Hamnen i Nyköping är välbesökt på framför allt sommaren. Då företrädesvis den östra sidan där matställen slår upp sina portar, där artister uppträder och den fina hamnpromenaden finns. Den västra sidan är mer anonym, men har en del att erbjuda.
Läs mer »Etikett: spelhagen
Vatten, stan är full av vatten
Det råder ingen brist på vatten i Nyköping. Nyköpingsån rusar genom Södermanland när dammluckorna vid Storhusqvarn släpper ut dess innehåll för vidare färd ned mot Östersjön. Nere vid hamnen syns fortfarande spår av det myckna regnandet och det höga vattenstånd som även Stadsfjärden erbjuder. Nere vid hamnkajen ligger halva trappan under vatten och döljer det fåglarna lämnat efter sig.
Just fåglarna trivs säkert i detta. Om de inte knaprar på det som döljer sig under ytan, så vilar de en bit ut i vattnet där de är i säkerhet för lösa hundar som springer nere vid gångpromenaden.
Kring Vattensportens hus når vattnet en bra bit upp på grusgången, men själva entrén till byggnaden har klarat sig.
Vid en av rastplatserna når vattnet över delar av den brygga där man kan njuta av utsikten på lite gistna bänkar. Kring dessa bryggor når vattnet ganska högt upp på de träd som kantar strandkanten.
En bit bakom Vattensportens hus har någon roat sig med att köra med bil på gräsmattorna och de stora vattensamlingar som där skapats. Lite som små barn som älskar att plaska i vattenpölar med sina gummistövlar. Vatten roar uppenbart både stora som små barn.
Fast de små barnen kanske inte tycker detta med vatten är så kul när de kommer ned till lekplatsen för att gunga. Tror heller inte att föräldrarna tycker det är lustigt när deras barn rusar ut i vattnet för att nå gungorna. Jag vill minnas att man fick en del bannor av mor och far om man gjorde detta som liten.
En liten tripp från Nyköpings hamnområde och bort mot Spelhagen där gångbanan längs med bryggorna till stora delar ligger under vatten, där man inte når vissa bryggor utan att vada i decimeter högt vatten och där bensinpumpar och vissa förråd omges av blöta.
Jag tror att många nu väntar på våren…kanske inte vårfloden, utan våren. Låt vattnet rinna undan för bövelen, värm upp Nyköping, låt växtligheten spira och se till att den förb…de blåsten avtar. Nu vill vi har vår!!!
En promenad i det vita – eller jakten på regnbågen
Då var vintern över oss…igen. När vårkänslorna och vårtecknen (snödroppar) infann sig hos familjen Karlsson, slog vintern till med säsongens kallaste dygn och tydligen kommer kylan att hålla oss fångna ett tag till. Brrrrrrr…..
Fast man kan inte förneka att en promenad likt den igår är lite av mumma för själen. Det bar av till Spelhagen där politikerna vill anlägga en mindre variant av Hammarby Sjöstad. Än så länge kännetecknas dock området av en småbåtshamn, grönområden och mindre skjul. Får se hur länge det varar.
Snötäcket är fortfarande tunt och långt från årets Sverigerekord på 178 cm. Fast lite karaktär till landskapet ger den och just nu känns det inte som att täcket bör bli tjockare. Isen i hamnbassängen är inte särskilt tjock den heller, där den ens finns.
Vinter, kyla, snö, is….visst har det sin tjusning, men jag säger som jag gjort de senaste tjugo åren. Ligger det varken snö eller is på julafton, behöver det inte ligga någon alls. Jag inser egoismen i de orden och förstår glädjen hos vinteridrottare, skollediga barn och alla butiker som säljer vinterattiraljer. Klart att de också ska ha sitt och det är ju ändå Sverige vi bor i och här ska det vara mörkt och kallt flera månader under vintern.
Som sig bör var det lite kallare nere vid vattnet. När jag kom över på andra sidan Hamnvägen märktes en liten lindring, men den kanske lika väl var psykiskt betingad. Här startade nästa etapp på min promenad som skulle visa sig få ett positivt slut.
