Dags att lämna Mora och återvända till Nyköping. Efter att ha upplevt det ständiga trafikkaoset genom lilla Rättvik, så var det skönt att lämna den hårt trafikerade väg 70 och ta en betydligt mindre väg förbi mysiga småbyar och ett oerhört vackert landskap, mot en välbesökt plats ovanför Siljan.Läs mer »
Etikett: resor
Turist i Mora
Jag vet inte om Mora lever upp mest på vintern eller sommaren, då mina besök på orten bara skett under den pågående årstiden. Staden är expansiv och lever mycket på turism, oavsett vinter eller sommar.Läs mer »
Längtan bort
Jag tittade upp mot himlen och såg ett flygplan passera mot okänt mål. Det blev en blick med lite avund i ögonvrån.Läs mer »
Pisa -> Cinque Terre
Cinque Terre (fem byar) är ett oerhört vackert område vid den toscanska kusten. Byarna som härstammar från medeltiden är små och mycket otillgängliga. Besöket i Cinque Terre var från början inte planerad, men en arbetskamrat till frugan hade besökt Pisa någon månad innan oss och gjorde då en dagstur hit. Hennes berättelse lockade och vi bestämde oss i god tid före avresan till Pisa, att ett besök i denna av UNESCO klassade världsarv skulle stå på agendan. Tack Gunnel från Tystberga.
Efter ett besök på Facebook framgick det att en vän från Tystberga, hade varit i Pisa med fru och vänner. Jag skickade ut frågan om han kunde rekommendera något i omgivningen. Svaret kom och han tipsade varmt om Cinque Terre där det visade sig att de bodde under sin semester. Ett samtal med frugan och vi insåg att en dagstur skulle vara för kort, då vi både ville besöka samtliga fem byar och vandra i de skyddande bergen. Vi beslutade oss därför att gå in på hotels.com och leta efter lediga rum i någon av byarna. Vi fick ett och därför satte vi oss på tåget till La Specia, varifrån vi fick ta ett annat lokaltåg som tog oss de fem byarna vid kusten. Tack Ywert Ohlson, ditt tips inspirerade och gav oss två härliga dagar.
Jag tänkte berätta lite om de fem byarna, men det blir inte i kronologisk ordning, utan i den ordning de ligger och börjar längst norrut med…
Monterosso
Monterosso är den största av byarna med sina cirka 1 500 invånare. Här är frekvensen av turister som störst, kanske främst för att byn har den enda riktiga badplatsen av de fem. Byn som är omgiven av oliv- och vinodlingar består av en gammal och en ny del. Den nya delen har ett antal 3-stjärniga hotell och ett antal exklusiva butiker. Monterosso är också den minst kuperade i Cinque Terre och passar bra om man bara vill strosa runt, äta och dricka något vid strandrestaurangerna eller ta sig ett dopp.
Nedan ett litet bildspel.
Vernazza
Vernazza anses vara den mest pittoreska byn i Cinque Terre och en av de vackraste i hela Italien. Vernazza är mer kuperat än Monterosso, men ändå inte lika mycket som ett par av de andra byarna. Staden är full av fornlämningar som ringmuren och borgen Dornia som tornar på en bergsklippa. Här kom vi att göra två besök, precis som i Monterosso ovan. Mer om detta senare.
Här ett bildspel.
Corniglia
Den minsta, lugnaste och på sitt sätt charmigaste av de fem byarna är Corniglia. Byn ligger uppe på en platå, 193 m.ö.h. Bara att ta sig dit kräver att man tar sig 377 trappsteg upp från tågstation. Väl där upptäcker man att den lilla byn också är den mest kuperade av de fem. Här stannade vi bara för en fika och en kort titt bland smala gränder och vinodlingar som kantar byn.
Ett litet bildspel från byn.
Manarola
Manarola kallas den romantiska byn och härifrån utgår vandringsleden Via dell’Amore (kärlekens stig). Även Manarola är kuperad och huvuddelen ligger på en klippa, 70 m.ö.h. Byn har ingen hamn, så byns alla båtar dras därför upp på land och placeras längs med huvudgatan. Byn är också känd för den ljusmanifestation där byns invånare med tända ljus i händerna, vandrar från San Lorenzo-kyrkan, längs med huvudgatan och ner till vattnet. Det sker den 10:e augusti varje år.
Ett litet bildspel.
Riomaggiore
Det var i Riomaggiore vårt hotell låg. En bit upp på den kuperade huvudgatan med utsikt över Medelhavet. Byn ligger i en ravin och är som sagt väldigt kuperad. Det kräver sin man att mad resväska ta sig från station och upp till hotellen och lägenheterna. Nu reste vi lätt, men vi såg de som stönade uppför backen med resväskor släpandes efter sig. Även i Riomaggiore är hamnen så liten att man placerar sina båtar i neder delen av byn. Riomaggiore är efter Monterosso den by där flest turister övernattar och där utbudet av restauranger är som störst.
Ett litet bildspel.
Innan vi satte oss på någon av dessa restauranger, gjorde vi som många andra. Vi gick till klipporna vid vattnet och tittade.
