Det var en så där härlig höstdag med en stänk av sensommar. Frugan var i Dalarna för att besöka barn och barnbarn, så jag passade på att njuta av det fina vädret på cykel. Det behöver inte vara sommar och sol för att kroppen och sinnet ska få sitt. Det fungerar även en höstdag som denna.

Det blev en för mig välkänd sträcka jag brukar ta en gång varje år. I somras blev det aldrig av, så nu i cykelsäsongens sista timma passade jag på.

Den första biten är erbarmligt tråkig att cykla. Ut och förbi Gumsbacken, på raksträckor och i öppna landskap, i utkanten av de små orterna Buskhyttan och Svalsta. Suck, bara suck. Fast strax efter Svalsta svänger man av den stora vägen och in på en lite mindre trafikerad. Ni som bor i Nyköping börjar nog ana vart jag är på väg?

Förbi Tuna kyrka, nedför en lång backe och uppför en ännu längre och man är snart på plats vid mitt första stopp på färden.

Fada kvarn.

Här har det funnits verksamhet sedan 1500-talet. Här har såväl sågverk, kvarn och järnbruk varit i drift. 1627 byggdes dessutom en masugn på platsen där järnet som framställdes användes till kanoner. På 1660-talet lades bruket ned.

Idag är kvarnen den byggnad som är mest välbevarad. Nördig i gamla byggnader och verksamheter som jag är, vore det kul att kika in i kvarnen och utforska alla dess hörn. Tyvärr är dörrarna låsta, men det av förståeliga skäl. Alla känner inte samma respekt för vår historia och kultur som jag.

Sågen på området ersattes 1920 av en kraftstation och den verksamheten var den sista att avskaffas och det skedde så sent som i slutet av 1960-talet. Det finns en smedja på området och i den kan man titta in för att se hur det såg ut på den tiden det begav sig.

Det finns ett antal andra byggnader bevarade, en del av dem på ganska otillgängliga marker. Det är inte utan att man får lite nostalgi i ögonvrån när man går här. Tänk ändå vad våra förfäder kunde med enkla hjälpmedel och metoder.

Ovanför Fada ligger Fadadammen varifrån de olika verksamheterna fick mycket av sin kraft. Fallhöjden från dammen är 32 meter, men tyvärr är det sällan eller aldrig som vattnet släpps på i dessa dagar. ravinen som passerar strax intill kvarnen var tämligen snustorr den här dagen. Några enstaka pölar syntes i dess botten och ansträngde man sig kunde man höra ett litet porlande ljud där nere i grönskan.

Dammen ja. Den ligger där och ser ganska inbjudande på håll. Jag har vänner som säger att de badade där i unga år och visst kan man säker bada, men jag tror inte jag skulle känna suget hur varmt det än vore i luften.

Att ge sig ut på vattnet med båt är nog en annan sak. Den här gummibåten låg på land och inte långt därifrån låg en eka uppdragen på land. Kanske finns det fisk i sjön, kanske man bara ger sig ut för att njuta av omgivningen.

Efter Fada bär det in i täta skogar under några kilometer. Därefter kommer man åter till öppna landskap och ganska raka sträckor. Skillnaden här mot den sträcka jag beskriver ovan är att trafiken är långt från lika intensiv, att det är med en naturnära känsla att cykla här och att man inte sällan stöter på ett och annat djur ute på åkrarna och i skogskanterna.

Några kilometer på plan mark, men sedan kommer en sträcka som är kul att ta sig fram på för alla typer av fordon. Det svänger, det är kurvigt, kuperat och hela tiden är man omgiven av härlig skog. Så ser det ut i några kilometer innan man anländer till nästa stopp.

Gälkhyttedammen.

En liten sjö som ligger inbäddad i grönska. Det finns väl inte så mycket att informera om, men platsen är mycket populär och används inte sällan till rastplats för vandrare, cyklister och även bilister som stannar för att njuta av naturen.

Gälkhyttedammen ingår i ett s.k. delavrinningsområde. Detta innebär att det är en del av ett större vattendrags huvudavrinningsområde. I det här fallet Kilaåns.

Sjön är större än tidigare nämnda Fadadammen och så här på håll ser det väl ganska lockande ut? Fast på nära håll ser man hur brunt och inte blått vattnet är. Fast visst kan man bada. Lite längre bort på vägen ligger ett litet stugområde med privata bryggor och här har jag med egna ögon sett folk bada, men…

Färgen på bilden ovan är blå, men det beror nog mest på hur solens strålar träffar vattenytan och hur den klarblå himlen speglar sig. I själva verket är vattnet mer rostbrunt. Platsen är värd ett besök och varför inte vandra Sörmlandsleden som har några etapper runt och omkring sjön.

Vackert är det hur som helst.

Den härliga webbportalen Bygdeband har en del gamla bilder från Fada. Tyvärr inga från Gälkhyttedammen, men i får åka dit och ta några själva.

Här Fada kvarn. Klicka här för fler bilder och mer läsning.

Efter detta härliga stopp bar det så hemåt igen. Dessbättre bar det mer utför än uppför och det gick ganska snabbt att ta sig fram till den erbarmligt tråkiga delen av sträckan. Fast innan man kommer ut på stora vägen kommer det en lång uppförsbacke och på dess krön står förmodligen Nyköpings kommuns mest fotograferade lada.

Det går bara inte att passera här utan att stanna för ett foto.