Traditionen med Nyköpings festdagar håller sig vid liv. Även om dessa dagar bytt namn och till viss del ändrat utseende genom åren, så är dagarna lika populära som alltid. Det finns något för alla åldrar och människor i alla åldrar ser ut att trivas ganska gott.

För vår del har jag, frugan och merparten av våra närmsta vänner valt bort de sena kvällarna där folk trängs vid de olika musikscenerna. För min del undviker jag dessutom gärna trängseln utmed Storgatan och vid alla stånd som står uppställda utmed promenadstråket.

Det jag uppskattar med festdagarna är, förutom den glädje inte minst barn utstrålar, är att sitta ned på en uteservering och titta på förbipasserande. Låter det gammalt och torftigt? Det kanske det är, men ack så trevligt oavsett om man väljer en kopp kaffe eller ett par öl. Här, om någon gång, stöter man på bekanta och träffar människor man inte sett på många år och lite av detta är festdagarnas inre kärna. Möta människor, inleda trevliga samtal, inta ta god mat och umgås bland glada medborgare.

Frugan och jag intog en väldigt god lunch igår fredag och till den intogs några kalla öl och ett par glas vin. När vi satt på uteserveringen såg, träffade och samtalade vi med många bekanta som ilade förbi. Detta tillsammans av vänligt bemötande från personalen och det goda vi åt/drack är lite av det som Nyköpings festdagar handlar om, åtminstone för vår del.

Sedan är det detta med fotograferingen. Denna hobby som överträffar det mesta numera. Bilderna nedan är ett försök att gestalta Nyköpings festdagar 2019 på ett något annorlunda sätt än de traditionella bilderna på artister, stånd (nja, inte så), och åkattraktioner.

Det började tidigt i morse när jag tog min traditionella morgonpromenad. En promenad som skedde på relativt folktomma gator.

Solens första strålar hittade precis över träden i bortre änden av Stora torget. De personer som var ute så här dags kunde jag räkna på ena handens fingrar.

En tur ned till Nyköpingsån och en bild över stans kanske vackraste byggnad visade att Stadshusbron fått en något annorlunda siluett.

De stånd som stod placerade längs med bron började sakta iordningställas inför dagens väntade publiktillströmning. Området kring Åkroken förbereds nu för nya bostäder och därför var platsen tom på de åkattraktioner man annars finner här. Jag tog istället en sväng in på Nicolaiskolans gård för att ta några bilder i morgonljus.

Pinocchio på toppen av karusellen såg lika onykter ut i år som alla de år han stått där i ur och skur. Gå gärna förbi något år och se honom rätt i ögonen. Så har nog jag sett ut de år jag vandrat hem i natten från någon av de musikscener som sprider toner över centrala Nyköping. Ibland kanske jag rent av stått framför någon av dessa scener och diggat som figuren på bilden ovan. Lite av grundställningen för att lira luftgitarr är det nog allt.

Vid Nicolaiskolan står också Prometeus. Den stackaren brukar folk roa sig med. Under kalla dagar har han setts med mössa på, ibland har någon trätt på en kondom på de ädlare delarna, någon idiot har vid tillfällen klistrat märken över hela hans kropp och är det festdagar är han förstås full med slime i alla dess färger.

Bilden nedan tog jag med punktmätning och en exponeringskompensation med minus två steg. Allt för att på ett bättre sätt belysa vagnen som lystes upp av morgonsolen där den stod mitt bland andra fordon i skugga. Kanske en blivande svensk klassiker som omväxling till de traditionella man hittar överallt i landet.

Nedanför Stadshuset har man de senaste åren skapat en uteservering där man både kan fika och äta en bit mat, givetvis nedsköljt med ädla och alkoholaktiga drycker. Ett trevligt initiativ där man har en förträfflig utsikt över folkvimlet ute på torget. Möblerna är vad jag förstår lånade från Refurn nere på Gumbacken.

Ett måste är dessa mobila faciliteter.

Bajamajorna som är ett välkommet inslag för alla som intar urindrivande vätskor vid festliga tillfällen. Ofta är det lång kö till dessa och för att underlätta för folk som köar, har man intill dessa major placerat urinoarer där män kan stå och göra sina behov helt öppet istället för i buskarna. Jag har hittills aldrig sett en kvinna använda dessa, men det borde väl kunna funka?

Från Stadshustrappan såg man musikscenen på torget och på denna scen satt några killar som förmodligen har festdagarnas tråkigaste jobb, möjligen i konkurrens med renhållningsarbetarna. De sitter där hela natten och vakar över utrustningen så att inga illasinnade individer kan stjäla och vandalisera. De gör ett bra jobb och borde ges mer beröm än de får.

Sedan blev det dags att vända hem för en frukost. Vi hade besök av frugans dotter och familj fredag till lördag och självfallet ville de besöka festligheterna i deras forna hemstad. Så därför lite frukost, en kort vila och så upp på stan igen.

Nu var det lite annat. I alla stånden var det kommers, från musikscenen på torget hördes musik när dagens artister repade inför sina framträdanden, tivolit hade kommit igång, uteserveringarna började fyllas med folk och på Storgatan såg det ut så här.

Nu var vi inte kvar så länge. Barnen fick köpa lite leksaker från stånden och nöjde sig med det. När de vandrade hemåt, passade jag på att gå en runda för att få med de sista bilderna på årets Festdagar i Nyköping.

Jag kunde konstatera att alla inte verkade ha lika kul.

Fast de som satt i denna mackapär lät skratten och skriken eka över stan.

Oj, kanske hon tänker…

…och wow tänkte nog barnen som strax efter att bilden togs försökte få ned burkarna.

Jag väljer bort kvällens begivenheter även i år, men riktigt slut är inte dagen. Jag och några vänner ska alldeles strax mötas upp på en av stans restauranger för att där dricka och äta lite gott. Vad som händer under nästa års festdagar får vi se, men något blir det säkert.