Etikett: sparbankshuset

Vårkänslor

StefanLämna en kommentar

Jag tog ledigt från jobbet i mellandagarna. Inte planerat från början, men jag kom på andra tankar då jag visste att det skulle bli lite stiltje i verksamheten och att det känns skönare att vara ledig ju äldre man blir. Nu är jag inte gammal i mina ögon. Jag känner mig som trettio och ser ut som sjutton, vilket alltid är en tolkningsfråga.

Hursomhelst, ägnades onsdagen åt en lång promenad och med på färden var förstås kameran. Att det stod den 27:e december i almanackan möttes med en axelryckning. Känslan var närmare den man har när våren knackar på dörren och snön smält bort med de karakteristiska översvämningarna som följd.

Bilden på slottet har väl knappast karaktären av en vinterdag i ett av världens nordligaste länder?

Visst är det mer vår än vinter över bilden? Jag är ingen större beundrare av vinter, kyla och snö, men nog tusan känns det märkligt att vandra omkring i ett Nyköping som mer liknar en dag i maj. Nere vid hamnen var känslan densamma och man såg nästan framför sig hur restaurangerna i området iordningställdes för årets första gäster.

På våren brukar det vara översvämning kring Vattensportens hus. Så var fallet även nu och det leder osökt till tankarna på dessa sjönära tomter som numera är så hett eftertraktade.

Lite längre bort med hamnpromenaden blev det än mer tydligt och här fick jag chansen att leka lite med bilder tagna i motljus. Den formen av fotografering är inte bara till ondo, tvärtom faktiskt.

Sankmark brukar innebära spår av människor som märks av för tid och evighet. Huruvida bilisten bakom dessa spår insåg att däcken på fordonet lämnade djupa spår i gräsmattan, får vi aldrig veta. Människans inverkan på naturen gör sig tyvärr påmind allt oftare och på allt fler ställen.

Nu lämnade jag hamnen och på vägen hem bestämde jag mig för att passera en ofta besökt plats i centrala Nyköping. Fast på vägen dit stannade jag till vid All Helgona kyrka och tog några bilder. Det här med kyrkor och kyrkogårdar ni vet.

Ovan vy på Prosten Pihls gård har jag inte sett ofta och en av utmaningarna som amatörfotograf är att hitta just de där vinklarna och vyerna som få andra gjort. Inget att orda om egentligen och ingen uppseendeväckande bild, men det ger hobbyfotograferandet en extra touch.

Storhusfallet kan vara magiskt under kalla vinterdagar när fukten från fallet sveper in hela Sågarbacken i is och gör hela området till en scen som hämtad ur en fantasyfilm. Så var inte fallet nu och jag misstänker att vi får vänta ett tag till.

Fast när kylan, snön och isen håller sig borta, passar andra på att leva upp en sista gång. Frodig grönska dagarna mellan jul och nyår. Hmmm…

Sparbankshuset har vid tillfällen röstats fram som Nyköpings vackraste byggnad. Kan bara hålla med och bilden blir inte sämre av att jag tog den under Nyköpings vackraste träd, den stora blodboken som står där mäktig intill Storgatan.

Sparbankshuset kan man ta bilder på året om, men boken förevigar man med förkärlek på våren och sommarn. Det ämnar jag göra nästa år.

Lite längre fram på Å-promenaden ligger det gamla industriområdet Forsen med sina spännande byggnader. En av dessa lyser ständigt gult och den bilden fick bli promenadens sista…

…men ändå inte. Varför inte avsluta denna ”vinterdag” med bilden av en ros som fortfarande uthärdar vinterns ankomst.

Innan du vaknat

StefanLämna en kommentar

Det var en fantastisk söndagsmorgon, förmodligen någon timme innan du vaknat.

Jag kastade mig på cykeln innan frukosten och över axeln hängde kameran och på pakethållaren satt stativet fastspänt. På agendan stod en fototur med långa slutartider och stort skärpedjup. Målet var att fånga vatten och moln i de silkeslena skepnader man kan se proffsen uppvisa. Det gick så där och till mitt försvar ska sägas att mörkret gör det svårt att hitta skärpan och att ovanan vid de lite kyliga morgnarna gjorde att intresset för manuellt läge var låg.

En folktom storgata fångade mitt första intresse. Som ni ser på den elektriska klockan på Länsförsäkringars tak, användes en ganska lång slutartid.

Det första riktiga stoppet blev annars vid hamnbassängen där restaurang Hamnmagasinet var belyst med rött morgonen till ära. Färgen på belysningen skiftar från dag till dag, som en del av er kanske märkt.

