Etikett: stora kungsladugården

Raps

StefanLämna en kommentar

En vecka i Kroatien är över och en vecka med att rensa och färdigställa bilder därifrån är över. Fem inlägg från resan blev det, men nu går jag sommaren ”all in” och vad är mer sommar än gula rapsfält?

Det närmaste rapsfälten för min del är de i krokarna kring Stora Kungsladugården i Nyköpings utkant. Dit kan jag promenera på tio minuter och det var vad som skedde häromdagen. Syftet var enkom att ta bilder på dessa vackra fält innan bonden drar över åkrarna med sin traktor.

Det mest optimala hade varit en klarblå himmel, men riktigt så klar och blå var den inte. Mellan varven sken solen när de fluffiga molnen lämnade fri sikt. Det kommer en ganska stark doft från rapsfält. En del anser den vara för stark, andra tycker det luktar sommar. Jag tillhör den sista gruppen.

I Kroatien växte ginsten gul längs med bergväggarna, men de har i mina ögon inte en chans mot rapsen som färgar det svenska sommarlandskapet.

Raps förresten. Dess ursprung är en korsning mellan rova och kål. Det finns två sorters raps, höst- och vårraps. Höstrapsen har fått sitt namn då den sås under hösten, men blommar i maj. Vårrapsen har fått sitt namn då den? Just det, sås under våren, men blommar i juni.

Raps är dock inte unikt för Sverige. Den odlas i hela Europa, samt i Asien, Nordamerika och Australien.

Världsledande producenter är Kanada och Kina som bägge har cirka 22 procent av världsmarknaden. Sverige hade åren 2003-2012 cirka 0,4 av densamma.

Jag vet inte, men antar, att Stora Kungsladugården är ägare till de fält där bilderna ovan är tagna. Hur rapsen hanteras efter odlingen har jag ingen susning om, men kanske anläggningen på bilden nedan har en viss betydelse?

50 shades of grey

Stefan2 kommentarer

Vad gör man en sån där dag när allt är så grått att man helst inte vill gå utanför dörren? Man går givetvis ut och tar en längre promenad.

Vad gör man en sån där dag när det råder brist på fotogenetiska inslag i omgivningen? Man tar givetvis med sig kameran och ställer in den på att ta bilder i svart/vitt.

Vad gör man en sån där dag när man kommer hem efter promenaden och känner att det här är sån där dag när man inte har lust att göra något? Man gör givetvis något och mitt fall sätter man sig framför datorn och fixar till bilderna i ett tilläggsprogram i Photoshop.

Där är grunden till bilderna ni ser nedan och jag lovar att verkligheten inte var särskilt mycket färggladare än bilderna som förevisas i 50 shades of grey.

Den här sträckan av Sörmlandsleden som går från Stora Kungsladugården till Lindbacke är normalt färgrik, både vår, sommar och tidig höst. Ibland omges man också av hästar som betar fritt i inhägnaden. En dag som den här saknades egentligen allt som normalt fångar blicken och intresserar.

Bilden ovan är väl inte särskilt kul, utan visar bara hur trist dagen var.

Byggnaden nedan är gammal och har jag nu fått lära mig, är en gammal smedja. Tyvärr, men förståeligt, stängd för allmänheten. Den gör sig dock ganska bra i svartvitt, då tankarna kanske leder en tillbaks till en tid när smedjan användes. Här hade jag i Photoshop kunnat förvandla bilden så att den ser ut att vara tagen i sekelskiftet 1900, men det spar jag till nästa gång vädret r så här gråtrist.

Fast vid tillfällen som denna dag passar svartvita bilder när man vill fånga ödsligheten. Det känns mer ödsligt och tråkigt när bilderna visas i svartvitt istället för färg. Tror ni bilden på frugan skulle symbolisera ett kargt och öde landskap lika bra om den var tagen i färg? Jag tror inte det.

Ju närmare Lindbacke och bakomliggande industriområde vi kom, ju mer uppträdde landskapet i grått. Att man i Photoshop kan förstärka bilden med hjälp av justeringslagret kurvor, ser jag inte som ett problem. Snarare att bra sätt att förstärka kontrasten i bilderna.

Ett industriområde, en trafikerad väg, en grå himmel och en åker utan inslag av grönt. Självklart passar en sådan bild bättre i svartvitt än färg.

