Då var man tillbaka i vardagen igen, inte bara i verkligheten, utan också på bloggen. Några veckor med upplevelser från vår USA-resa har dominerat bloggen helt och förhoppningsvis fångat ert intresse.

Under de här veckorna när bilder redigerats och text präntats ned, har hösten i det närmaste försvunnit och övergått i vinter. Dock har kameran fått jobba lite under tiden, dels i ett krampaktigt försök att fånga höstens färger innan de vittrar bort i en grå massa på marken. De riktigt fina färgerna kom och gick när vi var bortresta, men lite av det granna tror jag ändå fångades i sista minuten.

Kan tyckas märkligt att publicera bilder och text från en höst som redan övergått i vinter, där trädens löv förvandlats till spretiga grenar och snön täcker de löv som fallit. Så är det när andra göromål prioriteras…

Den promenad som föranledde dessa bilder togs i området kring Nyköpingsån och med mig hade jag min Nikon CoolpixP900 som faktiskt fick ligga orörd under semestern. Den är ett mycket bra komplement till min Nikon7100. Enklare, smidigare, lättare att bära med sig, men tar inte bilder med samma kvalité. Nu är det inget krav och det vet ni som följt bloggen en längre tid, men reser man över Atlanten och hamnar på ställen man kanske bara besöker en gång i livet, vill man komma hem med så bra kvalitet på bilderna som möjligt.

Jag hade kameran med mig till jobbet med syftet att ta en promenad längs med ån efter det att jag stämplat ut. Kunde dock inte låta bli att fånga teatern i den tidiga och lite dimmiga morgonen.

Annars var Tovastugan den första anhalten och där låg nog fler löv på marken än de som fortfarande klängde sig fast i grenarna.

Mellan Tovastugan och slottet står detta ståtliga träd helt allena och skiljer sig från de lite lägre som omger det.

Den här fasaden på en av slottets byggnader har fotograferats av många Nyköpingsbor. Jag har sett bilder på både bloggar och Instagram och visst är det lätt att förstå varför.

Tillbaks till ån och de vackra små träden som står utanför hamnbodarna. Här sedda från bägge  håll.

Norra sidan av ån innehöll annars inte så mycket av höstkänsla, förutom den lite kyliga vinden. Inte förrän uppe vid konstnärsområdet Bryggeriet och vyn över de vackra husen på Slottsgatan.

Backen uppför Västra Trädgårdsgatan var full av löv och lite hal. Denna gata som kantas av gamla byggnader som rankas till stans vackraste är förrädisk på vintern när isen ligger fastfrusen på gatan och trottoarerna. Undertecknad har klarat sig, men jag vet de som gjort härliga vurpor när de försökt ta sig upp eller ned på cykel eller till fots.

Dags att gå hem och på vägen hem från centrala Nyköping ligger Teaterparken och i denna park står detta träd som dagen till ära lyste härligt röd. När ni läser detta återstår bara spretiga grenar som knappast fångar någons intresse.

Jag gjorde en liten avstickare och tog mig över gångbron vid järnvägsstation. Mest för att se hur långt man kommit med rivningen av de gamla industribyggnaderna som stått och förfallit intill gångbanan. De var nu helt rivna och jämnade med marken. Om marken är ämnad att användas vet jag inte, men om så är fallet undrar jag till vad. Risken är att marken måste saneras innan ett eventuellt arbete inleds.

En bild blev det när jag gick gångbanan fram.

Väl hemma kunde jag inte motstå att hänga ut genom fönstret och fånga björken som står utanför vår altan. Solen lyste rätt på och ramade in trädet i en guldliknande färg.

Det blir ett inlägg till med höstbilder. Den gången från en annan del av stan.