Jag tillbringade en heldag med att åka runt i det som är Nynäs naturreservat. Med sina 3 823 hektar är detta ett av Södermanlands största. Naturreservatet erbjuder det mesta i fråga om kultur och historia, så jag delar upp dagen i tre inlägg. Ett med bilder/information om det som ni följare är bekanta med, ett ni möjligen tagit del av och ett som ni, precis som jag, är helt obekanta med. Jag börjar trilogin med välbekanta miljöer.
Läs mer »Etikett: nynäs brygga
Vi hade i alla fall tur med vädret
Efter lördagens regn och tråkiga väder, vaknade vi upp till en söndag med sensommarens alla ingredienser. Redan i veckan som gick planerade vi för en tur till skogen med svamplockning på agendan. En tur som inte riktigt gick som planerat.Läs mer »
Detta är Nynäs: Del 1
Cirka 15 minuter med bil från min uppväxtort Tystberga ligger denna lilla pärla.
Hit åkte ofta mina föräldrar med oss syskon när det var dags att ta sig ett dopp. En väldigt liten badplats som hamnat lite i skymundan från de mer namnkunniga i Nyköpings kommun. Vi älskade att dyka från bryggan ni ser på bilden ovan, inte minst för att den lilla sandstranden ofta var knökfull med badsugna. Sedan dess har man gjort i ordning stället till det bättre och den lilla badplatsen är väl värd ett besök.
Var ligger den då? Jo, här…
En bit från kustvägen mellan Nyköping och Trosa finner man den efter några kilometer på en smal och krokig väg.
Den här dagen var mulen och varken badgäster eller båtägare fyllde luften med sorl, skratt och skrik. Sanningen är att jag hade hela området för mig själv och med tanke på syftet med mitt besök var detta ganska skönt. Jag tog bilen hit när frugan roade sig på annat håll och med på färden fanns förstås kameran.
Nynäs brygga är väl egentligen mest till för båtägare, men är också ett populärt ställe för badgäster. Numera finns ytterligare en brygga där man kan sitta med sin medhavda matsäck, det finns en grillplats vid vilken man kan blicka ut över Östersjön och en nedgående sol om årstiden är den rätta och själva stranden är fin rensad från vass och buskage.
Det enda sällskap jag hade den här dagen var ett svanpar som simmade runt en bit från bryggan ni ser på bilden ovan. Deras vita fjäderdräkt gjorde sig bra mot den mörka vattnet och vassens guldfärgade strån.
Jag rekommenderar en tripp hit, fast då under badsäsongen. Egentligen borde jag kanske inte det, då badplatsen är liten och fylls tämligen snabbt med besökare. Å andra sidan gör jag gärna reklam för sevärdheter i den kommun som förut hette Tystberga.
Jag lämnar Nynäs brygga med en titt i denna glaskula som ofta följer med på mina fotosejourer för att blicka in i nästa turistattraktion i området.
Den årliga turen
Under varje semester brukar en dag ägnas åt en lång cykeltur i vår kommun, inte sällan kring trakterna av orten där jag växte upp, Tystberga.
Gårdagen bjöd på ett perfekt cykelväder. Runt 20°, mulet och relativt vindstilla. Frugan jobbar ytterligare en vecka, så jag lämnade t.o.m. klockan hemma då inga tider behövde passas. Redan vid 8-tiden klev jag in på Frejs bageri och inhandlade matsäck i form av dryck, baconbaguette och småkakor. Morgontemperaturen (16°) skulle säkert avskräcka många från att ge sig ut i linne och korta cykelbyxor, men personligen var det en perfekt inledning på turen.
Det var ingen särskilt häftig trafik och tur var väl det då vägen jag cyklade är i avsaknad av cykel/gång-väg, är ganska smal och saknar marginaler invid dikeskanten. En och annan bil blåste dock förbi, liksom enstaka tyngre fordon.
På vägen mot slutmålet tänkte jag tyst för mig själv hur själva landskapet i Nyköpings kommun är tämligen oförändrat jämfört med när jag var barn. Kommer du utanför centralortens gränser är det precis som om tiden stått still. Något överdrivet kanske, men många av er vet vad jag menar. Urbaniseringen och utvecklingen har många sidor. Vissa gillar det, andra gör det inte. Jag tillhör nog den senaste kategorin och menar att en kommun inte bara består av en centralort där allt ska ske.
En konsekvens av kommunernas bristande intresse för landsbygden kan man skönja på den sträcka jag cyklade. På vägen mellan centralorten och slutmålet passerade jag inte mindre än tre numera nedlagda lanthandlar, Ånga, Helgö och Nynäs. Nu kanske ni anar var jag hamnade på denna dagsutflykt.
Just det…
Stålhästen och jag stannade till vid ett av Södermanlands många slott, Nynäs. Slutmålet var det nu inte riktigt, men bra nära.
Själva slottet har fotograferats från alla de fyra väderstrecken, också av mig. Inte lätt att därför ta bilder som sticker ut, men det är heller inte syftet. Jag föredrar att dokumentera mina äventyr och berätta lite om platserna jag besöker.
Lite kort fakta om slottet som ligger i utkanten av Nyköpings kommun och inom gränsen för Tystberga församling. 1650 uppfördes slottet av Erik Gyllenstierna, friherre och riksråd (kunglig rådgivare) på tiden det begav sig. Sedan 1984 är slottet i Sörmlands landstings ägo och inventarierna ägs av Statens konstmuseer. Den stora trädgården på vänster sida om slottet anlades först i början av 1800-talet efter att ett berg sprängts bort.
