Ett snöpligt slut

En heldag i lilla Kvarsebo, kan det vara något? Det är upp till var och en att bedöma, men vi var där flera timmar och förlustade oss på olika sätt. Vi lärde oss också att fyrdubbla en siffra på ett enkelt sätt. Mer om detta senare.Läs mer »

En promenad utan tema

Hunden sägs vara människans bästa vän och en utmärkt anledning att få den där viktiga vardagsmotionen oavsett väder. Kameran är min bästa vän (vid sidan av fru, familj och riktiga vänner) och en stark bidragande orsak till att jag kommer ut på mina vardagspromenader.

Som den här dagen när vädret var så där genomtrist att man helst ville tillbringa den framför tv:n, men icke. En ganska lång promenad blev det och vädret hann växla om ett antal gånger under den. Som här när ett staket runt ett industriområde ser ut att hålla det trista vädret borta.

En av broarna över TGOJ:s järnväg ger en utmärkt utsikt över…hupp…järnvägen och de bostads- och industriområden som kantar den. En egentligen ganska trist vy, så vädret ramar in den på ett bra sätt.

En trist syn är det klotter som förfular redan fula fasader i gångtunneln under ”den riktiga järnvägen”…

…och en ännu tristare, men allt vanligare syn, är stulna och vandaliserade cyklar som ses ligga över hela stan.

Ett taggtrådsstängsel som omgärdar gula fasader på ett fängelse? Nej, ett taggtrådsstängsel som omgärdar sittplatsläktaren på Nyköpings charmigaste fotbollsanläggning.

Borta vid Perioden ligger ett gammalt industriområde som idag gjorts om till bostäder. Nedanför rinner Nyköpingsån och här ses vattnet kasta sig utför dammluckorna mot det som utgör forspaddlarnas domäner.

Mitt i allt det grå och trista börjar vårfärgerna sticka upp på sina håll. Vad växten heter har jag ingen susning om.

Vid Hållets naturreservat dundrar trafiken förbi med riktning till och från Stockholm. Bilisten på bilden är på väg till…

En vanlig syn på många gamla träd.

Tillbaka vid järnvägsstation och en titt ut mot ett nu regnigt Nyköping.

Så en sista bild på ett träd som står tio meter från vår radhuslänga. Trädet i sig är vackert grönklädd på vår och sommar, men just nu kal och trist. Fast i detta träd satt ett stort antal sidensvansar och de ville jag givetvis fota eftersom de tillhör de vackraste fåglarna i omgivningen och har kanske det vackraste namnet. Lika givetvis var att de gav sig iväg i samma stund som jag höjde kameran till ögonen…utom just denna gynnare som var fullt upptagen med att äta.