Varma sommardagar tillbringar jag gärna på cykel eller till fots och inte sällan är målen den fina natur som erbjuds i utkanten av Nyköping.

Lindbacke är ett naturreservat jag gärna återvänder till. Bara hundratalet meter från trafikerade vägar och industriområden ligger det där, naturskönt och lättillgängligt. Jag har varit vid Lindbacke åtskilliga gånger, beskrivit det jag sett i ord och bild på den tidigare bloggen och därför tänker jag inte ägna så många ord om sumpskogen vid Svanviken, boplatsen från järnåldern, den medeltida stenlabyrinten eller motocrossbanan som användes under 40 och 50-talen. Se bilder

Nej, det här inlägget får ägnas mer åt bilder än åt ord.

Numera bor vi så nära naturreservatet att det bara tar några minuter att gå hit. Den här tagen tog jag promenaden i motsatt riktning, från Kungsladugården mot Oxelösundsvägen.

Väl framme på kullarna vid Lindbacke såg jag ned mot den lilla väg på Sörmlandsleden som går från Kungsladugården och upptäckte att jag inte var ensam om att ta denna promenad.

Från toppen på naturreservatet har man en fin utsikt åt alla väderstreck. I stadens riktning ser man några välkända landmärken och med zoomens hjälp kommer man ganska nära, trots den dryga kilometer som skiljer asfalt och betong från gräs och buskar.

Lindbacke är känt för sin växtlighet och visst förstår man varför när man väl befinner sig på plats.

Även mindre arter trängs med sina stora grannar.

Djurlivet just på Lindbacke kanske inte är det livligaste. Vill man ha ett rikare sådant ska man nog bege sig till områdets södra delar där Svanviken ligger vid foten av Ryssbergen och där sumpskogen inhyser arter av olika slag.

På Lindbacke är det kor som regerar…

…tillsammans med främst fjärilar, som de här två som verkade ägna sig åt något barnförbjudet.

Lindbacke/Svanviken är värt ett besök, om inte annat för den motion man får genom att ta cykeln eller en promenad till området, helst med kameran och en lite matsäck nedstoppad i ryggsäcken.

Läs lite mer om området på Länsstyrelsens webbsida.