Det är svårt att inte hamna vid kanotstadion när man tar sina fotorundor. Det spelar ingen roll om det är sommar, höst, vinter eller vår. Det är något visst med vatten, så är det bara. Restaurang Piren och det forna speakertornet är ett av Nyköpings mest fångade motiv, det är något jag nästan kan lova. Visst gör sig byggnaden, oavsett om den ståtar under en klarblå sommarhimmel, en tidig höstmorgon eller som fond till en kanottävling på banorna.

Den kilometerlånga piren har också sin charm. Inte bara för att den är underlag för trevliga promenader eller plats för fisketävlingar, utan den gör sig också bra i fotosammanhang.

Det ville sig inte riktigt med molnen och vattnet. Den där silkeslena ytan fick lysa med sin frånvaro, fast visst kan man skönja lite molnstrimmor som skapas av den långa slutartiden. Jag försökte använda ett ND-filter för att minimera ljusinsläppet, men upptäckte att kameran hade svårt att fokusera i auto-läget och lat som jag var skruvade jag av det istället för att använda den manuella fokusen. Det lär bli fler tillfällen och då kanske jag inte är lika tidspressad som jag var den här morgonen.

Gång- och cykelvägen mot Brandholmen lyses upp av lampor till vänster om gryningen som stiger över bukten och utloppet mot Östersjön. Jag hade kunnat tänkt mig lite morgondimma som skapade lite mer magi i bilden, men känner mig ändå ganska nöjd med bilderna jag fick med mig hem.

Från hamnen tog jag sedan cykeln upp mot Storhusfallet, ett motiv som inte sällan kan ses på bloggar, Facebook- och Instagraminlägg. Innan jag kom dit stannade jag för att ta denna bild. En av de mer vackra gatorna i Nyköping.

Jag skönjde vissa svårigheter med att ta bilder på fallet. Det gick inte att gå så nära som jag hade velat p.g.a. kondensen som bildades och vattendropparna som slog direkt mot linsen. Jag höll mig lite på avstånd och hade ganska svårt att få till fokus. Vattenfallet var tänkt att vara oskarpt, men jag hade hoppats att omgivningen skulle vara lite mer skarp. Det såg så bra ut i kameran, men det inte förrän man öppnar bilderna hemma som man upptäcker om motivet blev lyckat eller inte. Ja, ni ser själva.

Ska erkänna att flera bilder fick kastas direkt och tyvärr blev så också fallet med de bilder jag tog på Storhusqvarn. Att fota i mörker med långa slutartider är inte alldeles lätt.

En annan vacker byggnad i centrala Nyköping är Sparbankshuset. Det blev mitt nästa mål och nu stod solen högre på himmelen och med hjälp av gatubelysningen gick det lättare att använda autofokusen.

Blickade jag till höger från min position såg jag ut över Nyköpingsån där solen gjorde sitt bästa för att lysa genom molnen.

Cirka 90 minuter använde jag till denna arla cykeltur. Värt det? Definitivt!

Jag har sagt det förr. Ge er ut i omgivningen under tidiga morgnar och ni finner ett Nyköping ni annars går miste om. Stillheten, tystnaden, dofterna och givetvis de vackra himlarna. Motionen man får är självklart inte att förakta och har du en kamera med på promenaden/cykelturen, blir den än mer intressant.

Fast i sanningens namn. Den vackraste himlen visade sig när jag nästan var hemma. Jag önskar att jag hade stannat vid hamnen och inväntat denna, men hungern tog överhanden och med en bild från en handhållen kamera får detta avsluta det här inlägget.

Nästa inlägg blir lite mer gråmulen, men icke desto mindre spännande.

 

Från öst till väst

Stefan2 kommentarer

Ska erkänna att jag inte har någon riktig koll på väderstrecken, men tror mig veta att långpromenaden tog mig från östra sidan av Nyköping till den västra.

Hamnen förstås, var annars hamnar man på sina promenader. Även om området inte sjuder av samma liv som under sommaren, är det ändå ganska mycket folk i rörelse. Mest då för motionens skull och inte den kalla ölen, glassen eller den goda middagen på något av matställena i hamnområdet.

Gångvägen intill kanotstadion blev min utgångspunkt och promenaden bort till hamnbassängen blev så varm att jackan åkte av. Sensommarvärmen gjorde sitt till för att göra motionsrundan så angenäm som möjligt.

Fast den här anden verkade inte riktigt trivas i vattnet. Fast sanningen är nog att hon räknade med ett litet skrovmål. Tyvärr, hade jag inget att bjuda på. Snålvarg tänkte hon nog när hon ruskade av sig vattnet efter hoppet upp på stentrappan.

Lite långväga besök hade man för dagen, man vad och varför lyckades jag inte lista ut. Förövrigt är anden på bilden ovan, den and som hoppade upp på stentrappan framför mig.

