En god natts sömn avlöstes med en tidig frukost och stora förväntningar på det som jag tror de flesta i resesällskapet såg fram emot allra mest under resan.
Hotellfrukostar lockar nog fler än mig att äta lite mer än man egentligen borde. Mätt och belåten klev jag/vi på bussen där en lokal guide, en svensk tjej som bott på Lofoten i 20 år, gjorde oss sällskap med sin lilla 5 månader gamla hundvalp.
Förmiddagens utflykt gjordes på samma smala och kurviga väg som vi anlände på till Svolvær. Även nu rullade bussen över ett antal broar som förbinder öarna med varandra och på Lofotens till ytan näst största ö, Vetsvågøya, svängde vi av och for vidare någon km på en mindre väg.
Målet denna förmiddag var Hauklandstranden.
Stranden ligger inne i en vik på den västra sidan av ön, omgiven av berg.
Haukland har rankats som Norges vackraste strand. Den vita sanden och det turkosfärgade vattnet påminner inte lite om det man finner på sydligare breddgrader både i och utanför Europa.
Både frugan och jag hade förvisso badkläder med, men de låg nedpackade i resväskan på hotellrummet. Däremot passade två ur sällskapet på att ta sig ett dopp. Så här i efterhand är det lätt att ångra sig, men vid den tidiga avresan från hotellet kändes lockelsen av att bada ganska ganska ljum.
Vi tog istället en promenad längs en liten stig där vi och andra hade sällskap av betande får.
Resan tillbaka till Svolvær blev en liten omväg på smalare vägar än på E10 som vi åkte på till Haukland. Vi fick där se andra vyer än de som många turister passerar när de tar sig mellan Lofotens alla öar.
Det var ingen genväg, utan en senväg. Framme vid hotellet fanns därför bara lite tid att eventuellt hämta lite varmare kläder, för nu väntade en efterlängtad båttur.
Vi gjorde det i en katamaran, andra gjorde det i mindre bekväma ribbåtar.
Vi lämnade hamnen i Svolvær bakom oss…
…och drog ut i Vestfjorden, omgivna av både höga toppar och grönskande berg där en del bebyggelse kunde skönjas nere vid vattenbrynet.
Ett plan kom dundrande inte långt ovan våra huvuden, men vi fick se annat med vingar som fångade vårt intresse långt mer än detta.
Vår båt slog så småningom av på farten och svängde sakta in i den trollskt vackra Trollfjorden.
Till Trollfjorden som ligger insprängd på den östra sidan av Austvågsøya, den största av Lofotens öar, kommer du inte med fordon. Du måste ta båt…om du inte vill göra en lång och mycket ansträngade vandring.
Det finns en intressant, men också tråkig historia att berätta om denna vackra fjord. 1890 utkämpades ett litet slag här. Det var en mångårig konflikt mellan roddbåtsfiskare i området och de större ångfartyg som försökte sig på mer kommersiellt fiske. Redaren och köpmannen Ole J. Kaarbøs organiserade fiske med de större fartygen stängde ute de mindre och traditionella båtarna från den innersta delen av fjorden där det fanns mest torsk. Kontroversen och skärmystlingarna slutade med att Stortinget i mars 1891 förbjöd fiske med nät i Trollfjorden.
Denna händelse var det ingen på vår båt och säkert inte på andra heller som tänkte på. Allt det vackra slukade både tankar och ögon.
Flygande varelser var det ja.
Fisk kastades ut från båten och detta lockade till sig de sedvanliga fåglarna.
Måsarna i all ära, men det var inte de vi var där för att se, utan…
Havsörnar.
Lofoten har ett av de största bestånden av havsörn i hela världen.
Med sitt vingspann på runt 2,5 meter utgör de en mäktig syn. De ger sig inte på måsar, men de gör måsar sura när de snor åt sig fisken som kastas ut från båtarna.
Det kändes som jag roterade runt en axel när jag försökte fota alla havsörnar som svepte förbi på låg höjd och nära båten. Det är heller inte lätt att försöka hålla balansen och samtidigt titta in i kamerans sökare. Minneskortet fylldes med örnbilder och det har därför varit svårt att sortera och välja, men här i inlägget ser ni några av alla bilder jag tog. (Klicka för större)
Ni som följer mig på bloggen och de som känner mig, vet att jag brinner av att hitta rovfåglar att fota. Runt Nyköping finns de, även havsörn, men med något enstaka undantag är de flesta bilder jag tagit på rovfåglar när de svävat högt uppe i luften med ganska usla resultat som följd. Efter den här båtresan känns det som att leta rovfåglar på hemmaplan är något bla-ha.
När vår båt åter löpte in i hamnen vid Svolvær tror jag ingen på båten var missnöjd med det de fick uppleva.
På den korta promenaden tillbaka till hotellet passerade vi en båt som jag fick höra var den som Lars Lerin åkte runt med i SVT:s serie ”Lerin på Lofoten”. En båt han också avbildat i några av sina akvareller.
Det här blev vår sista övernattning i Norge. Norge är inget billigt land att turista i, det vet nog alla som besökt detta vackra land. Kvällens goda trerätters slukades med två öl, á 199 svenska kronor styck. Nu kostade inte alla hotellöl under resans gång lika mycket. Vid något tillfälle hann jag med två öl för ”bara” 149 svenska kronor styck. Fast ibland bör man unna sig lite av livets goda, utan att tänka på slutnotan.
Imorgon lämnar jag Norge.
