Efter tre veckors stök med en nu avklarad flytt, var det befriande skönt med en några timmar lång cykeltur i vacker sörmländsk natur.

Packa ned saker i kartonger, köra kartonger mellan gamla och nya hemmet, packa upp saker ur kartongerna och sedan den stora flytten. Ni har säkert minnen av flyttar och delar säkerligen min fasa för detta spektakel. Det är nog inte bara jag som utropat ”Aldrig mer!” efter en flytt och det ropet har ekat mellan väggar under ett antal flyttar sedan tidigt 80-tal.

I måndags packades de två sista kartongerna upp och nu börjar det nya hemmet likna ett hem. Det mesta är på plats och nu är det bara lite finjusteringar som återstår. Känslan efter tre veckors stök, var att ”Nej, nu måste jag bara ut”. Jag gick till en närbelägen smörgåsbar, inhandlade matsäck, bytte om till ledigare kläder och satte mig på cykeln med riktning ut ur stan.

Den långa turen var inte planerad, utan spontan. Snabbt bestämd jag färdriktning och färden togs därefter mot Gumsbacken med riktning Fada. Strax innan Fada badade bägge sidor av vägen i gult. Man kan inte säga annat än att gula rapsfält mot en blå himmel är så svenskt det nästan kan bli.

Efter avfarten från den gamla riksvägen och innan den långa backen ned mot Kilaån ligger denna gamla träbyggnad. Inget märkvärdigt i sig, men ett ganska trevligt och ofta avbildat motiv. Jag stod längst ned i backen och fotade uppåt för att fånga byggnaden på krönet. Därav en lång brännvidd och ett något urblekt resultat, något jag som amatör inte fäster några större bekymmer kring.

Egentligen tänkte jag inte stanna vid Fada kvarn, då det förekommit flitiga besök kring detta område. Det varma sommarvädret gjorde att jag ändå tog en kort rast uppe på klipporna vid dammen. Min förhoppning var att kunna fota någon orm som svalkade sig i hettan. De brukar vara flitiga, men så inte denna dag.

Själva kvarnen är omgiven av lummig grönska och badade dagen till ära i ljus. Kvarnen i sig har en spännande historia, precis som många gamla områden i trakterna runt Nyköping. Någon närmare titt gjordes inte den här gången, men det blir säkerligen fler tillfällen.

Bakom kvarnen ligger Fadadammen som försåg själva kvarnen med vatten under storhetstiden. Idag ligger dammen ganska lugn och orörd, men någon har uppenbart funnit glädje i att använda båt i det bruna vatten som kännetecknar dammen. Fiske eller bara nöje?

Det blev ett kort stopp och snart satt jag på cykeln för att trampa vidare ut i naturen. Särskilt långt kom jag inte, för bara några hundra meter efter Fada råkade jag få syn på den här gynnaren som spatserade ensam ute på åkern.

En trana. Häger har vi i de centrala delarna av Nyköping, men tranor är det inte ofta man som stadsbo får ögonen på. De är ståtliga, inget tvivel om det.

Nu blev det en ganska lång sträcka till nästa stopp. Någon kilometer in på samma väg, svängde jag vänster med riktning Oxelösund. Riktigt så långt cyklade jag nu inte, utan svängde vänster ute på den större vägen mot Nävekvarn och sedan höger upp och förbi Bränn-Ekeby. Nu gjorde hungern sig påmind och jag bestämde mig för att äta den medhavda matsäcken vid Örstigsnäs badplats.

Nu gick inte färden direkt dit, trots hungern, för strax efter motorvägen till Oxelösund vände jag cykeln och begav mig mot Stjärnholms slott. Jag var där förra året, den första gången förövrigt, och vill nu utforska området lite mer.

Slottsrestaurangen var öppen och det satt folk och åt på uteserveringen. Tror ni att jag törstade efter en stor och kall öl, tror ni alldeles rätt. Nu hade jag inga pengar med, så jag ilade snabbt vidare till skulpturparken strax intill. Kanske detta inte är min grej. Den konst som finns att beskåda är väl lite för djup för att jag ska förstå den, men några undantag…

…och det här arrangemanget är och förblir min favorit. Funkar bra ur alla vinklar.

