Etikett: nikon

I brist på snö

Stefan2 kommentarer

Självklart hade jag hoppats på att publicera ett antal inlägg på temat snö. Fast denna snöfattiga vinter får man förlita sig på att omgivningen kan visa upp en annan sida vår stad. Under ett antal promenader har jag kunnat fokusera på annat än snödrivor, vita vidder, frostnupna träd och invånare som frenetiskt skottar bort snö från sina uppfarter.

Som det här trädet som kapats av mänsklig hand.

Nere vid Sågarbacken finns det en del grönska kvar och mitt i denna grönska kan man finna lite färgprakt i form av en växt jag inte kan namnet på.

Mycket regn och detta skapar små vattendroppar som glänser likt iskristaller där de hänger på sina grenar.

Högt vattenstånd och Storhusfallets dån hörs över stora delar av Nyköping när vattnet kastar sig genom dammluckorna.

Kanske inte vatten i denna flaska, men den gör sig på bild…även tom.

Ett motiv som fångats hundratals gånger i olika vinklar, väderlekar och tidpunkter på dygnet. Trots det så funkar det varje gång.

Här ett misslyckat försök att framkalla en illusion av rörelse. Ni som är vana fotografer och kan uppvisa mer lyckade bilder vet hur detta gjorts. För er som inte är lika vana innebär det att man fokuserar på ett motiv, använder en tämligen lång slutartid och så vrider man på fokusringen. Jag ville att huvudmotivet, klocktornet på sitt berg, skulle vara skarpt och resten oskarpt i en illusion av rörelse. Gick så där eller faktiskt riktigt illa.

Då blev jag mer nöjd med bilden på bron som leder över Nyköpingsån eller om jag ska vara petig, underdelen av den.

Dessa sprialtrappor stöter man på lite varstans i stan och i all sin enkelhet gör de sig bra på bild.

Apropå illusioner. På avstånd såg det ut som en groda någon täljt i trä och placerat uppe på en stubbe. När jag kom närmare såg jag att skulpturen föreställer något helt annat. För er som inte sett den, så är den placerad på en stubbe intill ån vid Sankt Anna. Ganska fin tycker jag.

Ännu en liten illusion skapad av vinkeln som bilden är tagen i. Ser ni?

Byggnaden är Sankt Anna och framför detta gamla sjukhus står ett kors till minne av de som avled i denna historiska, men lite kusliga byggnad. Ser ni hur den horisontella delen av korset ser ut att utgöra stommen till övervåningen?

Den gamla och charmiga tågstationen är snart ett minne blott och i dess ställe kommer vi Nyköpingsbor att få se ett nytt och modernt resecentrum.

…och man tröttnar aldrig på den färgprakt som bara en himmel kan uppvisa.

Vill vi ha snö nu? Vill ni att det publiceras inlägg med bilder av nyfallen snö under en klarblå himmel, eller möjligen träd som ramas in i frost och is? Nja, personligen längtar jag efter våren och jag står fast vid att saknas det snö på julafton behöver det inte komma någon alls.

 

 

 

Rundtur

Stefan7 kommentarer

Det här inlägget är en fortsättning på det förra och är således en bildberättelse från söndagen den 1:a december.

Jag nämnde i det inlägget att det inte bara var en jakt på julstämning som fick mig att vandra ut med kamera och stativ vid 5-tiden på morgonen. Syftet var också att visa upp ett Nyköping i decemberskrud och när förnuftiga människor ligger och sover.

Det här inlägget inleds med en bild från Teatertorget och på ljusdisplayen på taket ser ni klockslaget. Då hade jag vandrat från hemmet i Högbrunn och tagit några bilder i Teaterparken. Ni ser också att Storgatan bakom skulpturerna ligger lika öde som man förväntar sig denna arla tid på dygnet.

Via denna öde gågata tog jag mig över ett likaledes öde torg och fram till Nicolaikyrkan där man tänt upp i fönstren på ett charmigt och färggrant sätt.

Det blev några bilder innan jag sneddade över vägen och ned på promenaden intill Nyköpingsån. Det är svårt att ta den promenaden utan att föreviga vyn mot Sparbankshuset och på statyn Svalorna som står där ute i vattnet. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter eller någon annan årstid. Det här är motiv som merparten av alla Nyköpingsbor med en kamera förevigat någon gång och visst är det lätt att förstå dem, förlåt….oss?

Lite längre ned vid ån passeras både Behmbron med sin dekorativa ljusuppsättning och Fiskbron som är omgiven av turistmagneter som Bryggeriet, NK-villan och Nyköpingshus.

Det är väl bara att traska vidare längs med ån och var hamnar man då? Jo, nere vid hamnen dit åtminstone merparten av alla mina promenader leder mig. Från Clarion hotell har man denna underbara utsikt mot hamnbodarna och de gamla industribyggnaderna på andra sidan Hamnvägen.

Tyvärr var trafiken gles, så de tilltänkta ljusstrimmorna från förbipasserande bilar uteblev i de närmaste. I normala fall älskar jag när trafiken är gles, eller t.o.m. obefintlig, men i fotoprojekt som det ovan är fordon ett välkommet inslag i stadsmiljön.