Det var till Storhusfallet och Sågarbacken stegen bar. Jakten på de fantastiska snö- och isformationer som kan visa sig här, lockade förstås.
Nog hade jag önskat mer av nedtyngda träd som hänger vita över ån. Mer av is och frusna grenar som ramar in fallet. För tre år sedan lockade detta område tusentals invånare som med sina kameror förevigade skådespelet. Riktigt där är vi inte än, men det kan komma om kylan håller i sig över helgen.
Näcken felar vidare utan sin stråke, utan tanke på väderomständigheterna.
En ensam droppe som fastnat i sin pose.
Bakom den brusade ån när den kastade sig utför det lilla Storhusfallet och när jag tog några steg till vänster, uppenbarade sig något jag egentligen inte förväntat mig. Den blev ett trevligt slut på den här lite kylslagna promenaden.
Just det. En regnbåge sträckte sig upp mot himlen och förgyllde en dag som ändå får räknas till en av denna vintersäsongs finaste.
Kvällspromenad
Att vandra genom ett Nyköping i sommarskrud är en fröjd för ögat…om man väljer att ta promenaden genom väl utvalda områden vill säga.
Att vandra genom Nyköping under andra årstider och perioder på dygnet kan vara minst lika intressant. Exempelvis en klar, men lite småkall höstkväll.
Hamnområdet erbjuder av naturliga skäl vatten och vatten i kombination med en vacker kvällshimmel är för en fotograf som ett glas 55-årig Glenfiddich för en whiskyälskare. Vackert är ordet som jag först tänker på.
När solen gick ned bakom Värmeverket färgades himlen i det gyllene sken som innebär en kall natt. Det var lite småkyligt, inte minst för händerna som greppade det stativ som är nödvändigt när man ska ta bilder under lite mörkare förhållanden.
I hamnbassängen krusade sig vattenytan något, men med en lång slutartid skapades det silkeslena vatten man ser på många bilder i fototidningar.
Inte för att jag på några vis vill eller tänker jämföra mig med proffsen som får sina bilder publicerade, men även en renodlad amatör kan få till det om utrustningen och inställningen är den rätta.
Promenaden ledde mig vidare mot slottet och intill slottet ligger Vallarna och ståendes nedanför Vallarna kunde man skåda toppen av skorstenen vid Värmeverket.
På toppen av den kulle ni ser ovan, får man en bra utsikt över Svandammen, Spelhagen och den arbetsplats där jag tillbringat alla mina yrkesverksamma år. Törs inte avslöja hur många de är, men de är ett antal…
Det blev allt kallare ju längre ned solen försvann i fjärran och egentligen var mitt nästa mål hemmet för en varm dusch och en välbehövlig måltid, men…
…det var svårt att motstå förhållandena denna kväll och därför beslöt jag mig för att tillbringa mer tid i Nyköpingskvällen. Bl.a. på andra sidan Nyköpingshus där välbekanta motiv väntade.
Först slottet, sedan NK-villan tvärs över ån…
…för att sedan avsluta denna lilla sejour med att blicka över bron och mot Bryggeriet.
I tankarna fanns motiv som Storhusfallet och Stora Torget, men kylan och hemlängtan blev övermäktig och istället för att sätta upp stativet vid nämna platser styrde jag kosan mot hemmet, fast…
…helt klar med kvällens åtaganden var jag nu inte. I området där jag bor finns några motiv jag haft i åtanke under en tid. Därför stannade jag till vid Sunlight, där den gamla fabriksbyggnaden fick se sig förevigad.
Liksom den Katolska kyrkan vid det lilla Nytorget.
Nu var det bara några hundra meter hem där en varm dusch och en måltid väntade. Fast riktigt klar var jag inte. Jag tänkte mig att prova på något ja hittills inte gjort.
Att fånga stjärnornas färd över natthimlen med en extremt lång slutartid. Platsen där det skulle ske var vid Gripenskolan.
