Så här i dagarna med allt fokus kring och glamouren runt EM i fotboll, är det bra att kunna visa den andra sidan av denna underbara sport. Här i ett inlägg som tyvärr är tidstypisk, men inte desto mindre trist.
Läs mer »Etikett: tystberga gif
Tystberga – mitt andra hem
Barn och ungdomar på landsbygden har sällan samma förutsättningar som de i stan eller en förorterna. Även om förutsättningarna inte är desamma, så har barn och ungdomar i både städer och på landet ofta tre val. Man sitter hemma, man drar omkring och ställer till med jävelskap eller så ägnar man sig åt föreningslivet. Jag föredrog det sistnämnda.Läs mer »
Den försvunna idrotten del 2
Bilderna nedan är från den jubileumsskiva Tystberga GIF gjorde i ordning inför föreningens 80:e födelsedag. Klicka på dem för större versioner.
Tystberga GIF är fotboll och Tyrsvallen tillhör kommunens bästa och finaste anläggningar. Fast som på så många mindre orter för fotbollen en lite tynande tillvaro, åtminstone om man jämför med förr.
Jag minns när jag växte upp och började min karriär som seniorspelare, vilket var i 16-års åldern. Fast egentligen minns jag tiden också innan.
Det fanns något som hette knattefotboll, där ortens barn i årskurs 1-6, delades upp i lag och spelade turneringar på skolans lilla grusplan. Under några år spelades också vad man kallade för gängfotboll, där de olika områdena i Tystberga bildade lag (bestående av både fäder och söner) som mötte varandra på B-plan, eller Torget som det kallas i folkmun. Dessutom kunde ortens barn och yngre ungdomar träffas på samma plats och ”lotta” lag som möttes i matcher som inte alltid följde den fina sportens spelregler.
Bilden från tidigt 30-tal när matcherna spelades på ”Torget” som idag är B-plan i Tystberga. Den gräsplanen skulle knappast duga idag, inte ens åt ett herrlag i division 5 där dagens ”Giffare” spelar.
Som sagt blev jag seniorspelare vid 16-års ålder och förblev det till jag fyllde 31 då en rad knäskador förstörde vidare spel.
Bilden nedan är från 1986 och visar en trupp som förutom fyra spelare och en tränare, var från Tystberga
Det här var en tid när varje liten ort hade ett lag i seriespel och centralorten hade lag som idag bara finns i minnenas arkiv. Fotbollen levde i kommunen. Det var inte bara representationslaget som höll Tystberga på fotbollskartan. Det fanns ett reservlag i seriespel, liksom ett juniorlag, damlag och ungdomslag som var representerade i varje åldersklass. Ni som läser detta och varit aktiva i andra föreningar, kanske känner igen beskrivningen från er förening?
Åren efter och nya förmågor från ungdomslagen började ta plats när det lite äldre lagt skorna på hyllan. Det var en tid när alla fotbollsskor var svarta, om ni förstår vad jag menar? Det roliga var just att ungdomar från orten hela tiden fyllde på truppen som inte sällan innehöll runt 30 spelare.
Det blir mycket herrar, men vi ska inte glömma de tjejer som representerade Tystberga GIF och gjorde det bra.
Här det som sägs vara föreningens första damlag och som i denna match ställdes mot lokala herrar i något som sades vara en plojmatch. Herrarna tog det säkert på skoj, men jag är säker på att damerna tog det på fullt allvar. Någon gång på 50-talet är bilden tagen.
Här ses Tystbergas damlag anno 70-tal, som då tillhörde de absolut bästa damlagen i regionen.
…och här sent 80-tal och ett av föreningens sista representanter på damlagssidan.
Idag är fotbollen satt på undantag. Många föreningar har försvunnit, andra lever på nåder. Damlagen är få, juniorlagen likaså och på ungdomsnivå blir seriesystemen allt glesare. Synd, men något är fel.
Nu ska jag inte hålla mig vidare vid fotbollen. Tystberga GIF bildades 1926 och har haft fotboll som sin största och viktigaste idrott. Under gymnasieåren gjorde jag och två andra vänner ett grupparbete som vi sedan redovisade för lärare och skolkamrater. Under de timmar vi tillbringade med att bläddra i arkiven på Tyrsvallen (invigdes 1935) och genom intervjuer med äldre personer på orten, fick vi lära oss mycket om föreningen vi inte hade en aning om. Mer vi jag sedan lära när föreningen gav ut en tidning vid 75 -årsjubileumet och fem år senare en cd-skiva med fantastiska bilder från klubbens historia.
Lite av detta tänkte jag ta upp i detta inlägg.
Gymnastik var en stor sport när de begav sig och därav namnet Tystberga Gymnastik och idrottsförening. Bilden är från 1930 och visar några av ortens gymnaster.
Gymnastik på tävlingsnivå dog så småningom ut, men har väl egentligen alltid funnits lite i periferin. Inte minst tack vare Tystberga skolas intima samarbete med idrottsföreningen. Här ses några av ortens flickor som ägnade sig åt gymnastik på det mer lekfulla sättet.
