På väg hem från Vivesta (se förra inlägget) svängde vi av cykelvägen och tog oss över järnvägen mot Lastudden där vi ville se om det finns någon badplats. På skylten vid närliggande busshållplats står det nämligen Stjärnholmsbadet. Någon egentlig badplats såg vi dock inte till, men vi cyklade igenom ett fritidsområde med många fina fritidshus med närhet till vatten.
Ni förstår att vi nu befann oss i närheten av Stjärnholm och precis som alla mindre orter finns här en spännande historia som många inte känner till. Jag hoppas kunna informera lite av denna, även om det inte alltid är så lätt att googla fram de fakta man söker.
Område där vi nu befann oss heter Smedbacken och är bildligt sätt en mer okänd kusin till Bullerbyn. Röda stugor invävda i lummig grönska kantar grusvägen (om du nu väljer att ta den) och man förstår att det här inte rör sig om vanliga fritids- eller bostadshus, utan att de står där av en anledning. Jag vet bara inte av vilken.
Kanske man finner svaret när man passerat Smedbacken och kommer till det mer kända Stjärnholms slott.
Det är nämligen hit man kommer när man cyklar från Lastudden och genom Smedbacken.
Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i slottets historia, annat än att godset Stjärnholm bildades 1638 genom en hopslagning av ett antal gårdar som köptes av hovrådet Jöns Månsson Silfverstierna. Huvudbyggnaden ni ser på bilden ovan påbörjades 1735 och stod klar 1748. Slottet ägs och drivs idag av stiftelsen Stjärnholm, en gren av Strängnäs stift vilken Nyköpings och Oxelösunds kommuner tillhör.
Lika intressant som slottet är, lika intressanta är området runt omkring.
Bl.a. har man en skulpturpark med 30 konstverk, alla på temat tro, hopp och kärlek. Här man kan ströva runt och se skulpturer av olika sort och kvalité. Jag har ibland svårt att ta till mig modern konst, men dessa tre verk är de jag finner störst nöje i att skåda.
Skulpturparken, slottet och andra byggnader vid Stjärnholm ligger inlindade i lummig grönska och vacker natur…om man nu inte vänder blicken mot Oxelösundsvägen och järnvägen som enbart trafikeras av godståg till och från de stora industrierna i Oxelösund.
Så var det alla spännande byggnader som ligger i anknytning till slottet.
Som det gamla tegelbruket från mitten av 1700-talet och som man ser från vägen mot Oxelösund.
Eller varför inte det finska magasinet vars väggar säkert har en del intressanta historier att berätta.
Det finns givetvis många andra byggnader från tider där ingen av oss var födda eller ens tilltänkta. Varje liten och stor byggnad står givetvis där av en anledning och det vore självklart spännande om man kunde göra en resa tillbaks i tiden för att se när verksamheten här pågick för fullt och höra alla historier från de människor som både bott och arbetat här. Tyvärr är det som på många andra historiska platser. Man har inte tillåtelse att gå in i dem och alla vet vi varför. Det finns som bekant individer som inte har vett att se skillnad på ditt och mitt och som inte har för avsikt att vårda eller värna.
Stjärnholm har också en kyrka precis som alla små byar och orter runt om i landet.
Stjärnholms kyrka är i sammanhanget ganska ung. 1671 uppfördes den och var då bara ett litet gårdskapell till det intilliggande slottet. Kan jämföras med Tystberga kyrka med sina anor från 1100-talet. På 1770-talet genomgick kyrkan en stor restaurering på initiativ av dåvarande slottsherren Isac Georg de Besche.
Jag har sett kyrkan från vägen många gånger genom åren. För två år sedan var det första gången jag gjorde närmare bekantskap med den och nu i veckan var det allra första gången jag såg den inifrån. Inte lika magnifik, vacker och spännande som andra kyrkor i trakten, men ändå väl värt besöket.
Detta om Stjärnholm. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi och inte har så bråttom till Jogersös och Femöres lockande bad, jobbet på SSAB eller fikat på Skärgårdsvåfflan.
