Så här i semestertider finns möjligheten att ägna mer tid åt fotografering. Många bilder blir det, många bilder samlas på hög och därför kanske inte alla inlägg kommer i kronologisk ordning. Det här är ett av dem.

En av mina längre cykelturer under årets semester gick till Gälkhyttedammen mellan Tuna och Nävekvarn. Det är inte många år sedan jag besökte platsen för första gången och det är en liten pärla mitt ute i skogen. Förutom den relativt tråkiga vägen fram till Tuna kyrka, är vägen ut till dammen ganska rolig och vacker att cykla…eller åka bil om man nu är för lat.

När man passerat Fada kvarn och fortsatt på den mindre och kurvigare vägen mot Gälhyttedammen ligger öppna landskap framför dina ögon.

Efter dessa platta och öppna landskap tätnar skogen och du möts av backar som går uppför, men snart skymtar du den 0,236 kvadratkilometer lilla sjö som fått namnet Gälkhyttedammen.

På den lilla udden intill parkeringen är det svårt att inte njuta av synen. Omgiven av träd ligger sjön lockande och till synes inbjudande blå. Det är dock lätt att luras, för vid en närmare titt är vattnet mer insjöbrun än havsblå.

Intill vasskanterna växer Södermanlands landskapsblomma rikligt och drar till sig insekter i olika storlekar och former. Några gånger jag varit här har jag också sett snokar simma mellan blommorna i jakten på svalka, dock inte den här gången. De sedvanliga fiskmåsarna stör i vanlig ordning den rofyllda stämningen med sina skrin. En rovfågel av en art jag inte kände igen svävade över sjön, fast för långt borta för att det skulle vara idé att föreviga den.

Den lilla udden är en populär plats och jag kan tänka mig att det är fantastiskt romantiskt att sitta här och se solnedgången över den lilla sjön. Tyvärr har en del människor en fantastisk förmåga att lämna skräp efter sig och tyvärr är respekten för naturen många gånger minimal. Den person som lämnade detta grillgaller har åtminstone försökt göra något med det, eller om det möjligen var någon efterkommande besökare.

När jag satt och njöt av min medhavda lunch, kom ett gäng ungdomar gående längs med vägen utrustade med ryggsäckar och vandringsskor. Av språket att döma kom det från Tyskland eller något annat tyskspråkigt land. Det var givetvis ute och vandrade på Sörmlandsleden som passerar Gälhyttedammen. Lite nyfiken var jag på leden som jag aldrig gått på just här. Efter lunchen begav jag mig därför av och läste på den informationstavla som sitter mitt emot udden. Sträckan från Gälkhyttedammen mot Pilhyttedammen och Överdammen lät spännande. Svag för gamla miljöer och historiska platser som jag är. Dammarna användes vid järnhantering så långt tillbaks i tiden som 1400-talet och bara det är en intressant detalj. Här vandrar man också på en gammal järnvägsbank och borta vid dammarna finns också några höjder med utsikt över dammarna. Det lär så intressant att jag var beredd på att gå hela rundan på närmare 7 km.

Nu blev det inte så, för efter cirka 100 meter i tät och trollik skog kom jag fram till ett öppet fält som inte såg så lockande ut i dessa fästingtider när man är iklädd tunn t-shirt och kortbyxor.

Därför vände jag och återvände till cykel som var placerad väl skymd bakom några täta buskar. I dagens Sverige är man inte säker för bovar och banditer någonstans, tyvärr…

Jag cyklade istället vänster några hundra meter och upptäckte att den lilla sjön tydligen är badvänlig. Några barn lekte och plaskade vid en brygga intill några av de bostäder som finns i området. Intill dessa bryggor ligger en annan liten utsiktsplats där jag stannade ett ögonblick och tog en sista titt ut mot sjön.

Nog är det sörmländska landskapet vacker alltid.

Dags att bege sig hemåt igen. Den väg som bar uppför hit, bar nu medför och det gick snabbare att ta sig från Gälkhyttedammen till Tuna kyrka än från Tuna Kyrka till Gälkhyttedammen. Vid krönet av den långa och branta backen upp till kyrkan och den tråkiga delen av vägen hem, stannande jag och drog upp kameran ur ryggsäcken. Det finns lite att föreviga här om man nu är intresserad av fotograferandets ädla konst.

Som kyrkan i sig…

…som bostadshusen på andra sidan…

…den välkända ladan på krönet…

…eller varför inte bara böja på knäna och ta bilder på växtligheten mot den blå himmelen.

Japp, så hade jag förenat nytta med nöje än en gång.

Kameran jag hade med mig var min relativt nyinköpta Nikon Coolpix P900. Den fungerar väl som kompis under turer som denna, men en kamera som denna går aldrig att jämföra med en spegelreflex som förvisso är mer utmanande att hantera, men som tar bilder av högre kvalité. Jag är fortfarande lite velande om jag ska denna lite lättare kamera med mig på höstens resa, eller om det får bli min Nikon 7100 med både objektiv och filter. Det finns fortfarande tid att fundera, men om inte resväskan och resebagaget är för tungt lastade lär det kanske bli bägge. Kanske jag struntar i hygienartiklar, kalsonger och annat man kan undvara…

Läs mer om den fantastiska Sörmlandsleden här och just Gälkhyttedammen här.