Efter lördagens regn och tråkiga väder, vaknade vi upp till en söndag med sensommarens alla ingredienser. Redan i veckan som gick planerade vi för en tur till skogen med svamplockning på agendan. En tur som inte riktigt gick som planerat.

Sagt o gjort. Vi lämnade Nyköping snart efter frukosten och begav oss norrut längs E4:an. En bit ut på den gjorde sig glömskan påmind, då jag kom på att mobilen med betalkorten och körkortet låg kvar hemma. Inte läge att bli stoppad i en trafikkontroll med andra ord.

Nu blev vi inte det och vi körde genom Tystberga i en hastighet som låg strax under den lagliga. Så gjorde vi också resten av dagen. 

Vi kom så ut på den väg som i augusti korades till Sörmlands och Sveriges tredje vackraste väg, Utflyktsvägen. Den utnämnda delen på den vägen går mellan Nyköping och Trosa och rekommenderas varmt till er som besöker vår del av Sverige. Finns mycket att se och många ställen att besöka längs den.

Vi svängde av efter några km och styrde färden mot vad som i folkmun kallas ”grisarna”. Åtminstone är det namnet mina föräldrar använt. Här parkerade vi vår lilla Kia…

…och begav oss ut i den något blöta skogen med våra kassar.

Spindelnäten eller vad det nu är, lyste daggvåta i gräset.

Morgondaggen eller möjligen gårdagens regn, formade pärlor som lagt sig på blad, grässtrån och skogens svampar. Väldigt vackert.

Svampar, fanns det några undrar ni? Mängder, rikligt med mängder…

…av diverse arter, men få, väldigt få kantareller. Det var just kantareller vi var ute efter och mitt bidrag till kommande svampmacka var den här.

Förvisso stor och ståtlig, men ack så ensam i min påse. Frugan hittade några fler och nog ska vi få ihop till varsin macka med smörstekta kantareller. Sanningen är nog att vi lämnade skogen med fler spindelnät i kläderna än svampar i påsarna.

Det mest spännande var den råbock som blängde på mig någon sekund och sedan skuttade skrämd iväg genom skogen. Intet ont anande om att varken och jag eller frugan ens kan tänka tanken på att skada ett djur. Apropå djur hördes ett dovt råmande på avstånd och vid flera tillfällen. Visste jag inte att björnar lyser med sin frånvaro i de sörmländska skogarna, hade jag nog gissat på en. En hjort, en älg eller en tjur från någon av gårdarna i närheten? Vi fick aldrig veta.

Nu var inte svampplockning dagens enda begivenhet. Vi fortsatte ut på vägen och ned mot Sandviks badplats. En av de finaste och bästa utmed Nyköpings och Trosas kuster.

Vi hade med oss korv som vi tänkte grilla. Först tog vi en liten kort tur utmed väggrenen för att se om någon liten kantarell gömde sig i buskagen. När vi gick där och letade, kom en bil med en barnfamilj och parkerade intill vår egen. Givetvis hade de också samma tanke i huvudet som oss. En trevlig stund vid vattnet med medhavd matsäck.

Så där rök chansen att grilla, men det var vackert…

Skam den som ger sig. Vi vet att bara två km härifrån ligger en annan och mycket mindre badplats. Där finns också en iordningställd grillplats. Vi satte oss i bilen och åkte de två kilometerna genom skogen och på den smala väg som leder dit. Väl framme vid Nynäs brygga, som badplatsen heter, upptäckte vi att vi inte var ensamma. En hel del bilar stod parkerade och vi såg framför oss hur grillplatsen ockuperats också här. Vi började spåna efter eventuellt andra grillplatser, men den här gången hade vi tur. De parkerade bilarna tillhörde säkerligen personer som såg sin chans att njuta av vädret i sina båtar.

Grillplatsen var ledig.

Doften av grill hör främst sommaren till, men sensommardagar som denna ligger inte långt efter. Medan elden slukade kol och ved, njöt vi av solen som verkligen värmde och synen av de båtägare som drog iväg ut i skärgården.

Vi hade inga badkläder med oss och jag tror att vi bägge ångrade det valet. Vattnet kändes så pass skönt att ett dopp inte hade suttit i vägen. Inte minst hade ett svalkande dopp rensat kroppen från versnäten som hängt med sedan svampskogen.

Så hade elden skapat en härligt fin glöd och vi kunde lägga på korvarna. Visst, vi glömde senapen hemma och likaså våra grillpinnar, men det glömde vi snabbt då mat och dryck lät sig väl smaka.

Ordet livskvalitet beskrivs bland annat så här på Wikipedia. ”Begreppet används vid jämförelser mellan olika metoder för botande av sjukdomar”. Jag, eller rättare sagt vi, har svårt att finna ett bättre sätt att läka kroppen, glömma allt mörker vi dagligen matas med i nyhetsväg och mildra den stress som arbetslivet begåvar oss med, än att bege sig ut i naturen.

Med en vy som denna avslutades denna söndag. Svampmackan väntar och även om allt inte gick vår väg, så hade vi i alla fall tur med vädret.