Nu vill jag har vår, eller åtminstone en riktig vinter. Det slask och blask som möter oss utanför dörren skulle jag gärna sova bort om jag kunde.

Bland nyfikna djur

StefanLämna en kommentar

Hösten har sin tjusning, även om de tillfällen när den visar sig från sin bästa sida är få. En fördel är givetvis att man kan ta en motionsrunda utan att kläderna klibbar fast vid kroppen av svett.

En av favoritsträckorna är den förbi Lindbacke och genom hagen vid Stora Kungsladugården. Inte bara för att det är en lagom lång promenad en bit bort från asfalt, betong och avgaser, utan för att naturen är en läkande kraft för trötta, slitna och stressade kroppar. Dessutom finns det alltid något att fånga på bild, även om ni sett motiven hundratals gånger.

På bilden ovan brukar rapsen färga landskapet så där härligt gult. Vad bonden sått på bilden kanske är raps, kanske något annat, men en ovanlig bild av en åker i höstskrud blev det.

Korna som betar på Lindbacke är nyfikna av sig.

Korna håller ordning på växtligheten, så att den inte växer sig vild på denna av Nyköpingsborna så kära plats. Å andra sidan vet alla att det man stoppar in i munnen på ena sidan har en tendens att komma ut på den andra. Det kanske inte bara är kul att vandra i detta naturreservat, om ni förstår vad jag menar? Vistas man här efter mörkrets inbrott är chansen stor att man kommer hem i skor som råkat trampa i det som korna slukat under dagen.

Fast de menar inget illa, de är ju bara djur. Få djur kan förövrigt se så snälla ut, även om de försöker lägga till med en kaxig min.

Som sagt. Lindbacke är en plats där man kan hämta inspiration för både kropp och kamera. Sommaren är kanske att föredra, men både höst och vår har sin charm och motiv som sticker ut.

Ni förstod inte försöket till skämt? Nej, då lägger vi inte mer krut på det.

Längre bort på stigen ligger hästhagen nedanför Stora Kungsladugården. Här brukar det beta hästar, vilket det gjorde den här dagen. Hästar är ståtliga kraftpaket, ingen kan påstå det motsatta. Man måste ändå erkänna att det är med vissa tveksamma steg man passerar dessa muskelpaket på bara en meters avstånd. Fast precis som korna är hästarna snälla djur. Behandla dem med respekt och de behandlar dig med respekt.

Hösten är i sin linda, men nog märks dess antågande i både skog, mark och i den kyla som söker sig in under kläderna.

Frodigt och grannt

StefanLämna en kommentar

Säg hej till publiken…

…innan man viker av gång- och cykelvägen och tar sig över vägen till Stora Kungsladugården.

En prunkande, frodig och grann grönska efter de fåtal regnskurar som bevattnat en krispig torka i Nyköping.

Jag är på väg genom en hägn och mot ett ställe där jag gärna tillbringar tid. Det sista jag ser av denna hägn är den här flugan som sitter tillsynes livlös på en av Sörmlandsledens markeringar.

På en ganska igenväxt stig tar mig stegen vidare och kantad av buskar och sly försöker jag få kontakt med de kryp som jag vet och stundtals ser där ute.

Den här fjärilen är allt jag fångar på bild, kanske p.g.a. den blåst som gör att få insekter håller sig kvar på matborden.

Ska man fånga blommor, ska man fånga dem i dess rätta höjd. Hej och hå och där lägger sig 193 cm Karlsson på marken och tar en bild på denna prästkrage som växer alldeles intill stigen.

What goes up has to come down. Ingen sensationell sanning, bara fakta. Fast i det här fallet var det What goes down has to come up och snart var jag på benen igen, lite stelare än nyss bara. In på nästa inhängnad och lika frodig den som vid Stora Kungsladugården.

Lindbacke förstås, en av favoritplatserna i trakten av centralorten. Det regn som kommit de senaste dagarna var otillräckligt och det märktes när tunga steg frasade på snustorrt gräs. Nere på stigen var det tämligen grönt, men uppe på den karga platån var det ack så torrt.

En halvtimmes rekreation under den tystnad som råder här uppe. Kalla mumma för själen.

Lite gymnastik igen. Ned på marken, armbågarna stadigt placerade framför och så kameran som zoomar in på denna annars ointressanta växt som bara hobbyfotografer finner intressant…eller?

