En kväll vid Lindbacke

Det här var en kväll med ljumma vindar och en till ett början bra bra underlag för solnedgångsbilder.

Jag såg två motiv framför mig redan när jag hängde kameran över axeln och tog stativet i ett stadigt tag. Jag kan avslöja att inget av motiven fastnade på bild…den här gången.

Lindbacke var mitt första mål och från kullarna var det tänkt att fånga solnedgången över Ryssbergen och Kiladalen. Det var ljumma vindar, en härlig kväll och förvånansvärt mycket folk i rörelse bland kullar och enar.

Över Nyköping sänkte sig skymningen och fick det man såg av stan att lysa i ett varmt sken. Tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild och jag gjorde heller inga tappra försök, eftersom den vyn inte var den jag var ute efter.

När jag tittade ut över Svanviken och bort mot Ärila såg det lovande ut. Tunna moln som redan färgades i solnedgångens färger.

Fast ju längre tiden gick skymde allt tätare moln den sol som sakta försvann bakom träden långt där borta. Under tiden jag väntade på rätt tillfälle, testade jag något jag hittills inte gjort. Jag använde min Nikon D7100:s gaffling-knapp och lade samman fem bilder med den inbyggda HDR-funktionen. Bilden nedan är således framkallad med hjälp av fem bilder med en exponeringskompensation från -2 till +2. En bra funktion när man befinner sig i svåra ljusförhållanden, om än inte så naturlig.

Annars blev det en lång väntan på en solnedgång som aldrig infann sig. Ja, givetvis gick solen ned över Kiladalen, men inte med den färgprakt jag hade önskat mig. Två dagar senare visade sig himlen från sin allra bästa sida och sken upp i en färgpalett som bara en himmel kan visa upp. Då stod jag på jobbet och såg ut genom fönstret med en ledsen och besviken min.

Hur som helst fick jag med mig en del bilder hem och tack vare stativet kunde jag stanna tills det att mörkret sänkt sig.

 

Efter det att nästa bild togs, var tanken den att åtminstone komma hem med ett av de förutbestämda motiven. Nej, inspirationen var borta och den bildidén sparar jag till ett annat tillfälle.

Lindbacke var som sagt välbesökt den här ljumma kvällen. Motionärer som både gick och joggade. Hundägare som rastade sina hundar och så givetvis andra fotografer som var ute i samma ärende som jag.

Lindbacke är en pärla just i utkanten av Nyköping. Bara att gå dit med en fikakorg kan ibland vara mumma för själen. Något fler borde prova på.

 

Lite på avstånd

Vissa djur vill man gärna krypa närmare när man fångar dem på bild, andra håller man gärna lite distans till.

Vid mitt besök vid Gälkhyttedammen för några veckor sedan, syntes många ormar svalka sig i det lite bruna vattnet. Givetvis på lite för långt avstånd och det var därför svårt att fånga dem bra på bild. I vanliga fall håller jag gärna lite distans till ormar, men i fall som detta får de gärna komma lite närmare.

Måsar vill jag gärna ha på avstånd, men de envisas med att hålla till i närheten med sina jobbiga skrik. Vem vet, kanske man råkar tappa en bit sockerkaka på marken. Vid samma Gälkhyttedamm sågs denna mås gå in för landning vid flera tillfällen, för att sedan simma några varv i jakt på något och sedan lyfta mot den ganska klarblå himmelen.

Vid Lindbacke verkar djuren vara sällsynt ”hariga”. Som denna hare som skuttade iväg så fort jag närmade mig.

Tänk om djuren förstod att majoriteten av oss människor aldrig skulle göra dem illa. Fast jag förstår dem. Många människor drar sig inte för att skada och t.o.m. döda för nöjes skull. Småfåglarna vid Lindbacke hörs, men syns sällan. Skygga förstås. Svanar brukar sällan vara skygga, men vid Lindbacke flyger de på behörigt avstånd när de landar och startar ute vid Svanviken.

Apropå svanar och deras förkärlek att röra sig nära människor. Den här var helt omedveten om de människor som satt på berghällarna och väntade på färjan mellan Vikbolandet och Kvarsebo. Det är nästan så man ibland tror att de poserar medvetet, för vackra är de sannerligen.

Vid fiket på Kvarsebosidan, satt flertalet svalor uppradade på taket vid uteserveringen. Svalor syns oftast på håll och är inte särskilt lätta att fånga på bild där de sveper genom luften. Man får därför ta chansen när chansen bjuds och sitter de så här stilla är det bara att bocka och buga.

Lite på avstånd kan man också få se andra saker. Som de här anläggningsarbetarna som håller på vid det nya bilcentret vid Hemgården. Jag tror skyddsombuden skulle ha ett och annat att säga. Min gissning är att arbetarna är inhyrda från ett företag i ett land öster eller söder om Sverige.

Den lilla vasen

Förra inlägget handlade om blommor vi har i vår lilla trädgård. Dagens inlägg handlar om blommor vi haft i framsidans lilla rabatt, men plockat in när de börjat sloka.

Varför inte utnyttja timmarna innan jobbet med att föreviga dem? Ja, varför inte?

Sagt och gjort placerade jag kameran på stativet. Jag använde objektivet som satt på (18-300 mm) och det kanske inte är optimalt för denna typen av bilder. Kanske jag borde ha använt makroobjektivet för att gå riktigt nära, eller möjligen mitt standard (18-55 mm). Hursomhelst blev resultaten ganska trevlig ändå.

Bägge bilderna har samma bländare (f/8), samma ISO (100) och samma brännvidd (48 mm). Däremot skiljde sig slutartiden och mätmetoden.

På bild 1 är slutartiden 1/160 s och här användes matrismätning.

På bild 2 är slutartiden 1/40 s och här har punktmätning använts.

Det mesta handlar om smak. Vill man ha ett något mörkare slutresultat eller ett ljusare? Bägge fyller sin funktion och det är bara den personliga smaken som avgör.