En sammanfattning över den gångna hösten? Nej, det vore att överdriva då den innehållit så mycket mer och är så mycket mer komplex än dessa bilder. Nej, det får bli en sammanfattning av de bilder som inte hamnat i något av de inlägg från den svenska höstens variationer. Natur, stad och hemmets domäner…
Få saker är så vackra och föränderliga som himlar. En tråkig himmel är dock en molnfri himmel. Ledsen att säga så alla soldyrkare, men det är ett faktum och då talar jag ur en fotografs synvinkel, amatör som proffs.
Molniga himlar är däremot en fotografs dröm och de som ägnar sig åt denna underbara hobby förstår vad jag menar.
Bilderna nedan knäpptes under en promenad till Lindbacke. Handhållen kamera är givetvis inte optimalt, men dagens kameror klarar ljussvaga förhållanden väldigt bra och bruset i bilderna är försumbart. Dessutom kommer nog de flesta hellre hem med lite brusiga bilder som kan räddas i något bra bildbehandlingsprogram, än med oskarpa som är utom all räddning.
Det började en söndag i slutet av september. Frugan och jag hade gjort våra inköp på en till oss närliggande butikskedja och var på väg hem med våra kassar. I backen upp mot den omdiskuterade viadukten såg vi hur buskarna som kantar gång- och cykelvägen började skifta färg ordentligt.
Det fick mig att inspireras av ett bloggtema. Varför inte samla bilder på träd och buskar som skiftar färg från sommarens till höstens vackra färger? Sagt och gjort. De senaste veckorna har jag på mina promenader ägnat tid åt att föreviga platser i Nyköping där hösten gjort entré på ett synnerligen påtagligt vis.
Ni som är från Nyköping känner säkert igen platserna. Besökare från andra orter får se andra motiv än de som vanligtvis förknippas med vår stad. Nu kör vi…
Än har inte vintern tagit över höstens plats, så ni kan därför vänta er fler bilder på olika höstteman.
Det blev en lång promenad i varierande terräng. Promenaden tog förstås sin början i hemmet, gick via Hållets/Mariebergs naturreservat till skogen bakom Dammgruvan.
En lång sträcka gick utmed Nyköpingåns fantastiskt vackra omgivning. Strax nedanför Perioden ser man bron som leder över till den östra sidan och så här tidigt på morgonen låg ån kav lugn och man kunde skymta lite dimma längre upp mot den av växtlighet kantade delen.
Varje gång man kommer i närheten av vatten så drar man till sig fåglar som i tron att man kommer med mat landar strax intill. Inte utan att man ibland får lite dåligt samvete när man plockar upp kameran och inte mat.
Från bror på bilden ovan har man en fin utsikt över Nyköpingsån som på den här delen kantas av täta träd. Vill ni fånga höstens vackra färger är det hit ni ska gå. När den omgivande växtligheten skiftar i rött, gult och orange är det fantastiskt vackert, i synnerhet när ån ligger lugn under en klarblå himmel. Lite mulet dagen till ära, men man börjar skönja lite av det som komma skall.
En av de vackrare och lummiga passagerna längs med å-promenaden tar sin början i ena änden av bron. Man går där och finner det svårt att ta till sig fakta om att strax ovanför byggs nya bostäder framför det som kallas Nyköpings problemområde nummer ett. Låt oss hoppas att detta naturreservat och stigen som går genom detta får vara i fred för klåfingriga politiker och arkitektkontor…kanske också från de individer som vägrar respektera andras egendom.
Vackert och lummigt är det.
Strax efter den lilla träbron på bilden ovan kommer man till hängbron som leder över till Hållet och dess del av naturreservatet. Från den bron ser man över till den fjärde bron på denna korta sträcka. Inte den vackraste, men den mest trafikerade.
Det blev att traska runt på de olika motionsspår som korsar skogarna på bägge sidor om väg 53. Syftet var att hitta svamp. Inte att plocka, men väl att fotografera. Som många av er vet, ska växter helst fångas på bild i dess rätta höjd. vad det innebär när man fotar svampar förstår alla. Det innebär att man får lägga sig platt på marken med kameran framför sig. Hade någon passerat hade denne förmodligen fått sig ett skratt i synen av 193 cm Stefan som låg utsträckt på den lite morgonfuktiga marken. Vad gör man inte för konsten?
