En heldag i lilla Kvarsebo, kan det vara något? Det är upp till var och en att bedöma, men vi var där flera timmar och förlustade oss på olika sätt. Vi lärde oss också att fyrdubbla en siffra på ett enkelt sätt. Mer om detta senare.

Kvarsebo kyrka är byggd av ortsborna själva. Det är inte den ursprungliga kyrkan, utan här var Kristine kapell det som samlade människor till gudstjänst. Den blev dock alltmer medfaren genom åren och på bygden försökte man samla in pengar för att bygga en ny. Det tog cirka 100 år att få ihop den nödvändiga summan, mycket tack vare de krig som Sverige utkämpade både hemma och i andra länder. 1808 hölls så den första gudstjänsten i denna förhållandevis unga kyrka.

Vid denna kyrka stannade vi bilen för ett första besök på orten. Min fru växte upp i närheten och på kyrkogården har anhöriga till henne fått sin sista vila. På deras gravar planterades det blommor.

Kvarsebo är annars inte mycket att orda om. Här bor cirka 200 invånare, men det är en naturskön plats vid Bråvikens strand son bjuder på en del vackra vyer, intressanta motiv och gott fikabröd.

Detta med vatten. Vet inte varför jag tycker så, men det finns något som gör att jag tjusas av områden där vatten finns i närheten.

Nu var besöket på den lilla orten inte det primära under dagen. Nej, det var det här…

Just precis, en vandring stod på programmet. Jag har aldrig vandrat här och frugan hade inte gjort det sedan barnsben. En lagom lång sträcka, men ändå väldigt krävande på sina håll.

Stigen börjar ganska enkelt i frodigt grön skog, för att sedan bli alt mer kuperad. Vi tog en liten avstickare till vindskyddet för att nyfiket se standarden på detta. Väldigt vackert belägen med en förvisso begränsad utsikt, men oerhört välskött. Här intill ligger ett f.d. militärt bergrum som anlades på 60-talet, men som sedan en tid är igensatt med bergskross.

Vi fortsatte vår vandring på Kvarsebo klint och kom fram till en berghäll där vi intog vår medhavda matsäck.

En vidunderlig utsikt med Kolmårdens vidsträckta skogar, det platta Vikbolandet, Bråvikens blågröna vatten och lite längre bort skymtar industrierna på Händelö, där jag jobbar sedan drygt ett år tillbaks…

…och nedanför våra fötter bredde idyllen Kvarsebo ut sig.

Kaffe och wienerbröd smakar gott i vanliga fall, men ute i naturen får allt man äter och dricker en extra touch och med en sådan utsikt kan det inte bli fel.

Mätta och belåtna fortsatte vi vår vandring på den 2 km långa stigen. Snart passerade vi en vårdkase anno mer modern. Annars användes vårdkasar förr när man ville varna befolkningen för ankommande fiendestyrkor. Sista gången en sådan vårdkase användes i Sverige var 1854 när man trodde att en förbi passerande engelsk flotta på väg till Krimkriget, skulle angripa Sveriges kust.

Vår vandring på Kvarsebo klint fortsatte i allt mer kuperad terräng. Snart kom vi fram till ”Skrevan” och kunde naturligtvis inte passera på stigen utan att passera genom den. Blir ni inspirerade att vandra denna led, så ska ni givetvis gå ned i den. Väldigt spektakulärt, men en liten varning. Det är inget för den räddhågsne och ovige.

Sprickan har genom åren bildats av rörelser i berggrunden. Jag skulle gissa att den är 30 meter lång och 5 meter djup. Ingen lång sträcka, men mödosam och spännande att ta sig genom. Man nästan väntade att ormar och fladdermöss skulle dyka upp bland skrevorna, men inte. Inte heller något skelett av ett djur som ramlat ned eller en ensam vandrare som snubblat, skadat sig och förgäves ropat på hjälp.

Nu var det torrt, men jag kan tänka mig att det är lite besvärligt att ta sig genom när det regnat. Ta gärna chansen att passera genom sprickan, ni kommer inte att ångra er.

Skönt att komma upp i solljuset igen.

Nu hade vi nått vägs ände och eftersom detta inte är någon rundslinga, var det samma väg tillbaks som gällde. Fast, vi såg en liten stig nedför berget där många trampat förr. Att gå tillbaks i samma fotspår kändes inte så inspirerande, så vi valde att gå nedför. Frugan erinrande sig att nedanför berget gick en väg när hon som ung var i trakten. Vi hoppades komma ut på den och det gjorde vi.

Skönt att gå på fast mark igen. Bråviken på ena sidan, sommarstugor på den andra, fåglar som lyfte från vattenkanten eller sjöng i träden och oerhört vackert. Nu kände jag plötsligt ett sug efter glass och en glass skulle vi köpa när vi kom fram till själva byn. Då…

Vägen tog slut. Fundament av något, lodrätta klippor och vatten. Det var vad som mötte oss. Tji och lång näsa.

Det var bara att vända och då kom frugan, som känner till trakten (dock inte denna del av området), men den goda nyheten att den lilla vägen vi just vandrade på slutade cirka 5 km från Kvarsebo. Vi hade m.a.o. en lång vandring att se fram mot.

Fast det var ju vackert….och varmt.

Nu blev det inte riktigt så illa. Vi såg plötsligt skyltar intill vägkanten som pekade mot den stig där vi inledde vår vandring. Så vi tog den och passerade sprickan, vårdkasen och bergknallen där vi tog vår fikapaus innan vi åter skymtade vår lilla KIA.

Stigen vi vandrade är 1,9 km lång, men det är enkel väg. Man ska tillbaks också och helst samma väg, så det blir egentligen 3,8 km och med de ofrivilliga utflykter från stigen vi tog, blev det 9 kilometers vandring i väldigt kuperad terräng. Så enkelt fyrdubblar man något.

Säkert att ni inte vill ha oss som guider på era vandringar?

Det blev till slut en glass, inköpt på Kvarsebo café.

Det blev en härlig dag på den lilla orten och att vi vandrade 7 km längre än tänkt var bara av nytta och glädje. Vi fick se mer än annars och lyckades säkerligen gå bort ett antal kalorier.