Frugan och jag planerade för en semestertripp redan i höstas. Efter en del funderingar föll valet på Pisa och den 12:e maj satt vi på Swebus med riktning Arlanda för vidare färd ut i Europa.
Sommaren är här, troligen på tillfälligt besök, men den svenska sommaren får vänta någon vecka. De kommande inläggen kommer att handla om vår resa till Pisa och de utflykter vi gjorde.
Vi anlände Pisa sent på eftermiddagen, tog det förarlösa tåget in till Pisa central och där stod vi ett tag och försökte lista ut vägen till vårt hotell. Dagens teknik gör att man med mobilapparnas hjälp kan leta sig från punkt A till punkt B med ganska god precision, även i städer man aldrig besökt. Vi hamnade mitt i en musikfestival i stadens centrum, men den hade vi varken ork eller tid att bevittna. Efter några avsteg från tilltänkta färdväg och cirka 40 minuters promenad var vi framme vid vårt hotell.
Hotellet som heter Doumo ligger innanför murarna och bara hundra meter från Pisas största begivenhet, det lutande tornet. På de två bilderna nedan syns tornet från hotellet takservering och området bortom gamla stan med de Apuanska bergen i bakgrunden.
Det lutande tornet är för Pisa vad Eiffeltornet är för Paris och Big Ben för London. men precis som i Paris och London finns det mycket annat att se i denna klassiska miljö. Till tornet och andra begivenheter tänker jag komma till i nästa inlägg. Här tänker jag berätta lite om staden och visa lite bilder på det vi såg.
Pisas historia sträcker sig till 180 f.Kr. och var då en koloni som lydde under det romerska väldet. Staden blev snart en av dåtidens viktigaste handels- och sjöfartsstäder, men har också genom århundradena genomgått en rad krig mot andra provinser i området, som Genua och Florens. Pisa är omgiven av höga stadsmurar som skyddade staden och dess invånare från dåtidens fiender. Idag syns murarna bäst på den västra sidan av staden, där också majoriteten av Pisas sevärdheter är belägna.
Pisa som delas av floden Arno har idag cirka 90 000 invånare och är en viktig studentstad. Strax bortom staden ligger som sagt de Apuanska alperna med sin högsta topp Monte Prado (2 050 m.ö.h.) Ni kan se bergen på många av de bilder jag publicerar.
Staden kännetecknas också av smala gator och gränder. Något som förbluffade åtminstone mig var hur nedklottrad staden är, hur slitna byggnaderna verkar vara och hur svårt det måste vara för rullstolsbundna och gamla människor att ta sig fram på trottoarerna. Någonstans hörde vi att Pisa är för pisanerna (benämningen på invånarna) och inte för andra och lite i det ligger det förmodligen.
Här följer ett bildspel med bilder från staden.
Trånga gator ja. Jo, det fanns det gott om och den italienska trafiken är ökänd. Inte brydde sig bilisterna om att det gick människor på de smala gatorna. Tack o lov var de flesta enkelriktade, men det gällde ibland att ha ögon i nacken.
Små och trånga gränder fanns det också gott om och dessa kunde vara riktigt charmiga, om än lite nedsmutsade och med väggar som kantade fulla med klotter.
Hela staden är full av restauranger, barer och uteserveringar. Ute i Europa är det mer vanligt att man äter ute än hemma. I mina ögon sett ett trevligt inslag i stadsbilden, även om vi i Sverige börjar förstå tjusningen med att äta ute och umgås med andra.
Vi hade bokat in oss för sju dagar i Pisa. Två utflykter hade vi planerat i ett tidigt stadium och vi sa till varandra att detta var tur. Sju dagar i Pisa är lite för mycket (tänk er sju dagar i Södertälje) och jag skulle rekommendera er att istället ta en långweekend om ni har planer på att resa hit…om ni nu inte som vi, tänker besöka andra kända mål i trakten. Till dessa återkommer jag, men avslutar detta inlägg med ytterligare ett bildspel från Pisa och det man kan se och göra.