Det är innanför dessa massiva murar de finns, majoriteten av Pisas sevärdheter. Framför allt finns de kring Piazza del Duomo som sedan 1987 finns på Unescos världsarvslista.

Det lutande tornet

Det är svårt att undgå Det lutande tornet som syns över stora delar av staden och som på många sätt symboliserar Pisa.

1173 påbörjades byggandet och det tog nästan 200 år innan det färdigställdes. P.g.a. markförhållandena började tornet luta långt innan det var färdigbyggt. Det sågs då som ett misslyckande, men tänkt om dåtidens byggherrar kunde ana vilken turistmagnet det 55 meter höga tornet utgör idag. Mellan 1990 och 2001 genomfördes ett omfattande restaureringsarbete för att på så vis förlänga dess livslängd. Innan detta arbete påbörjades lutade tornet 5,5 grader som mest och var stundtals stängt för turister av den anledningen.

Redan första morgonen var vi tidigt uppe för ett besök. Vi var nästan ensamma och kunde både röra oss fritt och ta bilder utan att en massa asiater, irriterande skolklasser och andra sprang i vägen för kameran. Det ska sägas att tornet ser ut att luta olika mycket beroende på var man står. Den första bilden togs tidigt på morgonen och från den vinkeln ser inte lutningen så märkvärdig ut.

Den andra bilden togs senare på eftermiddagen och från en helt annan vinkel. Man ser inte bara att turisterna hade börjat flockas, utan också att tornet har en annan lutning.

Har ni sett bilder från Pisa, har ni sett världens kanske tråkigaste fotoprojekt. Jag talar givetvis om människor som på olika sätt framträder framför tornet där de antingen stöttar det, försöker putta omkull det eller på andra sätt ser sig själva intressanta projekt. Tro mig, jag försökte verkligen undvika denna fälla. Jag försökte verkligen….men lusten tog överhand och det fick bli en enkel variant på alla de tusentals ni garanterat sett.

Uppför tornet

Ska man göra besök i det lutande tornet och även de närliggande byggnaderna, måste man boka tid och köpa biljetter långt innan. Köerna ringlar sig långa utanför. Vi valde att bara besöka det mesta kända byggnadsverket efter att tidigare på förmiddagen bokat tid.

Det är branta, lite lutande och slingrande trappor som leder upp till utsiktsplatsen.

Det var många som stönade när de tog sig de 296 trappstegen upp och många som kände sig yra när de tog samma trappor ned. Alla miljontals fötter som trampat här har gjort trapporna nötta och på sina håll ganska hala. Det stora problemet uppstod dock när man mötte besökare som antingen var på väg ned eller upp med tidigare respektive senare insläpp.

Väl uppe var det en härlig syn som mötte. På ena sidan av tornet syntes Piazza del Duomo och dess andra begivenheter.

På andra sidan hade man en fin vy över stadens taknockar och bort mot de Apuanska bergen.

Inte långt från tornet ligger hotellet där vi bodde. Det syns i mitten av bilden, prydd av flaggor och med takserveringen högst upp.

Den höga staty som är placerad på den välklippta gräsmattan nedanför tornet såg ganska liten ut från dryga 50 meters höjd.

Runt om denna utsiktspunkt hängde klockor. Här en av de mindre varianterna.

Domkyrkan och dopkapellet

Alldeles intill det lutande tornet står två andra vackra byggnader. Vi hade gärna besökt dem, men köerna var för långa och väntetiden för stor.

Domkyrkan byggdes 1063 till 1118 och uppfördes till minne efter ett vunnet sjöslag mot saracener från Palermo.

Oerhört vacker byggnad i vit marmor och rikligt dekorerad. Visst hade vi gärna trätt i i innandömet som tydligen ska vara mäktig, men…

Längst ut i området ligger dopkapellet från samma tidpunkt som domkyrkan. Battistero di San Giovanni inhyser en enorm bassäng i vilken man döpte människor på tiden det begav sig. Även denna byggnad hade varit värd ett besök.

Framför nedanstående bild ligger Camposanto, en kyrkogård från 1100-talet där man begravde några av Pisas mest prominenta invånare.

Camposanto

Begravningsplatsen som anlades i slutet av 1100-talet. En fyrkantig byggnad med en välansad trädgård i mitten.

Naturligtvis kostade det att gå in. Fördelen var att tillströmningen av turister var betydligt mindre i denna byggnad än i övriga kring Piazza del Duomo. När vi trädde in i salen möttes vi av en vidsträckt sal med marmorgolv och fantastiska skulpturer intill väggarna.

Det märks av Pisas mer betydande invånare ligger begravda här, för snacka om att kistorna, sarkofagerna och minnesplattorna var påkostade och rikligt utsmyckade. Vissa var stiliga, andra ståtliga och en del nästan otäckt groteska. Nedan ett bildspel på de gravplatser som stod på pelare, var inmurade i väggarna och nedsänkta i golvet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Som de flesta antika byggnadsverk, behöver också de välbesökta turistmagneterna i Pisa renoveras. När vi var där höll man på att renovera de fantastiska freskerna som pryder väggarna i denna ståtliga begravningsplats. Jag kan tänka mig att det är ett roligt, men oerhört tidskrävande jobb. De män och kvinnor som jobbade med detta kommer säkerligen att känna sig stolta när allt står färdigt, om si så där några år.

Den botaniska trädgården

Mellan vårt hotell och Piazza del Duomo ligger världens äldsta botaniska trädgård. Intill Pisas universitet ligger trädgården som anlades redan 1544.

Åker man till södra Europa i mitten av maj känns det som att mycket redan är utblommat. Den känslan fick man också i trädgården. Dessutom hängde vi på låset och var först av alla besökare och den tiden på dygnet höll sig fortfarande många växter i sovläge. Fast det var en fantastisk trädgård med ett växthus som innehöll världens alla kaktusarter, ett växthus med tropiska växter och en stor trädgård full av vackra blommor, dammanläggningar, kryddor och annat. Även om inte växtligheten spirade för fullt, fanns det mycket vackert att skåda. För att inte tala om dofterna. Tyvärr går dessa inte att återge, men förhoppningsvis ger bildspelet en liten glimt av det som gav oss ett par trevliga timmar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu var inte Pisa vårt enda mål. Två resor till andra områden stod på agendan och till dessa återkommer jag i nästa tre inlägg.