Sedan måste man konstatera att konstverken borde putsas upp och ses över. Fast å andra sidan kanske detta är en del av konsten, vad vet jag?

Jag vek av från slingan runt verken och tog mig på en stig som ledde ned mot vattnet. Här har jag aldrig gått och snart var jag nere vid en brygga där det låg kanoter att hyra för gäster på slottet. Strax intill låg en trevlig liten badplats, men jag vet inte om den är privat för de fritidshusägare som har sina bostäder på platsen?

Stigen omgavs av skog, vass och buskar…

…och tittade man upp kunde man inte annat än beundra färgerna som avtecknade sig. Vackert, rofyllt och konstverk i sig.

Vid infarten till Stjärnholm ligger kyrkan uppe på en kulle. Med anor från 1600-talet tillhör den inte de äldsta i kommunen, men är en av de kanske vackraste belägna.

Mitt emot kyrkan ligger ridskolan. Här är det alltid full aktivitet, så också denna tidiga måndagsförmiddag.

Så, då bar det av till slutmålet och den efterlängtade lunchen. Jag svängde in i ett Arnö som växer allt mer och förbi nya bostadsområden och byggarbetsplatser. Visst behöver människor någonstans att bo, men nu börjar Arnö bli ett gytter av bostäder i olika storlekar och utseenden och fortsätter man vägen ut mot Örstig och Strandstuviken har naturen fått ge vika för nya miljonvillor som inkräktat på både natur och Sörmlandsled. Hur långt denna hybris ämnar sträcka sig återstår att se. Att många förköpt sig och tagit lån de förmodligen inte har råd med, är nog utom allt tvivel. Baksmällan kan och lär komma.

Än så länge är de sista hundra meterna innan Örstigs ridskola och naturreservatet orörda, så det gäller att passa på innan den magnifika utsikten förstörs av nya miljonvillor och asfalterade vägar.

Det korta stoppet med utsikt över rapsfyllda fält, Östersjön som glittrar i solskenet och siluetten av ett Nyköping på betryggande avstånd är vacker. Hoppas det får förbli så ett tag till. Nu återstod bara några hundra meter på slingrande och gropig grusväg förbi sommarstugeområdet och snart var jag nere vid det ena av två havsbad på lagom avstånd från kuststaden Nyköping. Strandstuviken överlämnar jag gärna till campinggäster och småbarnsfamiljer. För vuxna är denna badplats av noll värde, om man nu ämnar bada givetvis. Annars finns det mesta.

Vill man som vuxen bada är Örstig överlägsen sin granne. Dock är badplatsen mycket mindre och trängseln har blivit mer påtaglig de senaste åren, kanske mest för att Nyköping som stad växt mest åt det här hållet. Hur många år till håller detta?

Den här måndagen var jag dock ensam och äntligen fick jag inta min medhavda lunch. Smakade bra kan jag informera.

Det är här på Örstig jag och mina närmsta vänner brukar inta sillunch på midsommarafton. På midsommarafton brukar också årets badpremiär inträffa. Kanske det är snapsen som gör det, men också vissa badkrukor brukar ta sitt första dopp denna dag, dock inte alla. Exempelvis inte….ja, ni vet 🙂

Ska då passa på att informera om vattentemperaturen som just den här dagen kräver mer en två snapsar för att ta emot vinterbleka midsommarfirare. Nu är det tre veckor kvar och fortsätter det vackra vädret kanske vi t.o.m. kan doppa oss innan första snapsen rinner ned.

Efter cirka sex timmar ställde jag så cykeln utanför den nya bostaden. Uppfriskande, välbehövligt, med den sedvanliga verken i vissa kroppsdelar. Hmmm….

Nedan kan ni klicka in på lite länkar och läsa om de platser jag besökte på denna tur.

Fada kvarn

Stjärnholms slott

Örstigsnäs skans