Den andra promenaden jag tog i syfte att fånga höstens sista färger gick till Oppeby. Av någon anledning har jag ratat den delen av stan på mina tidigare motions- och fotorundor. Varför? Ja, egentligen vet jag inte, för det finns mycket att finna, mycket att se, mycket kultur och mycket att fota. Dessutom ligger en rask promenad till Oppeby inom gränsen för att bli så där lagom flåsig och svettig.

Tanken med den här promenaden var att finna runstenen jag och frugan missade under vår promenad hit under sensommaren.

Först tänkte jag ta genvägen under motorvägen…

…men kom på mig själv att jag gått den ett otal gånger och valde att istället passera förbi Sunlights industriområde som håller på att få sig en ansiktslyftning.

Lyft hade också lövet på bilden ovan och sedermera landat tryggt och snyggt fastsatt i staketet som omgärdar industriområdet. Stationshuset visade sig från sin bästa sida och lyser finare nu än under sommaren.

På vägen mot Oppeby passeras Blommenhof och jag kunde inte låta bli att kuta över vägen för att ta denna bild. Ingen märkvärdig, men ändå så full av de färger jag ville föreviga denna dag.

Några andra stopp blev det inte förrän jag stod nedanför kullen som gömmer hällristningarna ni kunnat se i ett tidigare inlägg. Jag hade inte väntat mig att de ståtliga träden skulle lysa så av höstens färger, men det gjorde de och tecknade sig fint mot den blå himmelen.

Buskarna nedanför hällristningarna gjorde sitt till för att fånga min uppmärksamhet.

Strax innan bron över ån går en stig till vänster. Stigen bortom bron avverkade vi på vår promenad på sensommaren och där fanns ingen runsten att skåda, så den borde stå någonstans längs denna. Det gjorde den, precis intill ån varifrån denna vy mest påminde om en vår- än en höstdag.

Där stod den och inte bara den, utan strax intill stod en betydligt mindre i en inte så traditionsenlig skepnad. Bägge stenarna upptäcktes av en slump i ån på 30-talet. Om dess nuvarande platser var dess ursprungliga är det ingen som vet. De har i alla fall rest i den norra delen av det stora område på bägge sidor ån som innehåller gravhögar, stensättningar, en hålväg och så dessa två runstenar.

Inskriptionen på den större stenen på bild lyder:

”Håmund, Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader, Öborg efter sin man. De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män”

Det är något visst med vår historia ändå.

Hemvägen gick nästan i samma fotspår som vägen hit, men först stannade jag upp och tog en bild jag memorerade innan jag klev in på stigen. Jag tyckte den symboliserade hösten på ett bra sätt. Gula löv som krampaktigt håller sig fast i grenarna och lika gula löv som förgyller den tråkiga asfalten.

En liten sväng in på kyrkogården blev det också. Mest för att hitta motiv som kunde intressera. Sådana finns det givetvis gott om på en kyrkogård, men de mest intressanta hittar man kanske ändå på äldre kyrkogårdar med sina gravstenar fulla av mossa, rostiga järnstaket, inskriptioner över människor som avled för hundra år sedan och lite till. Är man ute efter lite kusliga bilder är det här man hittar dem.

Den Nya kyrkogården bjuder inte på den typen av bilder, utan på mer färggranna och dekorativa. Fast det var inte det jag var ute efter egentligen, så det blev bara en bild…

Ett sista fotostopp blev det och detta nedanför backen till Grönborgs.

Ja, detta var väl det sista hösten kunde erbjuda 2016. Nu väntar förhoppningsvis en vinter som lockar till långa promenader till välkända platser i vår stad som erbjuder vyer man kan skicka som födelsedagskort till vänner och bekanta. Sedan är jag säker på att ett och annat inomhusprojekt är att vänta när vädret är som värst och så finns ju Photoshop att förlusta sig med.