Jag vet att man bäst fångar detta motiv på natten och helst på en plats där man inte störs av andra ljuskällor. Definitivt inga optimala förhållanden m.a.o. och med tanke på kylan och hungern, avslutades detta test nästan innan det börjat. Är ni lite uppmärksamma ser ni dock några stjärnor på natthimlen och jag kan avslöja att dessa inte syntes med blotta ögat.
Jag hoppas kunna fortsätta med detta motiv, fast då under mer gynnsamma omständigheter.
En omväxlande väg
Det tar cirka 15 minuter att gå från hemmet till jobbet. Ingen särskilt lång tid, men ack så långtråkig. Jag försöker därför få lite omväxling i min promenad till jobbet, hem från jobbet går desto lättare och då gäller inga omvägar…om inte kameran är med förstås.
En väg jag bara tagit vid något enstaka tillfälle och då under sommarhalvåret, är vägen ner mot småbåtshamnen och ut på Arnöleden. Onsdagen bjöd på allt annat än sommarlikt väder, med en gråmulen himmel och en bitande vind som svepte in från viken.
Det är inte jag som höll kameran snett, det är klockan som hamnar ur sitt läge, eller som man säger…Ur led är tiden.
Annars var hamnbodarna öde och ute bland bryggorna syntes bara en ensam båt som överlevt vintern. Den artificiella fågelskrämman såg ut att ha lyckats med sin funktion. Inte en fågel i sikte, inte ens de annars ständigt närvarande änderna som brukar skrika i strandkanten.
Ett spår av mänskligt liv syntes, men det såg i och för sig ut att ha legat där under en längre tid.
De grå och lite hotfulla molnen utgjorde dock en ganska spännande kuliss och det gillar vi hobbyfotografer. Ganska alldagliga bojar som dessa framträder på ett mer spännande vis där de ligger fast förankrade i den tunna isen och väntar på dess rättmätiga ägare.
Växtlivet kring denna hamnpromenad är annars inte mycket att skryta över, inte heller på sommaren ska sägas. Här borde kommunen kunna engagera sig mer i utsmyckningen av Nyköpingsbornas småbåtshamn, inte minst nu när nya bostäder poppar upp i dess närhet. Det skulle kunna bli en fin liten promenadsträcka, omgiven av blomstrande rabatter och annan ögonfägnad. Dagen till ära spretade kala grenar mot skyn och de annars lilafärgade tistlarna såg bara vassa och tråkiga ut.
Nu kunde man skönja lite blå himmel bland de tunga molnen och de som bor längre ut mot kusten, begåvades säkert med vackrare väder än oss i centralorten.
Jag skrev förut att endast en båt låg förankrad vid sin plats. Ja, det både stämmer och inte, för det låg faktiskt ytterligare en båt i hamnen…fast den låg närmare sjöbotten, om ni förstår vad jag menar. Hur länge den legat där och hur länge den får ligga återstår att se. Vi som bor i Nyköping minns debatten om den sjunkna skuta som länge låg i hamnbassängen och som ingen ville ta ansvar för. Om denna segelbåt debatteras lika flitigt får vi säkert se vad det lider.
Annars låg ett stort antal båtar på sina uppställningsplatser och den stora kranen bara väntar på att få sättas i arbete.
Har man sedan lite tid över innan man stämplar in för eftermiddagsskiftet, får man lite tid till att föreviga de små detaljerna man annars bara springer förbi. Inget sensationellt i sig, men ändå små bevis på att det annars rör sig folk på denna för dagen så tomma plats.
Med mig på promenaden hade jag min ganska nyinköpta Nikon Coolpix 900 som jag testade några av de automatiska inställningarna på. Under våren hoppas jag kunna publicera inlägg med mer fullfjädrade tester, men det får bli när inte fingrarna är stela av en bitande kyla. Erfarenheten av de bilder jag tagit med detta inköp, säger att kameran fyller den funktion den inköptes som. Ett komplement till min Nikon D700 och en bra kamera att ha med på resor.