På andra sidan Hamnvägen placerade jag stativet och tog bilden på Hamnmagasinet under en himmel där gryningen sakta började färga himlen i det färgspektra man så gärna vill se.

Ett hamnområde, lika öde som centrala Nyköping och det är inte utan att man längtar efter sommaren då det är liv och rörelse i området. Inte ens en fiskare syntes till på kajen, inte ens en morgonpigg joggare eller hundägare som tvingats ut i kylan. Bara jag och min kamera.

Dags att vända hem till en efterlängtad frukost, men dessförinnan några bilder till. Att gå hem utan någon bild på Silohuset är inte att tänka på. I synnerhet inte när ljusförhållandet är så där att man bara inte kan motstå det.

Snart var jag åter framme vid Teatertorget som var lika öde som det var när jag begav mig ut på rundturen.

När jag var på toppen av den omdiskuterade viadukten började himlen visa sig från dess bästa sida. Vem kan ana att ett annars trist industriområde kan fånga intresset, men även värmeverket gör sig bra när bakgrunden lyser upp trista byggnader i ett trist område.

Nu fällde jag in benen på stativet för sista gången under denna arla promenad…var det tänkt.

Fast när jag med snabba steg tog mig hemåt mot värmen inomhus och den efterlängtade frukosten, råkade jag vända blicken bakåt och såg den här synen.

Då jag inte ville ta några bilder med handhållen kamera, blev det att åter fälla ut benen och så placerade jag mig på gång- och cykelvägen där jag knäppte av några bilder.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Sömn och sena morgnar i all ära, men någon gång bör ni ta chansen och ge er ut i staden när merparten av dess invånare sover. Upplevelsen är något helt annat än under dagen där människor trängs på trottoarer och ljuden från förbipasserande bilar överröstar de fåglar som kvittrar bland buskarna. Givetvis är sommaren att föredra då också dofterna slår emot en på ett helt annat sätt än under dagen, men dit är det tyvärr långt.

 

Konvertera

StefanLämna en kommentar

Nyköpingshus är kanske kommunens mest fotograferade byggnad. Jag skulle tro att de flesta som äger en kamera av något slag har minst en bild av slottet på minneskortet. Därför är det svårt att hitta en egen stil på de bilder man tar, även om många försöker.

Den här bilden är inget mästerverk, men ändå ett försök att fånga byggnaden på ett kanske inte så vanligt sätt.

Vinkeln har vi sett på otaliga bilder, men kanske att ljuset sticker ut från åtminstone den renodlade amatörens alster. Ni vet han/hon som bara kastar upp kameran eller mobilen och knäpper sitt kort. Jag tillhörde just den skaran i unga år, men har höjt min kompetens från den renodlade amatören till den något mer intresserade amatören.

Sedan kan man när lusten tränger på och det finns lite tid över, använda det underbara programmet Photoshop för att konvertera bilden till svartvitt. Vilken version som är bäst får var och en avgöra.

På min gata

StefanLämna en kommentar

På min gata är det ganska lugnt, förutom några som blåser förbi bostaden i alldeles för hög hastighet och att det stjäls cyklar även här. Min bland fler….

Jag kom hem från en eftermiddagspromenad i gråtrist höstväder och möttes av en himmel som började spricka upp. Få fenomen kan vara så vackra och ombytliga som himmelen och när de grå molnen skingrades och visade upp en himmel som gick i rosa ton, var det bara att hämta kameran och knalla ut på gatan igen.

Tänk bara så fort det svänger. Från regntunga, täta och gråa moln till detta vackra himlaspel på bara några få minuter. Det visar att det finns hopp när det ser som allra tristast ut.

Det inte bara visade sig på himmelen att en förändring var på väg. Temperaturmätaren sjönk, det blev kallar och därmed drog dimman in från söder. Den syns lite i vänster bildkant och när jag lämnade min gata och klev in i lägenheten tog det inte många minuter innan dimman tätnat så pass utanför fönstret att gatlyktorna bara skymtade som orange fläckar därute.

Frostbiten

StefanLämna en kommentar

Kroppen har väl inte riktigt vant sig vid de kyliga morgnarna och värmen till lägenheterna har väl inte riktigt bestämt sig för om den ska ge elementen mer kraft eller inte. M.a.o. är det lite kyligt också inne, men så här är det varje år och man får sakta men säkert vänja kroppen vid det faktum att vintern är i antågande.

Att vänja sig innebär att man sakta anpassar kroppen till den förändring i väderleken som infaller varje år. Att ta en kortare promenad en vanligt är ett sätt att vänja sig. Den kyliga morgon när dessa bilder togs blev det en kort promenad runt kvarteret och inte mer. De kvarvarande löven var frostbitna och de löv som hade fallit låg fastfrusna i asfalten.

Sedan visade spår i det frusna gräset att vi människor verkar gå åt den lite mer bekväma och lata livsstilen. Kan man gena några meter så gör man det. Ni har säkert sett de små stigar som bildats på gräsmattor när fotgängare och för den delen också cyklister, väljer att ta en kortare väg i syfte att spara någon meter och någon enstaka sekund.