Inget djurliv att tala om den här eftermiddagen, annat än de fåglar som kvittrar bland träden och hånflinar åt stollen med kamera som försöker fånga dem på bild. Så de här korna förstås, ständigt betande efterlämnar de spår efter sig över hela Lindbacke, en del färska, andra snustorra.

Nu ska det firas Midsommar på annan ort och nu verkar det efterlängtade regnet komma. Som om ingen förstod det under de heta sommardagarna i början av månaden.

På snabba ben

Stefan2 kommentarer

I lördags morse satt frugan och jag och åt frukost fram TV:n och femmilen. Utanför fönstret uppenbarade sig en färggrann himmel och jag såg framför mig alla bilder jag missade att ta och förbannade mig själv i efterhand för att jag inte skippade det svenska fiaskot och gav mig ut med kameran.

Det misstaget tänkte jag inte göra om i söndags, damernas tremil till trots. Jag vaknade tidigt som vanligt, kastade en blick genom fönstret och såg att också denna morgon skulle bli vacker. Klädde mig därför i tjocka vinterkläder och gav mig ut på en morgonpromenad.

Första stoppet blev vid Gripenskolan där skymningen uppenbarade sig över Nyköping.

Det blev en promenad jäms med Oxelösundsvägen och bort mot Lindbacke. En välkänd profil som syns över hela stan uppenbarade sig under en allt färggrannare himmel.

Egentligen tänkte jag vända vid Lindbacke för att återvända till värmen hemma, en god frukost och Charlotte Kallas jakt på en ny medalj. Det blev inte så, utan jag fortsatte på stigen nedanför Lindbacke och bort mot Stora Kungsladugården. Inte tusan kunde jag gå hem när det vackraste återstod.

På Lindbackes kullar fångade jag den här enen som förekommer ganska ofta på mina och andras fotografier. Vänd från den uppgående solen, började morgonens färger synas i de moln som sakta drev in från söder. Inte samma färgprakt, men med en viss tilldragelse.

Det fanns inte mycket att fota längs med stigen bort mot Stora Kungsladugården, men när jag svängde in på gång- och cykelvägen vid Gumsbacken blickade jag bort mot Lindbacke och fick se hur solen steg över träden och svepte in landskapet i en magisk palett.

Det är inte ofta jag får chansen att fånga bilden med stort B, men när solen gömde sig bakom ”Läppstiftstornet” tyckte jag själv att detta var just ett av de få tillfällena. Solen som försökte sträcka sig över tornet, den värme som solens sken alstrade i snön och de långa skuggor som svepte över det öppna landskapet.

Det var en kall morgon och fingrarna fick allt svårare att hålla avtryckaren halvvägs nere i försöken att fokusera. Jag har precis ställt om kameran med dess ursprungsinställningar och hade av den anledningen inte fördelen av att använda den s.k. ”back button fokusen”, vilken innebär att man fokuserar med Nikons AF-L knapp som sitter på baksidan av kameran. Den funktionen har flera fördelar och syftet är att ställa in den igen, men så hade inte skett denna kyliga morgon.

Inte bara kylan (-13°) fick mig att öka stegen. Även frukosten och starten på tremilen drog mig hemåt. Fast raka vägen hem blev det nu inte, utan det blev några stopp vid Gripenskolan.

Som här när solen fångade byggnaden, samtidigt som  täta moln började närma sig.

Vid Gripenskolans fotbollsplan, där jag själv spelat ett antal matcher, blev det ett gäng bilder i motljus. Att fota i motljus är mångas mardröm, men det går att få till bra bilder om man bara använder rätt teknik och nödvändiga inställningar. Därmed inte sagt att de två bilderna nedan är bra eller sensationella. Vill bara visa vad man kan åstadkomma, trots att solen lyser rätt in i objektivet.

Denna tidiga och kalla morgonpromenad avslutades där den började, med en bild på denna byggnad, cirka en timme efter att den första bilden togs på samma motiv.

Nu var jag nästan hemma och resterande sträcka avlöpte på snabba ben. En frukost framför TV:n och unga kvinnor på ben snabbare än mina. Det blev ingen ny medalj för Kalla, men däremot för Stina Nilsson.

En vacker morgon, ett antal lyckade bilder och en avslutning på OS som är det bästa vinter-OS Sverige genomfört. Kan en söndag i februari bli bättre? Ja, faktiskt. Glömde nämna att Manchester United spöade Chelsea i eftermiddagens Premier League-omgång.