[…] blev inte mycket fokus på fåglar. Lite mätt efter den fantastiska upplevelsen i Trollfjorden under vår resa. Fast i vassen lurade en svanfamilj och jag fick i alla fall med mig denna bild […]
Vilken fin och välorganiserad resa detta måste ha varit. Ni fick verkligen se mycket. Havsörnarna slår alla rekord. Jag ryser när jag tittar på bilderna. Det ha varit måste ha varit oerhört spännande.
Jag hade förväntningar på örnturen, men de överträffades med råge.
Allt var väldigt fin arrangerat och ordnat.
Prisnivån i Norge är tyvärr något som hindrat mig från att åka dit på någon längre resa. Men, skulle jag vinna på tips eller lott så är det inte till Söderhavet jag skulle åka, utan norrut, utan tvekan till platser ni besökt under er rundtur. Kanske skulle jag avverka besök i alla nordiska länders norra delar, tyvärr en utopi. Tack för fantastiska fågelfoton!
Vinner vi på tips skulle vi nog också göra samma typ av resa. Värme och långa flygresor lockar inte längre.
Jag går igenom dina bussreseinlägg, i kronologisk ordning. Måste erkänna att jag inte lusläser. Har bara gjort lite strandhugg i texterna. Men tittar på bilderna gör jag.
Här stannar jag upp för att lägga in ett extra ”Wow”, bland alla andra som farit genom mitt huvud. Mitt stopp beror på havsörnarna. Det är en sådan mäktig känsla att få se dem.
Nej, det blir mäktigt att läsa allt ibland. Aldrig fel att låta bilderna tala.
Vilken lycka för dig att få se alla dessa mäktiga fåglar, förstår att kameran gick varm, underbara bilder allihop!
En väldigt häftig upplevelse. Lär minnas den länge.
Kanonbilder på havsörnarna! Vi bytte m/s Midnatsol mot en betydligt mindre båt för havsörnssafari där i Trollfjorden och det var verkligen en fantastisk upplevelse!
Väldigt fint, väldigt mäktigt. Oförglömligt.
Nu kom jag in och läste mitt i din resa, ska ta och läsa ikapp när saker och ting har lugnat sig lite för oss, här uppe i Umeå.
Var tvungen och titta på min blogg när vi var där och det är så länge sedan som 2018. Förstår att ni tyckte om stranden för visst är den fin och riktigt kallt vatten. Vi gick upp på berget Mannen som är bredvid stranden. Tyvärr åkte vi aldrig ut och såg Havsörnarna. Du har verkligen fått jättefina bilder, inte lätt att stå på båt och fota, bra gjort.
Tackar. Vi hann aldrig gå upp på hela berget eller ens den 4 km långa slingan runt, men tusan så fin omgivning och härlig strand.
”Lerin på Lofoten” har jag sett och hade i tankarna efter dina inlägg. Nu var det ett bra tag sedan jag såg serien, men tror att han och gruppen besökte Hauklandstranden.
Inte undra på att mötet med örnarna blev höjdpunkten för dom flesta. Vilka mäktiga djur det är.
Jag har inte sett serien, men finns den på SVT Play kommer jag att göra det när sommarens alla måsten är över.
Wow…så fina foton på havsörnarna…de är mäktigt stora. Såg två på riktigt nära håll då vi var till Högholmen i Helsingfors…tyckte synd om dem som ska leva i fångenskap…de om nån ska nog leva i frihet.
Allt detta såg vi inte till på vår Lofotenresa så det var trevligt med ngt nytt. Två par i resesällskapet tog lokaltrafik o taxi och åkte o badade en eftermiddag…kanske det var hit eller så till någon annan fin strand
De är mäktiga på nära håll. Visst ska vilda djur leva i frihet och inte sitta i burar..
Vilka mäktiga bilder. Det är ju så att man känner sig liten bara genom att titta på vingspannet via datorn. Himla bra fotat och jag förstår om du haft ett svårt att välja ut bilder.
(Galet dyr öl……max 3 euro i Spanien)
Ha en bra torsdag!
Man kände sig liten även på plats. Jag hade nog kunnat fylla hela minneskortet med bara örnar.
Wow, vilka fantastiska bilder och vilken natur. Bilderna på fåglarna är helt underbara! en upplevelse att se. Stranden var inte dum den heller.
Definitivt en dag att minnas. De fågelbilderna lär jag nog aldrig mer ta.
Verkligen fina fågelbilder! Så roligt att lyckas fånga dem så bra.
Den stranden går inte av för hackor! Surt att inte ha badkläder med dit. Men ni doppade väl fötterna åtminstone?
Vi tog med badkläder på resan ifall, men de låg kvar på hotellet. Dålig planering.
Mäktiga scenerier och fina bilder på havsörnarna. Hoppas ni var nöjda med resan innan ni vände av hemåt.
Jag misstänker (som jag kan känna ibland) att det var svårt att fånga allt det vackra på bild, även om jag tycker det är storslaget det du visar.
Vet inte hur många bilder av örnar jag knäppte, men dessa är bara en bråkdel. Aldrig sett något liknande.
Vi var väldigt nöjda, men även hemresan bjöd på en del härliga upplevelser.
Förstår att det här var en dag att fira med resans dyraste öl, men ibland får det bli så. Det gjorde vi när vi varit i Petra och lyckats hitta bakvägen upp till en utsiktsplats där vi kunde sitta och dingla med benen, samtidigt som vi hade utsikt över ”Skattkammaren”. I Jordanien var alkohol hialöst dyr om den ens fanns. Hauklandsstranden känner jag väl igen och båtfärden in i Trollfjorden gjorde vi med en liten fiskebåt, så fint även om vi inte såg havsörnarna på så nära håll. Vilken underbar dag ni fick!
Vad är en dyr öl jämfört med att stå omgiven av havsörnar. Troligen resans höjdpunkt för många.