upp i spåren kring Hållet i förhoppningen om att hitta något intressant att föreviga. Tyvärr inget som direkt fångade min uppmärksamhet och inte heller sträckan över gångbron vid Marieberg och å-promenaden vid Perioden bjöd på något sensationellt. Förmodligen på att ljuset var ganska tråkigt och att förmiddagen bjöd på en mellanperiod i väntan på snön som meteorologerna lovat skulle komma.

Nej, den promenaden var lång, men ur en hobbyfotografs ögon sett, ganska tråkig. Det blev istället att gå hem, laga lite lunch och bänka sig framför TV:n för att bevittna Stina Nilssons nya succé i Tour De Ski.

Mätt, belåten och glad över Nilssons seger var det dags för nästa promenad. Solen hade börjat gå ned, himmelen började visa tecken på det sedvanliga skådespelet och vilken plats i stan är då bättre än….just det, hamnen och området kring slottet. Lite trist kanske, då hårddisken är full av bilder härifrån, men vad tusan…Inget är så bra att det inte kan bli bättre och nog var det ur fotosynpunkt en klart intressantare promenad.

v1617_40

v1617_41

v1617_42

v1617_44

v1617_45

När det här inlägget författas har det börjat snöa utanför fönstret och den utlovade vintern kanske nu är på väg. Efterlängtad av vissa, oönskad av andra. Förhoppningsvis kan nästa inlägg visa upp lite bilder av en klarblå himmel som lyser ovanför en matta av nyfallen snö?

Nyårspromenad

Nyårspromenaden som avslutar året i Nyköping växer. Enligt lokaltidningen var det tusentals Nyköpingsbor som gick den traditionella banan från Stora Torget och runt Nyköpingsån.

Strax innan 16:00 var torget fullt av folk som inte bara trånade efter den led-lampa som delades ut bland de 500 första besökarna och som inte bara var där för att lyssna på tal, utan som också tänkte avsluta året med en välbehövlig och trevlig promenad.

v1617_83

Det är alltid trevligt med en tradition, i synnerhet när den växer och samlar allt mer folk varje år. Nu är det på gott och ont. Den korta eldshow som hölls på Stadshustrappan innan talen, sågs nog bara av de som stod allra närmast avspärrningen och här fick vi se en av nackdelarna med de täta åskådarleden. Varför man inte höll showen uppe på trappan istället för nedanför får de ansvariga kanske förklara i media, men det var helt klart en miss och det här var ungefär det jag såg.

v1617_88

Efter talen som jag lämnar därhän, tändes torget upp av färgglada strålkastare. Röster i vimlet önskade att detta skådespel skulle vara beständigt under det mörka vinterkvällarna och varför inte. Det var vackert och färgglatt så det förslog.

v1617_85

v1617_87

Vi slog sedan följe med alla flanörer runt banan som var utmärkt med hundratals marshaller. Det ska genast sägas att stativet fick ligga kvar i hemmets lugna vrå. Synd, för visst är det enklare att ta bilder i mörker om man har något att montera kameran på. Mitt ljusstarkaste objektiv glömde jag och fick förlita mig på mitt reseobjektiv på 18-300mm och de håller inte riktigt måttet när man ska fånga nattbilder utan just stativ.

Det var också svårt att få till det när åskådarledet ringlade sig runt banan. Alltid stod någon i vägen eller så var det trångt kring de intressanta motiven, som den ljusängel som byggts upp på Anna Lindhs plats.

Det blev inga bra bilder på denna attraktion. Alltid stod någon i vägen eller så dök armar och ben upp framför objektivet. Det fick istället bli en bild på Storhusfallet. Blixten gjorde sig inte, så det fick bli en bild med högt iso och negativ exponeringskompensation.

v1617_89

När vi stod på Folkungabron och inväntade hela sällskapet hade man bra koll åt bägge hållen och det var en lite imponerande syn när en lysande orm med tusentals människor ringlade sig längs med ån. Många utrustade med de led-lampor som tidigare delats ut. Nästa stopp blev vid slottet och här hade den långa raden av människor spritts ut längs med sträckan, så det kändes inte längre lika trångt. En bild på denna turistmagnet hann jag med innan vårt traditionella glöggstopp.

v1617_91

Glöggstoppet blev vid den lilla paviljong som ligger intill NK-villan och här var det många som passade på att ta bilder av ljusspelet som syntes borta vid Tovastugan. Utan stativ är det svårt att ta bilder med långa slutartider, så jag placerade kameran på staketet som omger paviljongen i förhoppning att ta någon bild med hygglig skärpa. Det blev inte så bra, men efter att ha lagt dit lite rörelseoskärpa i Photoshop blev bilden lite mer intressant.

v1617_92

Nästa och sista anhalt var Borggården som mötte oss med inbjudande värme.

v1617_93

Värme förresten. Årets Nyårsafton måste väl gå till historien som den varmaste. 10 grader och ganska ljumma vindar är väl inte vad man förväntar sig en dag som denna och det var en viss skillnad mot förra årets kyla. Att det var så pass milt gladde nog dessa skönsjungande damer som underhöll besökarna i denna historiska miljö.

v1617_94

Sammantaget var det en trevlig promenad, med missen på Stora Torget där merparten av besökarna inte såg eldshowen. Just eldshower saknade jag personligen längs med sträckan, liksom förra året. Åren dessförinnan var det underhållning vid Storhusqvarn där alla vandrare kunde se showen på behagligt avstånd och för två år sedan underhöll man på Borggården till tonerna av mäktig musik.

Nu får vi hoppas att traditionen håller i sig och att Nyköpingsborna fortsätter att uppskatta den.