Etikett: nikon d7100

Frukostpromenad

StefanLämna en kommentar

Varje lördagsmorgon, med undantag när vi inte är hemma, tar jag den långa promenaden från hemmet till Ohlsons bageri för att inhandla nybakat bröd till frukosten. Trött på torra limpor, youghurt och annat jag i bästa fall kastar i mig under veckorna, gör denna promenad till ett nöje. Förutom de färska bröden jag tar med mig hem, är Nyköping under tidiga morgnar något annat än Nyköping under dygnets andra timmar. Jag är inte ensam ute så här tidigt (mellan 05:00 och 06:00) och jag brukar heller inte stå först i kön på bageriet. Fast tystnaden och lugnet som infinner sig är annat än den trängsel, avgaser och irriterande ljud man hör på dagen.

Givetvis är kameran med på varje promenad, om nu inte regnet öser ned. Bilderna nedan är tagna under tre lördagar i augusti och nu börjar man ana att man inte behöver kliva upp okristligt tidigt för att fånga solen som går upp över stan.

Vecka 32 fångades dessa bilder och här var jag ute på vift över en timme innan Ohlsons öppnar på lördagarna, 06:00.

Ni från Nyköping känner igen motiven och kan kanske ana i vilken stadsdel vi har vårt hem.

Det blev en tur ned till slottet som sakta värmdes upp av solens första strålar.

Lördagen vecka 33 var jag lite sent ute, men kompenserade det med en längre promenad efter att brödet inhandlats.

Raka vägen på Storgatan, över Stora torget och över Stadshusbron ni ser på bilden nedan och varifrån bilden ovan togs.

Frukostbrödet inhandlades, men det blev som sagt inte raka vägen hem. Istället tog jag en promenad på Å-promenaden ned till hamnen där denna bild över Tovastugan och slottet togs.

Därifrån bar det av till Stora torget igen och nu hade solens strålar nått ända till St Nicolai kyrkan och i motljuset kastades långa skuggor över gräsmattan.

Ju närmare hemmet jag kom, ju mer lystes Nyköping upp av en sol från en klarblå himmel. Det gamla fabriksområdet började göra skäl för namnet.

Lördagen vecka 34 blev en rask promenad upp till bageriet. Vi hade lite andra planer för lördagen där en annan lång promenad stod att vänta. Ni har nyligen kunnat ta del av den på bloggen. Himmelen visade sig från en god sida den här morgonen och färgspelet kanske inte gör sig själv rättvisa när den fångas i en amatörfotografs kamera, men den rosaskimrande skyn kan ändå anas.

Jag kunde bara inte låta bli att ta en kort omväg förbi slottet. Av någon outgrundlig anledning brukar mina promenader ta den vägen.

Kanske inte en lika vacker gryning över Spelhagen som över Idbäcken, men nu det går ganska fort när natt förvandlas till dag och det är väl egentligen en smaksak om man ska tvingas välja mellan två bilder.

Har ni aldrig provat att kliva upp lite tidigare en lördag, gör det. Ta en härlig promenad, ta med kameran och fånga staden innan den vaknat på riktigt och avsluta med att köpa nybakat bröd till frukosten. Jag lovar att detta kommer uppskattas.

Testet

StefanLämna en kommentar

Jag fick hem mitt nya objektiv som beställdes förra torsdagen. Snabb leverans och lagom till äventyr på annan ort.

Mitt förra ”reseobjektiv”, ett AF S Nikkor 18-300 mm 1:3.5-6.3 G, har blivit märkt av tidens tand. I det här fallet har fokusringen lossnat och jag får med jämna mellanrum sätta det till rätta för en snabb fokusering. Det är väl ändå så med gamla objektiv och kameror, som med bilar och mobiler. Man behöver byta innan de slutar fungera helt. Nu kan jag ha detta objektiv som ett bra komplement vid tillfällen med dåligt väder och andra omilda omständigheter utan att behöva vara rädd om det.

Det nya objektivet är också ett bra ”reseobjektiv” och ett sådant är bra vid resor och andra tillfällen när man varken vill eller har möjligheten att släpa med sig ett antal olika. För första gången frångick jag mina vanor…förresten andra gången (återkommer om detta i ett kommande inlägg…och köpte ett Tamron istället för Nikons egna märke. Ett Tamron 16-300mm f/3.5-6.3 Di II VC PZD Macro som har en bättre närgräns än mitt förra, men annars ganska likvärdigt. Märket har några år på nacken, men belönades för sin standard i fototidningar 2015.

