Ett av de inlägg som legat i träda och väntat på att bli publicerat är detta. Ni förstår att inlägget inte speglar dagen och varför förstår ni när ni ser bilderna.

Sträckan från Stora Kungsladugården till Lindbacke är populär och en lagom lång sträcka att gå för den dagliga motionsrundan.

Dagen till ära (vecka 29) bjöd på ett strålande sommarväder och sträckan var vid den här tidpunkten som kanske allra vackrast.

Strax efter Stora Kungsladugården gick två hästar och betade. De bara glodde när vi gick förbi och fortsatte vräka i sig gräs och andra växter.

Sörmlandsleden passerar här och säg var den inte gör det?

Den lilla vägen kantas av fält fyllda med…ja, vadå? Jag är förtvivlat usel på veteslag och överlåter till er besökare att förklara vad det är vi ser på bild.

Nåväl, traktorerna gör djupa spår i fälten…

…där de drar fram strax under naturreservatet Lindbacke.

Att det rör sig människor här under den kalla perioden av året, vittnar denna kvarglömda vante om.

Det här låter nog farligare än vad det är…tror jag…

En strålande vacker dag som sagt, dock inte helt molnfri. Som fotograf, hobby eller professionell, är klarblå himlar något av en mardröm. Det ska vara moln med i bilden, men kanske inte i form av dessa fluffiga, utan mer dramatiska i mörkare toner.

Vad tror ni frugan gör i dikesrenen? Tar bilder på hallonen som växer i buskaget?

Nej, svaret är fjärilar. Det talas om ett geting- och ormår i år. Getingar har jag det tvivelaktiga nöjet att stöta på, inte så ofta som andra tydligen, men ändå. Ormar har jag däremot inte sett en ända i år. Om det är positivt eller negativt vet jag inte, men det är ett faktum.

Fjärilar däremot. Tusan vet om detta också inte är ett fjärilsår, för så mycket fjärilar jag sett har jag nog aldrig tidigare gjort och sträckan Stora Kungsladugården – Lindbacke utgör inget undantag, tvärtom.