En annan sport som utövades i Tystberga var bandy.
1933 togs bilden ovan och detta innan en match mot IFK Nyköping. Var man spelade kan jag inte svara på, men vi får anta att det var på någon av sjöarna i närheten av Tystberga samhälle, eller möjligen ute i skärgården. Det här var nämligen en tid när vintrarna var som man förväntar sig att vintrar ska vara i Sverige.
Bandyn försvann, liksom ett antal andra sporter som Tystberga GIF haft på sin repertoar. Bordtennis, tennis, cykel, skidor och orientering är några av dem.
Här ses två bilder från lokala skidtävlingar, bägge på vägarna inne i Tystberga samhälle. Någon gång på 30 och 40-talen ska de vara från.
Vid sidan av fotbollen är det dock två sporter som gjort Tystberga och Tystberga GIF känt.
Friidrott…
…som de här lokala idrottsmännen från anno sent 30-tal.
Friidrotten var stor i Tystberga under seklets mitt. Det var kolstubbens tid där tidtagningen i löpartävlingarna togs med stoppur, där längdhoppen och kasten mättes med långa måttband och där de lokala tävlingarna kantades av intresserad publik i hundratals.
I de historiska biblioteket kan man läsa att denna lokala profil saxade 1.71 i en tävling på Tyrsvallen. Jag tror att få av dagens lokala höjdhoppare i Nyköpings Bis skulle klara den bedriften. Den mest kände friidrottaren i Tystberga GIF var dock inte den ståtlige mannen på bilden, utan en herre vid namn K-G Åström. På sin tid var han skomakare i samhället och förutom en framstående fotbollsspelare var han också en duktig löpare som blev världsmästare i VM för dövstumma i Stockholm 1939, då tävlandes för Stockholmsklubben IK Hephata. Hans bedrifter under dessa VM-tävlingar åren 1935 till 1953 kan ni se här.
Annars är förstås Pingstspelen det som främst förknippar Tystberga GIF med friidrott. Under många år tävlade man i långlöpning på sträckor som gick runt i samhället. Hundratals löpare i alla åldrar deltog och det var riktiga publikfester. I tävlingarnas fotspår fanns också de berömda/beryktade pingstfesterna vid Tystberga bygdegård. Det är dock en annan historia och från dessa har jag många minnen, liksom säkert de flesta Tystbergabor i min ålder.
Få kanske dock vet att man inte bara tävlat i löpning under dessa spel. Även friidrotten ägnades en del tid under en period och minns jag inte fel var delar av Östtysklands landslag på besök på idylliska Tyrsvallen något år. Kan ha fel, men någon får gärna rätta mig.
I den flod av långlopp som genomfördes under 90-talet fick Pingstspelen i Tystberga ge vika. Kvar är bara minnena och ekot av hundratals löparskor som ekade på asfaltsvägarna runt Tystberga.
En annan stor sport under många år var ishockey. Få utanför Tystberga och många av de som idag bor i samhället, har nog knappast någon aning om att Tystberga hade ett hockeylag. Så var dock fallet och även om jag inte har de exakta årtalen framför mig, tror jag TGIF hade lag i seriespel mellan 30 och 70-talen.
Här en bild från 50-talet när hockeyrinken låg mitt inne i samhället, på en plats där det idag står ett antal hyreshus. Med på plan i denna match mot Åker fanns en viss Kjell Svensson, sedermera landslagsmålvakt i Sverige.
Vilket år rinken på Tyrsvallen uppfördes vet jag inte. Jag minns matcherna när de spelades inför mycket folk som stod uppradade på de höga snövallarna bakom sargerna och den stämning som infann sig. Det var min far som tog mig med när Giffarna hade match och det var alltid lika roligt för en liten knatte som mig att höra tugget när vi köpte korv i halvtid, när grabbarna kom ut från omklädningsrummet och de ibland lite berusade ramsorna från publiken som inte alltid lämpade sig för mindre barns öron.
Min far var förresten en duktig hockeyspelare på sin tid. Så sades det i alla fall, men jag fick aldrig tillfälle att se honom spela då jag var alldeles för ung för att bevittna dessa matcher under hans karriär. Här syns han på bild bland andra Tystbergaprofiler under tidigt 60-tal.
Ja, det var tider det. Tusan vad man saknar den tid när idrotten stod i fokus i detta lilla samhälle. Tyvärr blir det aldrig mer sig likt. Andra intressen i kombination med centraliseringen i kommunen är självklart en starkt bidragande orsak. Man får bära med sig minnena, skrönorna och de fantastiska bilder man kan se i olika bildarkiv på orten.
Jag önskar jag kunde visa alla bilder från det underbara arkiv från jubileumsskivan som innehöll dessa och hundratals andra. När man bläddrar igenom dessa, tänker man; Vad har det blivit av alla dessa Tystbergabor som kommit och gått? Vad gör de idag, var bor de och har de någon kontakt med sin gamla hemort?