Det blev förstås att prova direkt och vad är bättre än att sitta tillbakalutad i en solstol och fota fåglar i vår lilla trädgård.

Det var förvånansvärt lugnt vid fågelbordet där det annars är full fart från morgon till kväll. Jag insåg snart att fågelmaten var på upphällning och att det var därför de små rackarna höll sig borta. Frugan gjorde en insats genom att fylla på mat och vatten…

…och det dröjde inte länge innan de kom fåglar flygande från alla håll.

Nu använde jag ett högt ISO-värde och en slutartid på s/800 till s/1200 vilket renderade en del brus, men det går att få bort i Photoshop. Det lite mulna vädret tvingade upp ISO:t och hellre det än att använda blixt som skrämmer bort fåglar och ger bilderna en ganska onaturlig färg.

Nej, det varken regnar eller snöar. Den här arten (vilken det nu är) älskar vatten och blev så glad när frugan fyllde på med nytt och kallt att den stänkte ned altanen.

Jag är säker på att det nya objektivet uppfyller mina förväntningar. Ett motsvarande Nikkor-objektiv (finns bara 18-300mm) med yngre datum skulle kosta mig några tusenlappar till och finns det möjligen ljusstarkare objektiv än 3.5 med omfånget 18-300mm så lär det kosta mer än jag har råd med eller är villig att lägga ut.

Jag vet redan nu att det kliar i fingrarna efter en uppdatering av min Nikon D7100, men den lär få dröja många år till….om den där efterlängtade tipsvinsten inte dyker upp.

Så jä**a misslyckat

Stefan2 kommentarer

Vi minns alla den analoga tiden när man lade ned jobb på att fotografera semesterresor, fester och speciella motiv, för att sedan lämna in bilderna på framkallning och när de kom tillbaka med posten så slet man ibland sitt hår i besvikelse.

Idag trycker man på en knapp så raderas bilder man är missnöjd med. Fast ibland kan också misslyckanden ha sin charm. Förr rev man papperskopiorna i tusen bitar, idag kan man ibland spara misslyckade bilder för att exempelvis göra blogginlägg kring dem eller visa upp på fotoutställningar där bilder man inte förstår fångar besökarnas intresse.

Den här bilden hade jag rivit under den analoga tiden. Idag kan den vara värd att spara. Fråga mig inte hur den kom till, men nog kan den fantasifulle se skepnader som irrar omkring som osaliga andar? Det här är en sådan bild man kan se i gamla böcker som behandlar övernaturliga fenomen, fast då i svartvita versioner. Ni läste säkert någon i unga år och funderade över om spöken verkligen finns efter att ha sett bilderna med skepnader ingen kan förklara.

Nästa bild är en annan gåta. Den första bilden var med i ett annat blogginlägg med bilder jag tog under tidig kväll i Nyköping den gångna hösten. Jag hade då ett stativ med mig och körde på samma inställningar hela kvällen.

Den andra bilden togs bara sekunder efter den första, men vad är det vi ser på bild? Spöken som väcktes till liv efter att den första bilden togs och som uppretade försöker skrämma mig? Ja, jag hade blivit bra skrämd om jag sett dessa sken i verkliga livet.

Bilden på svanarna är ett misslyckande. I det här fallet är det en bild som aldrig kom med i ett tidigare inlägg från ett kallt och kargt Nyköping. Det ni ser är en ledarsvan som retat upp sig på en annan familjemedlem och försöker ge denne ett tjuvnyp. Jag hann aldrig få upp kameran till ögat, ännu mindre ändra inställning till en snabbare slutartid. Därav den suddiga bilden. En riktig kamerakonstnär kanske kunde få denna bild att symbolisera hastighet och vore jag en kändisfotograf kunde jag kanske hänga ut den på vernissage och inkassera några tusenlappar. Nu raderade jag den från kameran och bilden kommer inte att skrivas ut på fotopapper.

Den sista bilden i detta inlägg om misslyckanden är på frugan. Hon som sådan är allt annat än ett misslyckande, men lite svårt för detta med fotografering har hon ibland. Hon skulle nämligen sitta modell när jag ville testa att foto med blixten inställd på ”rear”. Det innebär att blixten skjuts av två gånger. Första gången när bilden tas och andra gången strax innan slutaren stängs. Detta för att man under bl.a. mörka kvällar ska få med bakgrunden utan att den blir kolsvart. Fast då gäller det att vara still under hela processen och här kommer frugans okunskap i fotograferandets ädla konsts in. Hon rörde sig givetvis och slutresultatet ser ni här.