Jag undrar vad de boende i de nedersta våningarna i silohuset tänker idag? Hade de räknat med att få nya bostäder inpå knuten som alla skymmer sikten mot hamnen? Vet inte, men svaret är förmodligen nej. Nu ska vi kanske få se nya huskroppar intill de nyligen byggda, vissa högre än de befintliga intill kajkanten. Debatten går het. Vill Nyköpingsborna se ett mini-Manhattan på Spelhagen eller är det ett nytt parkområde som lockar? Åsikterna går isär och för tankarna till Åkroken där man gav sig tusan på att bygga ett parkeringsgarage med tillhörande bostadshus, istället för att göra en vacker stadspark med bänkar och kanske någon uteservering.

Nåväl, husen speglar sig ganska fint i vattnet…

…och i vattenpölarna.

En av de vackraste platserna i centrala Nyköping, är i mina ögon Östra torget. Omgiven av All Helgona Kyrka och gamla byggnader ligger det lilla torget. Få som passerar tänker nog på dess skönhet, men stanna till någon gång och ser omkring. Den här platsen är väl vad vi i Nyköping med rätta kan kalla ”Gamla Nyköping”. Tyvärr saknas idag synen av ett kärt landsmärke. Ni från stan vet vilket. Även om man nu bygger upp klockstapeln, som kommunledningen lovat, kan något nytt aldrig ersätta det gamla originalet.

Posten Pihls gård är bara en av den gamla arkitektur som finns bevarad.

Från Östra Torget gick promenaden nedför Östra Trädgårdsgatan mot Korsbron där några av stadens turistmagneter kan skådas.

Bilden tagen från slottet mot Bryggeriet. I vanliga fall brukar det bli det omvända, så ombyte förnöjer. Här vid Bryggeriet kan en annan turistmagnet beskådas. Till den återkommer jag i nästa inlägg och jag förstår att nyfiken är dig övermäktig…

Att följa Nyköpingsån är ett nöje. Vacker miljö och historiska byggnader kantar din väg, ändå från hamnen och upp mot Hållet. En av byggnaderna du passerar är i mitt tycke kanske Nyköpings vackraste. Sparbankshuset från 1898.

Det var en tidig morgon jag tog min promenad och en kall natt i kombination med en värmande morgonsol skapar den vackra dimma som flyter över vattnet.

Här vek jag av vägen och tog mig förbi Kyrkans hus, tittade till de vackra byggnaderna på Prästgatan…

gick under Repslagargatan, förbi Forsen gamla industribyggnader och upp mot västra kyrkogården. Det stora kors som står nedanför det gamla hospitalet har säkert en historia bakom sig. Någon kanske kan förtälja den till mig.

Den två timmar långa promenaden var strax till ända, men en sista bild blev det den här dagen. Lasarettet som ser gemytligare ut på långt än på nära håll.

En skön morgon i sensommarens tecken. Hösten knackar på dörren och har på sina håll öppnat den på glänt. Vem vet, på nästa långpromenad kanske sensommarens grönska förvandlats till höstens röd/gula färger?

Fast i nästa inlägg får ni se en av stans mer kända turistmagneter.

 

 

Vykort

StefanLämna en kommentar

Vykort över Nyköping är den rätta rubriken. På en 3 timmar lång promenad (1,5 före jobbet och 1,5 efter) i vårt vackra Nyköping, samlade jag på mig lite bilder av ett antal motiv som de flesta känner igen, åtminstone om man bor eller kommer från kommunen. Det finns säkert platser jag glömt, platser just du förknippar med Nyköping och de kanske ryms i ett annat inlägg, efter en annan långpromenad.

Saknar du människor på bilderna? Det är medvetet och du som rest i världen och försökt fota kända platser, vet varför. Liv, rörelse och folkvimmel får rymmas vid ett annat tillfälle.

Nyköping gott folk.

Stefans betraktelser

Stefan2 kommentarer

Stefans betraktelser från den vackra stad vi bor i, eller den första riktiga vårpromenaden. Rubriken skulle kunna förlängas, men jag nöjer mig med en sammanfattning av den långa promenad jag tog genom Nyköping denna första riktiga vårdag.

Var börjar man om inte vid hamnen.

Tidig morgon innebär att man befinner sig tämligen ensam på promenaden. Än så länge syns inga matgäster vid restaurang Piren, gästhamnen är öde, minigolfbanan befinner sig i fortsatt vinterdvala och så här i arla morgontid har man oftast bara sällskap av skrikande fåglar och möjligen en och annan morgonpigg motionär. Vårtecknen hittar man på marken och de är värda att titta på innan växtligheten slår ut i full blom.

