Det tar cirka 15 minuter att gå från hemmet till jobbet. Ingen särskilt lång tid, men ack så långtråkig. Jag försöker därför få lite omväxling i min promenad till jobbet, hem från jobbet går desto lättare och då gäller inga omvägar…om inte kameran är med förstås.

En väg jag bara tagit vid något enstaka tillfälle och då under sommarhalvåret, är vägen ner mot småbåtshamnen och ut på Arnöleden. Onsdagen bjöd på allt annat än sommarlikt väder, med en gråmulen himmel och en bitande vind som svepte in från viken.

Det är inte jag som höll kameran snett, det är klockan som hamnar ur sitt läge, eller som man säger…Ur led är tiden.

Annars var hamnbodarna öde och ute bland bryggorna syntes bara en ensam båt som överlevt vintern. Den artificiella fågelskrämman såg ut att ha lyckats med sin funktion. Inte en fågel i sikte, inte ens de annars ständigt närvarande änderna som brukar skrika i strandkanten.

Ett spår av mänskligt liv syntes, men det såg i och för sig ut att ha legat där under en längre tid.

De grå och lite hotfulla molnen utgjorde dock en ganska spännande kuliss och det gillar vi hobbyfotografer. Ganska alldagliga bojar som dessa framträder på ett mer spännande vis där de ligger fast förankrade i den tunna isen och väntar på dess rättmätiga ägare.

Växtlivet kring denna hamnpromenad är annars inte mycket att skryta över, inte heller på sommaren ska sägas. Här borde kommunen kunna engagera sig mer i utsmyckningen av Nyköpingsbornas småbåtshamn, inte minst nu när nya bostäder poppar upp i dess närhet. Det skulle kunna bli en fin liten promenadsträcka, omgiven av blomstrande rabatter och annan ögonfägnad. Dagen till ära spretade kala grenar mot skyn och de annars lilafärgade tistlarna såg bara vassa och tråkiga ut.

Nu kunde man skönja lite blå himmel bland de tunga molnen och de som bor längre ut mot kusten, begåvades säkert med vackrare väder än oss i centralorten.

Jag skrev förut att endast en båt låg förankrad vid sin plats. Ja, det både stämmer och inte, för det låg faktiskt ytterligare en båt i hamnen…fast den låg närmare sjöbotten, om ni förstår vad jag menar. Hur länge den legat där och hur länge den får ligga återstår att se. Vi som bor i Nyköping minns debatten om den sjunkna skuta som länge låg i hamnbassängen och som ingen ville ta ansvar för. Om denna segelbåt debatteras lika flitigt får vi säkert se vad det lider.

Annars låg ett stort antal båtar på sina uppställningsplatser och den stora kranen bara väntar på att få sättas i arbete.

Har man sedan lite tid över innan man stämplar in för eftermiddagsskiftet, får man lite tid till att föreviga de små detaljerna man annars bara springer förbi. Inget sensationellt i sig, men ändå små bevis på att det annars rör sig folk på denna för dagen så tomma plats.

Med mig på promenaden hade jag min ganska nyinköpta Nikon Coolpix 900 som jag testade några av de automatiska inställningarna på. Under våren hoppas jag kunna publicera inlägg med mer fullfjädrade tester, men det får bli när inte fingrarna är stela av en bitande kyla. Erfarenheten av de bilder jag tagit med detta inköp, säger att kameran fyller den funktion den inköptes som. Ett komplement till min Nikon D700 och en bra kamera att ha med på resor.