Fyra misslyckade bilder som hade kasserats under den analoga tiden. Idag kan de vara värda att spara, just som bevis för att också misslyckanden kan komma till pass.

De små detaljerna

Stefan2 kommentarer

De ruggiga dagar som har varit i vinter har jag haft tid till att ägna mig åt inomhusaktiviteter, som att fota med makroobjektivet. Alltid intressant, men också lite svårbemästrat. Att få till skärpan där man vill ha den, kanske inte alltid går som man vill. Inte ens när man använder skärpedjup som f/16 och längre.

Fast det är inte det viktigaste. Det viktigaste är intresset av en hobby som aldrig verkar svalna.

De här krusidullerna fanns runt adventsljusen innan de plockades ned för säsongen.

Fotografen syns i bild på den 5 mm stora kulan. Vill man sedan förgylla bilden, kan man måla lite med ljus eller med en tändsticka som här.

Ljus ja, Den sista snutten av adventsljuset mot en mörk bakgrund.

Alla ser väl vad det här är, men inte hur stor den är i själva verket.

En julhyacint som sjunger på sista versen. Här var det svårt att sätta skärpan där jag ville ha den, var den nu egentligen borde sitta…

En fönsterprydnad fångad på håll med solnedgången i bakgrunden.

Till sist. Några av de nypon som klamrar sig fast i buskarna vid altanen. Lite frost, så här dagen till ära.

En strimma av ljus

StefanLämna en kommentar

Jag har fått upp intresset för att med lång slutartid fånga bilar som far förbi på vägen, eller rättare sagt deras strålkastare.

Det är en utmaning att få till det och med lite tur kommer man hem med bilder som sticker ut från de vanliga objekten. Att hitta den rätta platsen för den här typen av bilder är en utmaning i sig. Därför begav jag mig ut i kvällen för att hitta platsen med stort P. Att hitta den i trakterna av Högbrunn är inte enkelt då höga höjder är att föredra och här det både platt och låglänt.

Första platsen där jag ställde upp stativet var mellan Gripenskolan och Gumsbacken. Ute på en gräsplatå mitt i ingenmansland kunde man se mig med blicken riktad mot motorvägen. Säkert en ganska bisarr syn och det hade inte hunnit mörkna riktigt, så jag syntes nog bra därute.

Så här blev resultatet med en bländare på f/29 och en slutartid på 20 sekunder.

Det mörknar ganska snabbt den här årstiden, så medan jag kunde se marken framför fötterna tog jag stativet och begav mig till Lindbacke.

När jag ställde upp och riktade kameran mot värmeverket hade det hunnit mörkna. Här använde jag en bländare på f/20 och en exponeringstid på 20 sekunder. Noterbart är att det var fler bilar som kom från Oxelösund än som var på väg dit.

Från samma punkt vände jag på kameran och tog en bild in mot Nyköping. Samma bländare och samma exponeringstid som ovan. Lite skillnad på ljuset att ha månen i ryggen och i ansiktet.

 

Nästa anhalt var på grässlänten utanför Biostaden som ni ser på bilden ovan. I skydd bakom buskaget ställde jag upp mig och riktade kameran mot viadukten som leder till och från citykärnan. Samma bländare, f/20, fast en exponeringstid på 15 sekunder.

Trafiken började tätna och fick bilarnas strålkastare att göra tätare mönster i natten. Från Teatertorget kunde jag åter rikta kameran mot viadukten, fast från andra hållet än på bilden ovan. Jag valde en bild där bara enstaka bilar passerade. Det blev i mitt tycke lite häftigare när man ser bakljusen från en förbipasserande bil försvinna bakom kröken och den annalkande bilens tar slut precis framför mig. Här använde jag en bländare på f/18 och en exponeringstid på 10 sekunder.

Favoritstället i trakterna av Högbrunn blev den nedan.

På krönet av viadukten och med utsikt från Järnvägsgatan där trafiken var ganska tät med trafikanter som var på väg hem från jobbet. Bländaren var här f/18 och exponeringstiden 20 sekunder.

Mest nöjd med kvällens sejour var jag med bild nummer ett, även om jag hade önskat att fler bilar hade passerat. Ljuset och de stjärnformade gatlyktorna gjorde att just den bilden stack ut från de andra. Fast det är nog inte där jag ställer mig när jag ska återuppta projektet med att fånga bilar i natten. Viadukten är den bästa platsen i trakterna kring Högbrunn, fast den bästa platsen i stan ligger några kilometer från vår bostad. Var får ni gissa er till. Tyvärr är det lite för långt att gå med kamera och stativ, så jag överlåter åt er att fånga strimmor av billjus på denna plats.