Jodå, många tittade och fotade måsen på bild (bilden tagen av frugan). Även om den väldigt tama måsen tyckte han var kvällens stjärna, var det något helt annat hundratalet människor väntade på, nämligen…
Just det, solnedgången. Man bara inte kan lämna en turistort utan att komma hem med bilder av en fantastisk solnedgång. Nedan ett bildspel med olika inställningar.
Nu var det dags att äta och vi tittade hungriga på de menyer som satt utanför restaurangerna. Allt handlar om fisk i Cinque Terre, åtminstone när det gäller lite finare restauranger. På de enkla kan du köpa pasta och pizza-slice som inte alltid smakar så bra. Vad sägs om friterad bläckfisk, kokt ansjovis, grillad krabba etc.
Nja, maten föll oss inte i smaken och definitivt inte priserna. Vi valde att avstå dessa lite finare restauranger, till vilka det förövrigt var lång väntetid till de bästa borden. Vi knallade istället uppför huvudgatan och slank in på ett pizzahak (typ våra korvkiosker) där vi köpte varsin pizza-slice och en flaska vin som vi sedan delade på hotellrummet. Lite charm i det också. Tänk om vi i Sverige kunde köpa med oss en flaska vin eller en kall starköl när vi stannar till vid den lokala korvkiosken.
Två härliga dagar i Cinque Terre var över och vi satte oss på tåget tillbaka till Pisa. Fast inte riktigt.
I nästa inlägg är vi på vandring….
Pisa – staden
Frugan och jag planerade för en semestertripp redan i höstas. Efter en del funderingar föll valet på Pisa och den 12:e maj satt vi på Swebus med riktning Arlanda för vidare färd ut i Europa.
Sommaren är här, troligen på tillfälligt besök, men den svenska sommaren får vänta någon vecka. De kommande inläggen kommer att handla om vår resa till Pisa och de utflykter vi gjorde.
Vi anlände Pisa sent på eftermiddagen, tog det förarlösa tåget in till Pisa central och där stod vi ett tag och försökte lista ut vägen till vårt hotell. Dagens teknik gör att man med mobilapparnas hjälp kan leta sig från punkt A till punkt B med ganska god precision, även i städer man aldrig besökt. Vi hamnade mitt i en musikfestival i stadens centrum, men den hade vi varken ork eller tid att bevittna. Efter några avsteg från tilltänkta färdväg och cirka 40 minuters promenad var vi framme vid vårt hotell.
Hotellet som heter Doumo ligger innanför murarna och bara hundra meter från Pisas största begivenhet, det lutande tornet. På de två bilderna nedan syns tornet från hotellet takservering och området bortom gamla stan med de Apuanska bergen i bakgrunden.
Det lutande tornet är för Pisa vad Eiffeltornet är för Paris och Big Ben för London. men precis som i Paris och London finns det mycket annat att se i denna klassiska miljö. Till tornet och andra begivenheter tänker jag komma till i nästa inlägg. Här tänker jag berätta lite om staden och visa lite bilder på det vi såg.
Pisas historia sträcker sig till 180 f.Kr. och var då en koloni som lydde under det romerska väldet. Staden blev snart en av dåtidens viktigaste handels- och sjöfartsstäder, men har också genom århundradena genomgått en rad krig mot andra provinser i området, som Genua och Florens. Pisa är omgiven av höga stadsmurar som skyddade staden och dess invånare från dåtidens fiender. Idag syns murarna bäst på den västra sidan av staden, där också majoriteten av Pisas sevärdheter är belägna.
Pisa som delas av floden Arno har idag cirka 90 000 invånare och är en viktig studentstad. Strax bortom staden ligger som sagt de Apuanska alperna med sin högsta topp Monte Prado (2 050 m.ö.h.) Ni kan se bergen på många av de bilder jag publicerar.
Staden kännetecknas också av smala gator och gränder. Något som förbluffade åtminstone mig var hur nedklottrad staden är, hur slitna byggnaderna verkar vara och hur svårt det måste vara för rullstolsbundna och gamla människor att ta sig fram på trottoarerna. Någonstans hörde vi att Pisa är för pisanerna (benämningen på invånarna) och inte för andra och lite i det ligger det förmodligen.
Här följer ett bildspel med bilder från staden.
Trånga gator ja. Jo, det fanns det gott om och den italienska trafiken är ökänd. Inte brydde sig bilisterna om att det gick människor på de smala gatorna. Tack o lov var de flesta enkelriktade, men det gällde ibland att ha ögon i nacken.
Små och trånga gränder fanns det också gott om och dessa kunde vara riktigt charmiga, om än lite nedsmutsade och med väggar som kantade fulla med klotter.
Hela staden är full av restauranger, barer och uteserveringar. Ute i Europa är det mer vanligt att man äter ute än hemma. I mina ögon sett ett trevligt inslag i stadsbilden, även om vi i Sverige börjar förstå tjusningen med att äta ute och umgås med andra.
Vi hade bokat in oss för sju dagar i Pisa. Två utflykter hade vi planerat i ett tidigt stadium och vi sa till varandra att detta var tur. Sju dagar i Pisa är lite för mycket (tänk er sju dagar i Södertälje) och jag skulle rekommendera er att istället ta en långweekend om ni har planer på att resa hit…om ni nu inte som vi, tänker besöka andra kända mål i trakten. Till dessa återkommer jag, men avslutar detta inlägg med ytterligare ett bildspel från Pisa och det man kan se och göra.