Fast nog är slottet vackert, vilka vinklar man än väljer.
Nu är ju Nynäs slott inte bara slottet. Här finns prunkande grönska som bl.a. inramar de få statyer slottsträdgården bjuder på. Det känns ändå som att våren och den tidiga sommaren är bättre perioder för de som älskar blommor. Det kändes helt enkelt lite utblommat, om nu inte torkan gjort sitt till.
Intill slottet ligger Orangeriet som öppnades 1907. Byggnaden har idag en restaurang med fokus på ekologiskt och närodlat. I en av flyglarna finns också en trädgårdsbutik med ett sortiment som skiljer sig lite från många andra.
Bakom slottet ligger det gamla bränneriet som idag inhyser ett vandrarhem.
Brännvinsbränneriet byggdes 1801 och ligger vackert vid Rundbosjön. Har svårt att se många vandrarhem i Nyköpings kommun som har ett vackrare och mer historiskt läge.
Bakom vandrarhemmet ligger den s.k. ”arbetarstan” med sina statarbostäder som idag används som både permanent och fritidsboende. Just att det är permanenta boenden gör att det sällan är populärt att besökare spatserar kring i området. På andra sidan slottet finns numera också bostäder, inhysta i det gamla mejeriet och här kan man också se ett f.d. rökhus och en smedja. Samtliga dessa byggnader syns på bilden nedan.
Vid slottets parkering ligger Oxstallet, Fähuset och logen. Dessa innehåller idag utställningar, café, butik och barnvänliga utrymmen.
Nu har jag inte räknat upp alla gamla byggnader och dessa användningsområden. Svinhuset, snickeriet, kastellet, kvarnen m.fl. Om dessa och de jag nämnt kan ni läsa mer om här.
På den här sidan kan ni se bilder ur kommunens gamla arkiv.
Kul att se så många besökare på slottet. Fördelen med lite mulet och svalt väder är att både lokalbefolkning och turister upptäcker annat än stränder och glassbarer. På bilarna som stod parkerade intill slottet kunde man läsa registreringsskyltar från Tyskland, Belgien, Danmark och Norge. Kul.
Nu finns det också en historik i området runt slottet. Att läsa alla informationsskyltar är mumma för oss som gillar lokal historia och livet i vår kommun långt innan vi föddes. Den här skylten står exempelvis intill vägen precis när man svänger av kustvägen mot slottet.
Kanske svårt att läsa texten, men det låg en skola här. Storängsstugan där elever i årskurserna 1 och 2 gick. De äldre barnen fick gå i Tegelkällan som ligger ett par km från denna plats. Storängsskolan lades ned 1939 och Tegelkällan 1945. Bilden ovan hittar jag inte i bildarkivet, men väl denna bild på Tegelkällan från 1900-talets början.
Storängsstugan kan ses från kustvägen och jag ville se den, fota den och kanske rent av gå in i den. Jag gillar gamla miljöer som bekant. Jag cyklade en smal väg och tänkte på dåtidens elever som fick gå hit från bostäderna i området. Skillnad det mot dagens mobilbundna ungdomar som gnäller om de inte får skjuts några hundra meter till skolan. Väl framme vid skolan och med kameran i högsta hugg, upptäcker jag att det sitter folk i trädgården framför skolan. Den har gjorts om till fritidshus, så där rök denna möjlighet att kliva in i en gammal skolbyggnad från sekelskiftet 1800-1900.
Vidare mot slutmålet passerade jag flera passager till Sörmlandsleden. Bl.a. kan man ta en fin och välskött promenad från Sandviks bad och hela vägen till Nynäs slott. Rekommenderas, inte minst för de vackra landskap man passerar.
Vad var då slutmålet. Jo, detta…
Nynäs brygga, ett av de kustnära områden jag som barn besökte med mina syskon och föräldrar. Det är några år sedan nu och mycket är sig likt idag. Bryggorna med sina båtar exempelvis.
Båtarna som lägger ut mot det för dagen lugna havsvattnet.
Nynäs brygga är också en av Nyköpings få iordninggjorda havsbad. Här kunde man se skillnad nu jämfört med då. Man har slagit gräs, huggit ned träd och gjort det väldigt fint och gemytligt. En klar förbättring mot när jag som liten plaskade runt i vattnet. Som tonåring höll man till på bryggorna och dök på de mest spektakulära sätt för att imponera på tjejerna.
Dagen som var ganska mulen fick uppenbart människor att ägna sig åt annat. Jag var faktiskt helt ensam på stranden och såg när människor gick förbi mot sina väntande båtar. Vad är då bättre än att ta årets första dopp.
Ingen direkt värme i vattnet, men fullt baddugligt. Det kom lite folk senare, men då hade jag torkat och var på väg hem igen.
Den lite vitsige hade nu sagt att det är idioti att cykla 7 mil för att ta sig ett dopp. Till dem kan jag säga att ni inte vet vad ni går miste om när man sitter på en cykel och upplever landskapet närmare än då man sitter i en bil med bilstereon på för fullt. Dessutom kändes bra att komma hem och inse att man bränt ett antal kalorier på sträckan Hemgårdsvägen – Nynäs brygga, för att inte tala om allt det kulturella man upplevt.