Om det förra inlägget visade upp ett Nyköping som fick oss att förnimma en annalkande vår, handlar det här inlägget om ett Nyköping där vintern håller oss i ett järngrepp.

Vart i stan ska man bege sig om man vill uppleva något som för tankarna till Antarktis eller från ”Den frusna planeten” i någon science-fiction film? Jo, till Storhusfallet vid den lilla Sågarbacken. Kombinationen av fukt från fallet och kyla, kan skapa de mest fantasifulla kreationer av is och frost.

Låt vara att årets vinter inte bjudit på samma spektakulära skådespel som det för två år sedan, då Nyköpingsborna vallfärdade hit med sina kameror för att fånga området som var skrudat i en hinna av is och frost. Från själva fallet och långt ut med promenaden längs med ån. Några bilder finns att skåda på min förra blogg.

Både träd och mark hade en hinna av fruset vatten. Så hade också trappstegen ned mot ån, vilket jag upptäckte när fötterna plötsligt tog en annan väg än den jag tänkt. Instinktivt kastade jag ut den lediga handen och greppade trappräcket och lyckades därmed klara mig från en vurpa med stort V. Lite mer smärta i den redan onda axeln och ett eventuellt benbrott hade jag överlevt, men en demolerad kamera för x antal tusen vet i tusan om jag hade klarat.

Denna värld av is och snö tror jag inte man ser på andra platser i Nyköping och visst för oss tankarna till platser långt härifrån. Jag var inte ensam på platsen och inte heller den enda med kamera. Uppenbart fascineras fler av området kring Storhusfallet, men det gäller att snabba på då de milda vindarna ser ut att dra in över stan under kommande vecka.

Redan den här dagen såg man hur det frostiga lagret mer eller mindre hade försvunnit från träden en bit bort från fallet. Det var egentligen bara träden närmast som fortfarande tyngdes ned av is.

Denna kalla och snörika vinter lär få se en Nyköpingså med högt vattenstånd. Därför kommer säkerligen slussportarna vid Storhusfallet att vara öppna under längre perioder än vanligt. Ån måste helt enkelt göra sig av med vatten och vad gör det. Det är sannerligen mäktigt att se hur vattnet kastar sig utför det lilla fallet med ett mullrande dån.

En liten känsla av science-fiction får man när man ser Näcken sitta på plats bland isskulpturer och snö. Den som är extra modig kan få rätt häftiga bilder på statyn och dess omgivning. Så modig var inte jag, vis av erfarenhet från den isiga trappan ned till ån. En vurpa i slänten ned mot skulpturen, skulle kunna få förödande konsekvenser och dessa var jag inte beredd att möta.

Ytterligare en eller ett par inlägg på temat vinter kan komma i närtid, sedan hoppas jag att berättelser och bilder på våren kommer att dominera bloggen du just nu besöker.