Två stadsdelar med olika karaktär i utkanten av Nyköping är Oppeby och Krikonbacken. Mellan dessa rinner Nyköpingsån och intill denna å ligger två platser som osar svensk historia.
Läs mer »Etikett: släbro
En historisk vandring
Längs de vägar jag vandrar med min kamera passeras mycket historia. En del är välbekanta för oss Nyköpingsbor, andra mindre välkända. Den här dagen företogs promenaden förbi platser där industrihistoria gett kommunen en plats på kartan, där tusentals Nyköpingsbor passerat revy och där våra förfäder satt märken sedan tusen år tillbaks.
Promenaden börjar på bron över TGOJ:s gamla spår.Läs mer »
Den andra promenaden
Den andra promenaden jag tog i syfte att fånga höstens sista färger gick till Oppeby. Av någon anledning har jag ratat den delen av stan på mina tidigare motions- och fotorundor. Varför? Ja, egentligen vet jag inte, för det finns mycket att finna, mycket att se, mycket kultur och mycket att fota. Dessutom ligger en rask promenad till Oppeby inom gränsen för att bli så där lagom flåsig och svettig.
Tanken med den här promenaden var att finna runstenen jag och frugan missade under vår promenad hit under sensommaren.
Först tänkte jag ta genvägen under motorvägen…
…men kom på mig själv att jag gått den ett otal gånger och valde att istället passera förbi Sunlights industriområde som håller på att få sig en ansiktslyftning.
Lyft hade också lövet på bilden ovan och sedermera landat tryggt och snyggt fastsatt i staketet som omgärdar industriområdet. Stationshuset visade sig från sin bästa sida och lyser finare nu än under sommaren.
På vägen mot Oppeby passeras Blommenhof och jag kunde inte låta bli att kuta över vägen för att ta denna bild. Ingen märkvärdig, men ändå så full av de färger jag ville föreviga denna dag.
Några andra stopp blev det inte förrän jag stod nedanför kullen som gömmer hällristningarna ni kunnat se i ett tidigare inlägg. Jag hade inte väntat mig att de ståtliga träden skulle lysa så av höstens färger, men det gjorde de och tecknade sig fint mot den blå himmelen.
Buskarna nedanför hällristningarna gjorde sitt till för att fånga min uppmärksamhet.
Strax innan bron över ån går en stig till vänster. Stigen bortom bron avverkade vi på vår promenad på sensommaren och där fanns ingen runsten att skåda, så den borde stå någonstans längs denna. Det gjorde den, precis intill ån varifrån denna vy mest påminde om en vår- än en höstdag.
Där stod den och inte bara den, utan strax intill stod en betydligt mindre i en inte så traditionsenlig skepnad. Bägge stenarna upptäcktes av en slump i ån på 30-talet. Om dess nuvarande platser var dess ursprungliga är det ingen som vet. De har i alla fall rest i den norra delen av det stora område på bägge sidor ån som innehåller gravhögar, stensättningar, en hålväg och så dessa två runstenar.
Inskriptionen på den större stenen på bild lyder:
”Håmund, Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader, Öborg efter sin man. De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män”
Det är något visst med vår historia ändå.
Hemvägen gick nästan i samma fotspår som vägen hit, men först stannade jag upp och tog en bild jag memorerade innan jag klev in på stigen. Jag tyckte den symboliserade hösten på ett bra sätt. Gula löv som krampaktigt håller sig fast i grenarna och lika gula löv som förgyller den tråkiga asfalten.
En liten sväng in på kyrkogården blev det också. Mest för att hitta motiv som kunde intressera. Sådana finns det givetvis gott om på en kyrkogård, men de mest intressanta hittar man kanske ändå på äldre kyrkogårdar med sina gravstenar fulla av mossa, rostiga järnstaket, inskriptioner över människor som avled för hundra år sedan och lite till. Är man ute efter lite kusliga bilder är det här man hittar dem.
Den Nya kyrkogården bjuder inte på den typen av bilder, utan på mer färggranna och dekorativa. Fast det var inte det jag var ute efter egentligen, så det blev bara en bild…
Ett sista fotostopp blev det och detta nedanför backen till Grönborgs.
