Stranden med den kritvita sanden sträcker sig längs med hela Miami Beachs östra sida och blickar ut mot Atlanten. Utmed huvudgatan Collins Avenue ligger hotellen tätt och varje hotell har sin egen del av stranden där solstolar och parasoll ingår i hotellpriset. Jag skrev i förra inlägget hur skönt det är att slippa de turister som smyger ut tidigt på morgonen för att placera sina handdukar på de bästa platserna innan de intar sin frukost.

Här var ingen trängsel och inget slagsmål om platser, då antalet solstolar var anpassade efter antalet gäster man tar in. Ortsbefolkningen i Miami Beach håller mer till på norra och den allra sydligaste delen av barriärön.

Den här synen mötte oss när vi blickade ut genom hotellfönstret…

…och så här såg det ut när man stod på stranden och tittade upp. Marseille hotel är den gul/vita byggnaden i mitten.

Kite-surfarna (varav ni ser en på översta bilden) hade sin plats lite norr om ”vår” del av stranden och som vanligt är på kustnära turistorter i denna del av världen blåser det ganska ofta och det utnyttjades till max.

Blåsten gör också att det driver in sjögräs och annat som lägger sig på stranden och i vattnet vid strandkanten. Tack o lov såg man inte mycket annat skräp som man kan få se blåsa in till stränderna i exempelvis Thailand, som plastpåsar, plastflaskor och sånt som killar använder när de träffar en tjej de är mer än kära i.

Förutom sjögräset, en del kokosnötter och snäckor var stranden och vattnet som vällde in glädjande fritt från skit.

När frugan och jag var i Fort Lauderdale 2009 kunde vi i svenska tidningar läsa att man varnade för maneter. Inte de stora brännmaneterna med sina gigantiska tentakler, utan små rackare man knappt såg, men som kunde bränna till som ett något kraftigare getingstick. Några såna stötte vi inte på här, inte heller hajar, rockor och annat man helst undviker när man ligger och flyter i det salta vattnet.

Härliga vågor de flesta av dagarna och vattentemperaturen var det inget fel på, cirka 24-25º. Varje hotell hade som sagt var sin egen strandplats och varje hotell hade sina vakter som såg till att inga obehöriga utnyttjade hotellgästernas solstolar. Befriande skönt var det också att slippa försäljare och andra som brukar irritera mer än nog på turistorter. De fanns helt enkelt inte. Några Baywatch-brudar såg vi inte till, men däremot vakter som satt i vakttorn, placerade var femtionde meter och alla i olika utformning.

Stranden var också en populär omväg till affären där vi handlade vår frukost (vi valde att oftast köpa maten och inta den på rummet), drycker och annat som vi behövde. Eller stranden kanske är fel ord i sammanhanget, strandpromenaden är mer exakt. Den sträcker sig från söder till norr och utnyttjas inte minst av motionärer som både gick, joggade, cyklade, skejtade och åkte rullskridskor. Amerikaner är överviktiga, om det råder ingen tvekan. Dock har jag sällan sett så många motionera, både här i Miami Beach, uppe i New York och detta var en erfarenhet vi hade med oss från vår resa till Fort Lauderdale (några mil ovanför Miami). Baske mig om inte vi i Sverige ligger i lä?

Det var oftast denna strandpromenad vi använde när vi tidigt på morgnarna begav oss till affären. När vi knallade iväg lyste få fönster i turisthotellen och från stranden såg man upp mot nästan mörka hotellkomplex.

Annars var tidiga morgnar på stranden av annat intresse. Solen gick upp över stranden och lyste upp himmelen i färger, mönster och former som lockade både motionärer, fotografer, morgonpigga badare och kära par som alla vände sina blickar mot skådespelet. Nedan följer en kavalkad av bilder, tagna under olika morgnar och varierande tidpunkter.

Nu var inte syftet med vårt besök i Miami Beach att slöa på stranden, bada och lapa sol hela dagarna. Betalar man vad det kostar och det är inte billigt, så vill man inte kasta bort tiden med detta. Man vill också utnyttja tiden till annat och ofta mycket mer intressanta göromål. Om detta återkommer jag, men…

…nästa inlägg kommer att handla om något som höll oss i spänning redan innan avresan till USA och under de första dagarna i Miami.

Fortsättning följer…