Etikett: mörker

Långpromenad i kylan

StefanLämna en kommentar

Det bet rejält i kinderna när jag tog med mig stativet och kameran ut på en långpromenad i området. ”Området” ifråga är Högbrunn och dess närmsta grannar.

Promenaden började vid Gripenskolan där jag en gång i tiden utstakade mina framtida mål. Nej, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Drömmarna om att ägna dagarna åt astronomi eller arkeologi med världens som skådeplats slutade på ett lager i Nyköping. Hursomhelst var det här jag ställde upp mitt stativ med kameran på lång slutartid.

Varken elever eller lärare syntes vara kvar i den nybyggda skolan, när jag knäppte av några bilder.

Ett par nyfikna grabbar kom gående från andra hållet och frågade åt vem jag tog bilderna. Det tråkiga svaret var ”mig själv”.

På andra sidan skolan ställde jag åter upp stativet och fångade ”den gula måsen” borta vid Gumsbacken.

Som sagt, lite kyliga vindar, så både mössa och handskar hade letats upp från garderoben. Handskarna kom väl till pass när det kalla stativet bars genom området och över Norrköpingsvägen mot Lindbacke.

Där, på cykelvägen, ställde jag upp stativet och fångade den nedgående solen bakom de täta molnen. Jag hade hoppats på en riktig solnedgång, men den får vänta till en annan gång.

Uppe vid själva naturreservatet färgades molnen och himlen lite mer rosa. Det måste vara solens vinkel som gör att en himmel kan få så olika nyanser med bara några minuters mellanrum.

Särskilt skönt var det nu inte, så jag hastade vidare efter att bilden ovan togs. Det blev en lång sträcka genom Högbrunn, upp över viadukten och ned på det nya Teatertorget. Jag har tagit den här bilden förr, men kunde inte låta bli att förnya den. Min egentliga förhoppning var att fånga Storgatan från en högre nivå. lite längre upp i backen. Att ställa upp kameran i mittrefugen på körbanan var ingen bra idé och från gångbanan intill fick jag inte riktigt den vinkel som krävs för att få med gågatan och dess butiker.

Kanske man måste bege sig ut sent på natten när inga eller åtminstone få bilar passerar. Ett senare projekt, kanske…

Som sagt, inte särskilt skönt den här kvällen. Promenaden sträckte sig inte längre än till torget ovan. Därifrån bar det raka vägen hem, men strax innan vår bostad ställde jag upp stativet igen och tog denna bild. Ibland behöver man inte ge sig långt för att hitta något av det man är ute efter. De stjärnformationer som skapas i gatlyktorna när bländaren är satt, som i det här fallet, på f/20.

Vintern närmar sig, men först ytterligare en kvällspromenad för att utföra ett annat litet projekt med mörkret som kuliss. Till det återkommer jag och därefter får ni en dryg vecka nöja er med inlägg som redan tagits fram och bara väntar på att publiceras.

Det handlar om en ny turistattraktion, välkända platser i svartvitt, färgprakt och lite till. När ni ser dem befinner jag mig lite söderöver där vädret förmodligen är något mildare än här.

En liten strimma av ljus

StefanLämna en kommentar

Att fotografera ljusen från förbipasserande bilar har blivit en kär utmaning. Nu när årstiden tillåter denna typ av bilder, utan att man måste vaka halva natten, är det extra roligt att prova detta.

I och omkring Nyköping finns det givetvis bättre platser att placera stativet på, gärna med lite höjd ovan vägbanorna. Fast det var inte det jag var ute efter den här sena eftermiddagen. De vyerna kanske jag återkommer till, men nu var det främst kända riktmärken jag var ute efter.

Som Värmeverket fångat från Lindbacke innan mörkret gjorde sin intrång på allvar. Man ser den lite spöklika skepnaden av en förbipasserande långtradare på väg mot Oxelösund.

Här samma motiv, fast fotat en halvtimme senare och från en plats närmare Coop.

När mörkret sänkt sig kan man förlänga slutartiden och därför ser man inte samma spökliknande sken från en annan förbipasserande långtradare, utan bara de bakre ljusen. Ännu närmare stan och utanför Biostaden körde bilarna betydligt långsammare än på bilderna ovan, men ändå lyckades jag få till ljusstrimmorna från både fram- och bakljus utan att själva fordonen gjorde avtryck.

Det var en kall kväll och fingrarna kändes allt stelare när de kramade stativet jag bar med mig. Att jag inte tog på mig handskar fick jag ångra. Kvällens sista bild blev denna, där viadukten in mot centrala Nyköping ser bil efter bil passera på sin väg till och från stan.

Nu var jag inne på den här typen av bilder och begav mig ut i den sena eftermiddagen också dagen efter. Den här gången med riktning hamnen. Den här bilden hade jag i huvudet redan dagen innan. Jag hade hoppats på lite fler fordon och en mer strategiskt belägen plats, men det var fortfarande alltför många fotgängare i rörelse för att jag skulle ha möjligheten att placera stativet på gångbanan intill Rökeriet. Det blev istället en plats mellan samma restaurangs uteservering och statyn av Gert Fredriksson.

Om det var kallt kvällen innan, var det ännu kallare den här kvällen. Det blev därför inte så många bilder och kända riktmärken. Det känns som jag måste vänja mig vidd kylan innan jag ger mig ut på promenad med samma inriktning.

Den här bilden över Spelhagen kunde jag inte låta bli. Ståendes uppe på Vallarna blev den bilden den ända som togs från en nivå ovan vägbanorna.

Den bilden blev också den där ljusstrimmorna från förbipasserande bilar syntes allra bäst. Strax innan hemmet kunde jag inte låta bli att ta bilden nedan. Jag hade hoppats på en mer strid ström av bilar från och till Sunlight, men gammal industrihistoria går inte av för hackor, inte ens en småkall novemberkväll som denna.