Ja, detta var väl det sista hösten kunde erbjuda 2016. Nu väntar förhoppningsvis en vinter som lockar till långa promenader till välkända platser i vår stad som erbjuder vyer man kan skicka som födelsedagskort till vänner och bekanta. Sedan är jag säker på att ett och annat inomhusprojekt är att vänta när vädret är som värst och så finns ju Photoshop att förlusta sig med.
Släbro
Det var en magisk sensommardag när frugan och jag packade ned kaffe och fikabröd och begav oss ut på en långpromenad.
Det slutliga målet var hällristningarna vid Släbro som jag aldrig sett annan än på bild. Detta trots att farfar gärna tog oss barnbarn med ned till ån när vi hälsade på i Oppeby där de bodde.
Innan vi placerade oss på en bänk och njöt solen och det medhavda, tog vi stigen in i skogen bakom Krikonbacken. Här har jag aldrig gått, trots det historiskt intressanta området. Sörmlandsleden går här och är du intresserad av svensk historia kan du läsa om hur vikingarna byggde en bro över ån och vars brofästen man fortfarande kan skönja. Intill stigen ligger också en del gravrösen, hålvägar och runstenar (som vi missade då vi gick på andra sidan om ån). Leden sträcker sig också genom en vacker och intressant natur med täta skogar och öppna fält. En härlig promenad för den som gillar natur och svensk historia.
För att inte hoppa för långt fram, så inledde vi vår promenad genom att passera förbi Nya kyrkogården, förbi Frisksportartorpet, över den trafikerade vägen ut mot Skavsta, genom Oppeby och ut till Släbro. Där startade vår runda nedanför kullen med de berömda hällristningarna. Höstens färger hade redan börjat skönjas (bilderna är tagna den 4:e september då promenaden gick av stapeln) på träden.
Denna byggnad har jag inget datum på, men vad jag förmodar är den idag en del av Oppebys förskola. Ni som läser detta kanske har mer info att ge?
Jag tog inte så många bilder på den härliga promenaden i skogen, men så småningom hamnade vi åter vid Krikonbacken och från Krikonbacken tog vi vägen över bron och ned på andra sidan. En vacker plats i Nyköpings utkant och en diametral skillnad till andra icke namngivna områden på andra sidan stan.
Rönnbären vittnar om en stundande kall vinter, eller gör de inte? Sak samma, det blir vad det blir, men vackert lyser de upp en annars mörk bakgrund.
Några hungriga änder som simmandes i tron att de skulle få dela vår matsäck, men tji…
Snart var vi framme vid vårt mål, Släbros hällristningar. Inte förrän 1984 upptäcktes de och det förklarar varför inte farfar kunde visa upp dem och ge oss en historisk tillbakablick. Googlar man efter lite information läser man att ingen egentligen har kunnat tyda tecknen och att man inte funnit dess like någon annanstans i världen.
Cirka 700 tecken (Wikipedia) har man räknat till, de flesta ifyllda på senare år och några man bara kan skönja. Man har daterat området kring Släbro och de gravrösen jag tidigare berättade om och kommit fram till att människor levde och verkade här för mer än 2 000 år sedan. Vilka ristade då in dessa figurer, varför gjorde man det och vad betyder de? Spännande, inte sant?
Självklart finns det skitstövlar som inte kan skilja på ditt och mitt och vad som är rätt eller fel. 2014 hade någon/några av dessa skitstövlar roat sig med att vandalisera berghällarna genom att rista in egna tecken. Dessa är inte lika djupa som de fornnordiska och kommer att försvinna med tid, men vad är det för jä**la idioter?
Släbro ligger också vackert med kullarna på ena sidan, täta träd och så ån precis bakom.
Det här trädet roade oss. Vi första blicken såg den ut att vara omkullblåst eller möjligen bruten, men vid en närmare titt så har den faktiskt växt så här.
Efter fikapausen och innan promenaden hem, stannade vi till nere vid ån och tittade ut över det glittrande vattnet. Vad är det man kallar stunder som denna? Livskvalitet?
Vägen hem gick över koloniområdet Anderslund och där möttes vi av en skylt som förkunnade att man kan få se kvinnor topless, om man har tur eller möjligen otur…
En mycket trevlig promenad i ett område jag utforskat alldeles för lite. Den enda missen är runstenen som hittades av badande i början av 30-talet. Den får bli målet nästa gång jag har vägarna förbi, men här kan man läsa lite mer och se bilder.
Lite fler bilder och mer text om hällristningarna kan ses här.