Det bet rejält i kinderna när jag tog med mig stativet och kameran ut på en långpromenad i området. ”Området” ifråga är Högbrunn och dess närmsta grannar.
Promenaden började vid Gripenskolan där jag en gång i tiden utstakade mina framtida mål. Nej, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Drömmarna om att ägna dagarna åt astronomi eller arkeologi med världens som skådeplats slutade på ett lager i Nyköping. Hursomhelst var det här jag ställde upp mitt stativ med kameran på lång slutartid.
Varken elever eller lärare syntes vara kvar i den nybyggda skolan, när jag knäppte av några bilder.
Ett par nyfikna grabbar kom gående från andra hållet och frågade åt vem jag tog bilderna. Det tråkiga svaret var ”mig själv”.
På andra sidan skolan ställde jag åter upp stativet och fångade ”den gula måsen” borta vid Gumsbacken.
Som sagt, lite kyliga vindar, så både mössa och handskar hade letats upp från garderoben. Handskarna kom väl till pass när det kalla stativet bars genom området och över Norrköpingsvägen mot Lindbacke.
Där, på cykelvägen, ställde jag upp stativet och fångade den nedgående solen bakom de täta molnen. Jag hade hoppats på en riktig solnedgång, men den får vänta till en annan gång.
Uppe vid själva naturreservatet färgades molnen och himlen lite mer rosa. Det måste vara solens vinkel som gör att en himmel kan få så olika nyanser med bara några minuters mellanrum.
Särskilt skönt var det nu inte, så jag hastade vidare efter att bilden ovan togs. Det blev en lång sträcka genom Högbrunn, upp över viadukten och ned på det nya Teatertorget. Jag har tagit den här bilden förr, men kunde inte låta bli att förnya den. Min egentliga förhoppning var att fånga Storgatan från en högre nivå. lite längre upp i backen. Att ställa upp kameran i mittrefugen på körbanan var ingen bra idé och från gångbanan intill fick jag inte riktigt den vinkel som krävs för att få med gågatan och dess butiker.
Kanske man måste bege sig ut sent på natten när inga eller åtminstone få bilar passerar. Ett senare projekt, kanske…
Som sagt, inte särskilt skönt den här kvällen. Promenaden sträckte sig inte längre än till torget ovan. Därifrån bar det raka vägen hem, men strax innan vår bostad ställde jag upp stativet igen och tog denna bild. Ibland behöver man inte ge sig långt för att hitta något av det man är ute efter. De stjärnformationer som skapas i gatlyktorna när bländaren är satt, som i det här fallet, på f/20.
Vintern närmar sig, men först ytterligare en kvällspromenad för att utföra ett annat litet projekt med mörkret som kuliss. Till det återkommer jag och därefter får ni en dryg vecka nöja er med inlägg som redan tagits fram och bara väntar på att publiceras.
Det handlar om en ny turistattraktion, välkända platser i svartvitt, färgprakt och lite till. När ni ser dem befinner jag mig lite söderöver där vädret förmodligen är något mildare än här.