Den försvunna idrotten
Det här inlägget ska frångå mina vanor att dokumentera mina inlägg med bilder och text från min vardag.
Det ska istället handla om ett samhällsproblem som får konsekvenser i form av andra. Idrotten som försvann, en kanske något kryptisk rubrik, för inte har väl idrotten försvunnit? Nej, självklart inte, men vi som deltagit och på andra sätt varit engagerade i den lokala idrotten har sett lokala föreningar försvinna, lokala idrotter som gått samma väg och hur bristen på idrottsföreningar på landsbygden fått konsekvenser man kanske inte räknat med.
Personligen är jag född och uppvuxen på landsbygden, närmare bestämt Tystberga. Tystberga på tiden det begav sig sjöd av aktiviteter, inte minst på och omkring Tyrsvallen där det spelades fotboll, tennis, bordtennis och utövades friidrott varje dag i veckan. Själv ägnade jag mig åt det mesta, men fotbollen var sporten som tog upp det mesta av min tid.
Klicka på bilden för en större version
En ung och vältränad Stefan Karlsson syns i mitten av bilden, omgiven av minnesvärda spelare och profiler. Det roliga med denna bild är att bara två av lagkamraterna hämtades utifrån, övriga var Tystbergagrabbar, inklusive ledarna.
Nynäs, Näsby, Ludgo, Buskhyttan, Ålberga, Vrena, Sjösa och Jönåker, är alla lag som försvunnit från den lokala fotbollskartan och några av lagen från småorterna lever på nåder tack vare inhämtat spelarmaterial från centralorten. Än värre är det på dam-, junior- och ungdomssidan.
Något har hänt och jag tänker vidhålla att de kommunansvarigas centraliseringspolitik är en stark bidragande orsak till att fotbollen i Nyköpings kommun är sämre och glesare än på många år. Tyvärr ser kurvan allt annat än rolig ut och frågan är hur länge det dröjer innan vi får läsa nya svarta rubriker om lokala lag som lägger ned verksamheten?
Vi som bodde i Tystberga när Tystberga GIF var en förening som engagerade hundratals ortsbor på olika sätt, vet också att en liten ort bygger mycket kring just idrottsföreningen. Nu hade vi i Tystberga turen att också andra föreningar hade en livlig verksamhet. Nynäs IK lockade många lokala skidåkare och fotbollsspelare. Bogsta skyttegille, SMU-scouterna och Sjöscouterna var andra föreningar som sysselsatte ortens ungdomar. De som inte intresserade sig för föreningslivet, var ämnade att gå tämligen sysslolösa då varken fritidsgård eller andra faciliteter fanns att tillgå. Tyvärr fann många av dessa klasskompisar och grannar ingen annan utväg än att driva runt och ställa till med sattyg. Här kommer konsekvenserna av kommunens centralisering in i bilden.
Idag nås vi av nyheter om vandalism, bråk och stök från de mindre orterna. Samma orter som i mångt och mycket sett hur de lokala föreningarna tvingats dra ned på verksamheten och i vissa fall försvinna helt.
Ekvationen är enkel. Avsaknaden av nybyggnation i de mindre orterna leder till en minskad befolkning. En minskad befolkning leder till mindre barnkullar. Mindre barnkullar leder till att ortens skola läggs ned. Läggs skolan ned försvinner dess koppling till den lokala idrottsföreningen. Försvinner den kopplingen är det färre barn och ungdomar som engagerar sig i idrotten. Är det färre barn och ungdomar som engagerar sig, försvinner snart föreningen. Försvinner idrottsföreningen och andra föreningar är det fler ungdomar som drar omkring på byn helt sysslolösa. Sysslolösa ungdomar är ofta uttråkade och uttråkade ungdomar har en tendens att hamna snett i livet.
När ungdomar hamnar snett i livet drabbas också mindre orter av vandalism och stök.
Det råder inget tvivel om att idrottsföreningar har en stor betydelse för små som stora orter. Engagemanget hos lärare, idrottsledare och föräldrar är också det oerhört viktigt och något som måste lyftas. Då gäller det förstås att man har något att engagera sig i och det är här kommunens brist på intresse för de mindre orterna kommer in.
Allt i en kommun kan inte handla om själva centralorten, dess satsningar, nya, fashionabla och dyra bostadsområden. Det finns en landsbygd utanför stan där invånare bor och vill bo. Vill man att inte bara landsbygden, utan också idrottsföreningarna, ska leva måste kommunpolitikerna på allvar inse vad som krävs för att så ska ske.
Det gör man inte idag och gör man det inte heller i morgon, kommer det att få vidare konsekvenser.
Detta om detta. Nu blev jag så exalterad att också nästa inlägg kommer att handla om den lokala idrotten och hur det faktiskt såg ut en gång. Hoppas du läser detta.