Flugsvampen är inte ätlig, men kanske skogens mest färggranna och av fotografer mest uppskattade svampart. Omgivningen kanske inte var den roligaste i fallet ovan, men den här flugsvampen var den mest orörda av de jag fann.
Vad svampen nedan heter har jag ingen aning om, inte heller om den är ätlig. Fast den gjorde sig bättre på bild än flugsvampen då de här två stod omgivna av grön mossa.
Så värst mycket svamp fann jag inte och många av de jag fann var söndertrasade av förbipasserande människor eller möjligen djur. Många svampar såg också påverkade ut av det myckna regnandet den sista tiden. Nej, några kantareller stod inte att finna.
Däremot fanns det andra växter som lyste upp där ute i skogen. Det här är en blåklocka…väl…? Jag trodde deras säsong var till ändå och jag trodde inte man kunde finna denna växt mitt ute i skogen. Där ser man min okunnighet när det gäller flora och fauna.
Vad växterna nedan heter har jag ingen susning om. Den ena växer hur som helst på marken och den andra i manshöjd.
Även om antalet svampar att fotografera var låg och även om intressanta upptäckter var ännu lägre, blev det en trevlig runda på någon mil. Det bästa återstod dock och det gjorde att missnöjet med de få svamparna avtog ganska snabbt.
Den här gynnaren satt nämligen länge och väl och bara stirrade på mig och den nöt han/hon hade mellan tassarna. Ett av de sötaste djuren vi finner i skogen?
Lördagens traditionella promenad till Ohlsons bageri bjöd på en kylig morgon (+8°) och en härligt frisk luft. Kameran hängde så klart på axeln och den fick jag glädje av direkt. Över Gripenskolan hängde nämligen en strålande vacker fullmåne och självklart skulle den förevigas och publiceras. Utan stativ och i relativt mörker är det vanskligt att ta bilder på denna himlakropp för att fånga dess egentliga skönhet. Det blir lätt suddiga och utfrätta bilder man får med sig hem. Jag ställde mig bakom ett plank, lade kameran över ena handen för att få rätt vinkel, skruvade upp ISO-värdet, vred på bildstabiliseringen och…
…som väntat blev inte slutresultatet vad verkligheten visade. Den här bilden blev den bästa och efter omständigheterna får jag ändå säga att jag känner mig nöjd, ganska i alla fall.
När jag passerar över viadukten är solen på väg upp och en härligt vacker himmel visar sig över Nyköping. Som gjort för siluettbilder. Här med den västra klockstapeln i blickfånget.
Nedanför viadukten låg Teatertorget öde och det var ännu för tidigt för vattenspelen att vara igång. Synd, för de utgör annars en vacker förgrund när man tar bilder över en öde gågata. För öde låg denna den här tiden på dygnet. Den här tiden på dygnet när många Nyköpingsbor fortfarande ligger och sover och som därmed missar Nyköping när staden är som finast. Klockslaget? Jo, cirka 05:30.
Det blev en promenad till hamnområdet. Som tidigare sagts, är det just hit mina promenader brukar bära. Måste vara vattnet som lockar eller möjligen möjligheterna till varierande och spännande motiv. Spännande är säkert det nya museet, även om det fått utstå en del kritik. Jag lyssnar sällan på vad andra säger, utan väljer att bilda mig en egen uppfattning. Med det sagt, vill jag erkänna att varken jag eller frugan besökt detta än. Det blir säkert i höst/vinter när skogspromenader och trädgårdsarbete läggs i dvala till kommande vår.
Vatten ja. Det är svårt att undvika bilder där omgivningen speglar sig fint.
Nere vid kanotstadion var solen nu på väg upp vid horisonten. En annars enkel och ganska tråkig bild med nötta flaggor i blickpunkten, kan göra sig bra framför en vacker himmel. Zoomar man in på motivet förstärks ofta färgerna i fonden. Som här när himlen bakom flaggorna får sig en extra mättnad.
Till sist ett motiv som förmodligen alla Nyköpingsbor med en kamera har flera exemplar av. Den här bilden sticker inte ut på något sätt, men jag bara känner att vyn måste förevigas varje gång jag passerar här med min kamera. Jag törs lova att det inte är sista gången ni ser den här byggnaden på den här bloggen.
