Brusa högre lilla å

En kort promenad på väg hem från jobbet och jag konstaterar att Nyköpingsån brusar som aldrig förr.

Det höga vattenståndet gör att alla dammluckor är öppna och vattnet som rinner ändå från Tisnaren i Närke kastar sig så småningom ut i Östersjön.

När vattenångan stiger mot skyn och solens strålar reflekteras i dropparna bildas detta…

En liten regnbåge. Något vi kanske mer förknippar med regniga vår- och sommardagar. Nu fick jag uppleva denna i centrala Nyköping en vanlig februaridag.

Kondensen från vattnet gör sig bra i motljus. Motljus som kanske är en av de största utmaningarna för en hobbyfotograf. Får man till det kan man skapa riktigt spännande bilder som sticker ut från de vanliga. Därmed inte på några vis sagt att denna bild gör det.

Kondensen kan också utgöra en fin bakgrund till motiv man vill framhäva. Som här när ”Pilten” kastar sin blick upp mot Sågarbacken där han kanske med sorg i sinnet drömmer tillbaks till den tid när här stod både kvarn, sågverk, möbelfabrik, textilfabrik och tändsticksfabrik.

Nedanför ”Pilten” sitter ”Näcken” och felar på sin fiol utan den stråke som jag aldrig sett att han ägt.

Lite om en brusande å som ordinära vintrar omges av spektakulära isformationer i både skulpturer och träd. Denna vinter fick vi aldrig uppleva detta, för jag förutsätter att våren nu kommit.

En stilla promenad

Ni som bor i Nyköping vet att bilderna i detta inlägg inte togs idag. Nej, de togs samma dag som bilderna i det förra inlägget, bara någon timme tidigare. En promenad längs med Nyköpingsån frammanade en del vårkänslor, trots den lite kyliga vind som svepte genom stan.

Nere vid hamnkrogarna är det fortfarande tyst, men visst lockar denna syn fram lite vårkänslor och inte minst en längtan efter att få ta årets första kalla öl på en av deras uteserveringar?

Om inte kanotister i Nyköpingsån ger en knäpp av vårkänslor, så vet jag inte. Dock såg de lite frusna ut där de satt.

En annan kanotist, betydligt mer vältränad och välkänd, kunde skådas genom Nyköpings ända ”peep-hole”.

Fiskarna längs med ån såg lite frusna ut de med och någon fångst såg jag inte till, men trogna sina platser längs stranden är de.

Fast den här synen inger väl hopp? Hopp om en vår vi vet är i antågande. Linudden, soon I come.

Kraften i vattnet som forsar nedför Storhusfallet är mäktigt. Nu när is och snö smält bort och de vackra isformationerna i de omgivande träden är ett minne blott, vet vi att vintern vinkat adjö för den här säsongen.

En som verkar vara sugen på att doppa tårna i vattnet är Näcken på sin piedestal…

…och Pilten en bit ovanför blickar ut över Sågarbacken och diset som bildas från fallet nedanför.

Ett skrumpet nypon kanske inte påminner om våren, snarare om den gångna vintern som den överlevde.

Apropå detta med vattenkraft. En av Nyköpings största turistattraktioner är död. Den häger som troget stått nedanför Bryggeriet sägs vara död. Den har lockat många förbipasserande att stanna till, ta bilder och häpna över teknik fågeln använde för att fånga fiskar som simmade förbi. Borta är hägern, men kraften i vattnet som forsar förbi Bryggeriet ned mot Nyköpingshus går fortfarande att beskåda.

Och så detta med vår och vårkänslor. Hoppas ni inte såg samma sak som jag ikväll? På söndag väntar kyla, snö och blåst i vår förut så charmiga stad.

En värld av is

Om det förra inlägget visade upp ett Nyköping som fick oss att förnimma en annalkande vår, handlar det här inlägget om ett Nyköping där vintern håller oss i ett järngrepp.

Vart i stan ska man bege sig om man vill uppleva något som för tankarna till Antarktis eller från ”Den frusna planeten” i någon science-fiction film? Jo, till Storhusfallet vid den lilla Sågarbacken. Kombinationen av fukt från fallet och kyla, kan skapa de mest fantasifulla kreationer av is och frost.

Låt vara att årets vinter inte bjudit på samma spektakulära skådespel som det för två år sedan, då Nyköpingsborna vallfärdade hit med sina kameror för att fånga området som var skrudat i en hinna av is och frost. Från själva fallet och långt ut med promenaden längs med ån. Några bilder finns att skåda på min förra blogg.

Både träd och mark hade en hinna av fruset vatten. Så hade också trappstegen ned mot ån, vilket jag upptäckte när fötterna plötsligt tog en annan väg än den jag tänkt. Instinktivt kastade jag ut den lediga handen och greppade trappräcket och lyckades därmed klara mig från en vurpa med stort V. Lite mer smärta i den redan onda axeln och ett eventuellt benbrott hade jag överlevt, men en demolerad kamera för x antal tusen vet i tusan om jag hade klarat.

Denna värld av is och snö tror jag inte man ser på andra platser i Nyköping och visst för oss tankarna till platser långt härifrån. Jag var inte ensam på platsen och inte heller den enda med kamera. Uppenbart fascineras fler av området kring Storhusfallet, men det gäller att snabba på då de milda vindarna ser ut att dra in över stan under kommande vecka.

Redan den här dagen såg man hur det frostiga lagret mer eller mindre hade försvunnit från träden en bit bort från fallet. Det var egentligen bara träden närmast som fortfarande tyngdes ned av is.

Denna kalla och snörika vinter lär få se en Nyköpingså med högt vattenstånd. Därför kommer säkerligen slussportarna vid Storhusfallet att vara öppna under längre perioder än vanligt. Ån måste helt enkelt göra sig av med vatten och vad gör det. Det är sannerligen mäktigt att se hur vattnet kastar sig utför det lilla fallet med ett mullrande dån.

En liten känsla av science-fiction får man när man ser Näcken sitta på plats bland isskulpturer och snö. Den som är extra modig kan få rätt häftiga bilder på statyn och dess omgivning. Så modig var inte jag, vis av erfarenhet från den isiga trappan ned till ån. En vurpa i slänten ned mot skulpturen, skulle kunna få förödande konsekvenser och dessa var jag inte beredd att möta.

Ytterligare en eller ett par inlägg på temat vinter kan komma i närtid, sedan hoppas jag att berättelser och bilder på våren kommer att dominera bloggen du just nu besöker.