Själva hamnområdet är lika tyst och öde så här tidigt på året och inte minst så här tidigt på morgonen. Inte mycket att föreviga som inte redan har förevigats.

Vid slottet finns det alltid motiv som kan intressera såväl hobby- som proffsfotografer. Alla Nyköpingsbor med en kamera har garanterat tagit en bild på denna turistattraktion, så att sticka ut från myllret av bilder på Nyköpingshus är inte lätt. Det är en utmaning värd att ta, men som sagt är det inte lätt.

Det mest intressanta med denna bild är förmodligen trädet som precis som övriga fått sig en rejäl renovering.

Utsikten från slottet upp mot Bryggeriet är alltid välkommen. Är detta månne en av stans vackraste platser? Kan så vara, fast i hård konkurrens.

Till vänster om denna plats ligger Sörmlands museum, som fortfarande inhyser en rad intressanta utställningar. Inom kort kommer man dock att flytta till större och mer moderna lokaler på andra sidan av slottet. Blir säkerligen en spännande och välbesökt plats som förhoppningsvis kan locka turister från när och fjärran.

Fast lika fotogenetisk lär det nya museet inte bli.

Intill denna byggnad ligger en annan fastighet med gamla anor. IOGT-NTO:s gamla byggnad som mer och mer liknar en exteriör från någon gammal klassisk skräckfilm. Man bara väntar på att Jack Nicholson ska sticka ut huvudet genom ett av fönstren och skrika ”Daddy’s home” så det ekar över Nyköpingsån.

Det blev nu en avstickare till andra sidan ån och NK-villan. Syftet med denna var att hitta lite andra fågelarter än de måsar som skrikande cirklade över ån. Det var inte många i rörelse, men några som kommer i ett kommande inlägg. NK-villan i sig utgör grunden för ett eget inlägg och det kommer förmodligen så småningom, dock ej denna gång.

Däremot kunde jag inte låta bli att föreviga denna lilla figur som står undangömd intill byggnaden och som många Nyköpingsbor aldrig sett…det kan jag lova. Jag har googlat, men ännu inte lyckats lista ut dess ursprung och varför den är placerad på en sådan undanskymd plats. Jag behöver hjälp, om någon nu kan förmedla denna.

Jag undvek stigen förbi Pelles lusthus och Storhusfallet och tog en genare väg upp till Storgatan. Ett av stans vackraste byggnader speglade sig fint i ån och det är synd att den idag sammankopplas med välkända skandaler.

Tittar man till höger från denna plats, finner man en annan symbol för Nyköping. Den berömda bronsskulpturen ”Svalor i ån” som såg dagens ljus 1968.

På promenaden Storgatan ned mot Stora torget lyste morgonsolen fint och lindade in byggnaderna i ett härligt varmt sken. Mer guldlikt än någonsin sken grinden intill Nicolaiskolan.

Torget var ganska öde denna arla morgon. Nyköpings stadshus är inget arkitektoniskt mästerverk och passar enligt många bäst på en annan plats än vid detta torg som annars inramas av äldre bebyggelse.

Fast ändå kan en ful byggnad som denna få ett ansiktslyft om ljuset är det rätta. Ganska vacker att titta på, eller hur?

När morgonsolen står lågt och kastar sina strålar mot entrén till Stadshuset finner man ett annat motiv värt att beakta. Fast det gäller att snabba på, för det tog inte många sekunder innan den här gyllene chansen var borta.

Nu blev det en ganska lång sträcka genom ett ännu nyvaket och mycket vackert Nyköping. Jag lär få återkomma med fler bilder som förhoppningsvis kan locka någon turist att ta vägen hit.

Med denna flagga bakom mig…

…avverkade jag sträckan Stora Torget till Hållet, utan något egentligt stopp. Här blev det ingen jakt på de bävrar man bara ser spåren efter, inte heller det vilda fågellivet och ingen promenad på dem kuperade motionsslingan. Fast det här trädet med mossan krypande upp för stammen fångade min blick.

Nu gick det nedför igen, nämligen via lasarettsbacken och bort mot tågstation. Jag upptäckte att klockan hunnit bli ganska mycket och det var hög tid att bege sig hemåt för att laga mat och sedan dra sig bort mot jobbet.

Going underground kan man säga och detta genom en plats där många drar sig för att vandra ensamma efter mörkrets inbrott.

Bara en sista fråga till sist. Vem f*n har motionerat på denna cykel mellan järnvägsspåren?

Drygt tre timmar, inklusive fotostopp, tog denna promenad. Värd varje minut, värd varje meter, för ett Nyköping när många sover kan vara mumma för själen. Inte minst i tider när våren är på väg att vakna upp efter en kall, mörk och alldeles för lång vinter.