Nyårspromenaden som avslutar året i Nyköping växer. Enligt lokaltidningen var det tusentals Nyköpingsbor som gick den traditionella banan från Stora Torget och runt Nyköpingsån.

Strax innan 16:00 var torget fullt av folk som inte bara trånade efter den led-lampa som delades ut bland de 500 första besökarna och som inte bara var där för att lyssna på tal, utan som också tänkte avsluta året med en välbehövlig och trevlig promenad.

Det är alltid trevligt med en tradition, i synnerhet när den växer och samlar allt mer folk varje år. Nu är det på gott och ont. Den korta eldshow som hölls på Stadshustrappan innan talen, sågs nog bara av de som stod allra närmast avspärrningen och här fick vi se en av nackdelarna med de täta åskådarleden. Varför man inte höll showen uppe på trappan istället för nedanför får de ansvariga kanske förklara i media, men det var helt klart en miss och det här var ungefär det jag såg.

Efter talen som jag lämnar därhän, tändes torget upp av färgglada strålkastare. Röster i vimlet önskade att detta skådespel skulle vara beständigt under det mörka vinterkvällarna och varför inte. Det var vackert och färgglatt så det förslog.

Vi slog sedan följe med alla flanörer runt banan som var utmärkt med hundratals marshaller. Det ska genast sägas att stativet fick ligga kvar i hemmets lugna vrå. Synd, för visst är det enklare att ta bilder i mörker om man har något att montera kameran på. Mitt ljusstarkaste objektiv glömde jag och fick förlita mig på mitt reseobjektiv på 18-300mm och de håller inte riktigt måttet när man ska fånga nattbilder utan just stativ.

Det var också svårt att få till det när åskådarledet ringlade sig runt banan. Alltid stod någon i vägen eller så var det trångt kring de intressanta motiven, som den ljusängel som byggts upp på Anna Lindhs plats.

Det blev inga bra bilder på denna attraktion. Alltid stod någon i vägen eller så dök armar och ben upp framför objektivet. Det fick istället bli en bild på Storhusfallet. Blixten gjorde sig inte, så det fick bli en bild med högt iso och negativ exponeringskompensation.

När vi stod på Folkungabron och inväntade hela sällskapet hade man bra koll åt bägge hållen och det var en lite imponerande syn när en lysande orm med tusentals människor ringlade sig längs med ån. Många utrustade med de led-lampor som tidigare delats ut. Nästa stopp blev vid slottet och här hade den långa raden av människor spritts ut längs med sträckan, så det kändes inte längre lika trångt. En bild på denna turistmagnet hann jag med innan vårt traditionella glöggstopp.

Glöggstoppet blev vid den lilla paviljong som ligger intill NK-villan och här var det många som passade på att ta bilder av ljusspelet som syntes borta vid Tovastugan. Utan stativ är det svårt att ta bilder med långa slutartider, så jag placerade kameran på staketet som omger paviljongen i förhoppning att ta någon bild med hygglig skärpa. Det blev inte så bra, men efter att ha lagt dit lite rörelseoskärpa i Photoshop blev bilden lite mer intressant.

Nästa och sista anhalt var Borggården som mötte oss med inbjudande värme.

Värme förresten. Årets Nyårsafton måste väl gå till historien som den varmaste. 10 grader och ganska ljumma vindar är väl inte vad man förväntar sig en dag som denna och det var en viss skillnad mot förra årets kyla. Att det var så pass milt gladde nog dessa skönsjungande damer som underhöll besökarna i denna historiska miljö.

Sammantaget var det en trevlig promenad, med missen på Stora Torget där merparten av besökarna inte såg eldshowen. Just eldshower saknade jag personligen längs med sträckan, liksom förra året. Åren dessförinnan var det underhållning vid Storhusqvarn där alla vandrare kunde se showen på behagligt avstånd och för två år sedan underhöll man på Borggården till tonerna av mäktig musik.

Nu får vi hoppas att traditionen håller i sig och att Nyköpingsborna fortsätter att uppskatta den.